Bromma 2025 11 09
Söndagens mysterium tycks trängas idag undan för att fira en kyrkas invigning. Det verkar egendomligt. Men den kyrka det gäller kallas högtidligt för ”Moder och huvud för alla kyrkor i staden och i världen”, nämligen Lateranbasilikan i Rom.
Här fanns palatset för kejsare Konstantins hustru Fausta och kasernerna för hans elitsoldater. Men Konstantin den Store som år 313 tillät kristendomen i romarriket behövde efter kyrkans långa förföljelsetid ett centrum för den nya religionen. Han lät ta bort de tidigare byggnaderna på Lateranen och skänkte platsen till kyrkan och till biskopspalatset. Här invigdes snart (år 324) den praktfulla Lateranbasilikan och bredvid upprättades påvens stora boning. Under cirka tusen år var detta Kyrkan centrum: påvarnas förvaltning och mycket viktigare: de kristna gudstjänsternas mitt. Senare tog Peters-kyrkan och Vatikanen dess plats, som vi katoliker idag uppfattar som katolska kyrkans andliga centrum. Men sedan tusentalet firas invignings-dagen av ”Alla kyrkors moder”, Lateranbasilikan, som en fest för hela kyrkan, samlad kring påven.
De bibliska läsningarna ger en djupare tolkning än att fira någon praktfull byggnad i Rom.
Den första läsningen av profeten Hesekiel beskriver hur en ström av livgivande vatten flyter ur det heliga templet. Och vi förstår att detta är en bild av kyrkans böner och sakrament. De förmedlar den Helige Andes inre fruktbarhet för alla människor som vill berikas av dem. Det är vi kristna som genom vårt exempel bör förmedla något av Guds helighet, skönhet och kärlek.
Den andra läsningen är skriven av aposteln Paulus till de kristnas församling i Korint. Han lovprisar deras kallelse, vår kallelse: ”Ni är Guds bygge… Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?” Vilka stora ord för oss vanliga människor! Som medlemmar i kyrkan har vi en oerhörd värdighet: att Gud bor i oss. Vi får vara stolta, eller bättre sagt, tacksamma för Guds nåd som gör oss vackrare än de mest praktfulla kyrkorna. Paulus fantastiska beröm är en förpliktelse för var och en av oss.
Den tredje läsningen, ur evangeliet enligt Johannes, beskriver hur Jesus rensar templet från egoistisk affärsverksamhet. Också vår kyrka bör om och om igen ”städas” från synderna och från all egoism. Vårt liv som kristna ska stråla av osjälvisk godhet, hjälpsamhet, medlidande, bön och fromhet. Då återspeglar vi den universella heliga kyrkan – och därmed lite av Lateran-basilikans inre skönhet.
P. Klaus Dietz
