Andra adventssöndagen (A)
Bromma, 2025-12-07
Bromma, 2025-12-07
Det händelserika Jubelåret 2025 närmar sig sitt slut. Det började med Julafton 2024, då påven Franciskus öppnade den heliga porten i Peterskyrkan. Om ungefär en månad kommer vår nye påve Leo XIV att avsluta Jubelåret; det sker på Epifanidagen, Trettondedag jul, den 6 januari 2026.
Hela året stod under uppmaningen till alla troende att bli ”hoppets pilgrimer”. Oräkneliga skaror av katoliker från hela världen, också från Sverige, har rest till Rom och till andra platser för att inspireras av helgonens förebilder. Vårt liv är ju en pilgrimsresa med Kristus och i Kyrkan, tills vi når vårt hopps slutgiltiga mål, den eviga saligheten hos Gud.
I dagens andra läsning hörde vi ord om hopp, genom uthållighet och genom den heliga Skriftens tröst. Så skrev aposteln Paulus till de kristna i Rom. Han pekade bakåt, på profeternas hoppfyllda budskap i Gamla Testamentet. Men hela det kristna budskapet pekar framåt, mot hoppets fullbordan.
Advent är hoppets period under kyrkoåret. Och vad hoppas vi på? Kanske tänker många i vårt land på en god Jul i familjens krets. Våra sjuka hoppas säkert på en bättre hälsa, de ensamma på trevlig gemenskap, de nödlidande på effektiv hjälp, de arbetslösa på ett bra jobb. Eller man ser fram emot en lösning på klimat¬problemen. Säkert hoppas de flesta människorna på en rättvis fred mellan Ryssland och Ukraina, och om försoning mellan alla krigsdrabbade folk i världen. Folkens längtan är ett hopp om att alla människor på jorden kan leva i respekt och samförstånd. – Ja, alltid är det något vi hoppas på. Det är en stimulans, ett botemedel mot depression, en räddning från förtvivlan. Och vad är då de kristnas ljusa framtid, vad är vårt speciella hopp?
Adventstidens liturgiska texter är riktade mot den gudomliga framtiden i Messias. Dagens läsning ur profeten Jesajas bok beskriver det judiska folkets drömmar om en kunglig frälsare som kallas för ”en gren ur Isais avhuggna stam”. Den Davids ättling, den Isais gren som profeten siade om är förbundets Messias, han som ska smörjas av Anden, han som ska få Andens alla sju gåvor. Det blev dock inte verklighet med folkets dröm om en jordisk Messias som var en mäktig kung, en fridsfurste. Ingen sådan kom.
Inte heller kom den hämndens Messias som enligt Johannes döparen skulle skipa rättvisa med stränghet. Den hotfulla profetian i dagens evangelium uppfylldes inte med Jesus Kristus. I stället kom denna Guds Messias som en enkel, kärleksfull snickare, född i ett stall, avrättad som en brottsling. Gud överraskade sitt förbundsfolk med sin Sons oansenliga närvaro. Denne Jesus var den utlovade Messias, den av Anden smorde Frälsaren – han blev hoppets fullbordan för Guds folk.
Jesajas-texten i dagens läsning beskriver det paradisiska tillståndet, som Messias en gång skulle åstadkomma: en underbar kosmisk fred där allt som heter brutalitet och hat är borta. I vackra poetiska bilder beskrivs denna fred – även om man kan ha medlidande med dessa lejon ”som äter hö liksom oxar”. Bilden säger att Guds herravälde en gång ska totalt förvandla världens kaos och misär. Fortfarande hoppas vi på det, och idealister i olika läger kämpar för en sådan rättvis fred på jorden.
Om vi lär känna Jesus Kristus och hans livs budskap, och om vi följer honom, då förstår vi att denna underbara framtid först väntar oss bortom döden, i himlen. I tredje eukaristiska bönen läser prästen i förbönen för de avlidna: ”Där skall du torka alla tårar från våra ögon och låta oss se dig som du är. Så skall vi vara dig lika och oavlåtligen lovsjunga dig.” Bortom allt elände här på jorden ser vi fram mot denna fulländning, den som Kristus genom sin död och sin uppståndelse har åstadkommit för hela mänskligheten.
Varje söndag i Advent tänds ett ljus till, ju närmare vi kommer Julen, festen av Guds Sons människoblivande. Adventsljusen symboliserar hoppets ljus, det som ett varje kristet liv bör uttrycka med sina dygder av tro, hopp och kärlek. Som Jesu vänner kan vi så bli ljusets budbärare, mitt syndens och hatets mörker. Då pekar vi som ”hoppets pilgrimer” hän på Jesus Kristus, han som är det gudomliga hoppet för hela mänskligheten.
