Tredje söndagen “under året”, Guds ords söndag
Jes 9:1b-4
Ps 27:1, 4, 13-14
1 Kor 1:10-13, 17
Matt 4:12-23
Kära bröder och systrar, vi firar Guds ords söndag. Vi har just hört Guds ord i all dess rikedom. En läsning ur profetböckerna, en psalm, ett avsnitt ur ett av Paulus brev och ett stycke ur Matteusevangeliet. Hela vårt kristna liv ska näras av den heliga skriften, precis som av eukaristin. Därför är ”ordets bord” lika rikt dukat som ”brödets bord” i varje mässa.
Även evangelisterna själva hämtade näring från den heliga skrift. I dag hörde vi hur Matteus citerar profeten Jesaja. Han citerar just det ställe som vi hörde som första läsning: ”Sebulons land och Naftalis land ner mot sjön, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen — folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp.”
Matteus kopplar detta skriftställe till början av Jesu verksamhet just i dessa trakter. Där bodde då bara några få judar, bland många hedningar. Och de judar som bodde där deltog sällan i pilgrimsfärden till Jerusalem och offrandet där. De hade nästan glömt sin religion. ”Folket som bor i mörker har sett ett stort ljus”: Jesus börjar sin mission bland dessa människor. Och de ser ljuset. De hör ropet: ”Omvänd er! Himmelriket är nära.”
Genom att citera Jesaja i detta sammanhang tillämpar evangelisten en av de viktigaste principerna för tolkning av Bibeln: Gamla testamentet ska läsas i ljuset av Nya testamentet, det vill säga i Kristi ljus. Hela Gamla testamentet talar egentligen om Kristus och om den kommande frälsningen. Så kan man, med Matteus, upptäcka Kristus i profeternas ord.
När vi läser dessa texter idag talar Gud sitt ord till oss. ”Folket som bor i mörker har sett ett stort ljus.” ”Omvänd er! Himmelriket är nära.” – Det är sagt till oss! Är inte vi själva på ett sätt det folk som bor i mörker? Med ”mörkret” kan vi här associera all nöd och förvirring och all oro i vår tid. I stor utsträckning, i världen och samhället, men också i liten, helt personlig utsträckning: i min egen förflutna och nutid, i min själ. Nu, idag, här i denna mässa ser vi ett stort ljus, vi ser Kristus, vi hör hans ord, som han talar till oss personligen: ”Omvänd er! Himmelriket är nära.”
När Jesus kallade sina första lärjungar, sa han bara några få ord. Han förklarade inte mycket. ”Kom och följ mig! Jag skall göra er till människofiskare”, sa han till Petrus och Andreas. Två korta meningar. Och när han såg Jakob och Johannes, kallade han bara på dem. Bara det. Inget mer. Och genast lämnade de allt och följde Jesus. Jesus behövde inte många ord för att kalla sina lärjungar. Han är nämligen själv Guds ord som blivit människa. Att se honom och höra honom säga: ”Kom och följ mig!”, det räcker.
Och idag? Kan vi höra och se Kristus?
”Det som var synligt hos vår Frälsare har gått in i kyrkans sakrament”, lärde påven Leo den store. I dopet, i bikten, i eukaristin hör och ser vi vår Frälsare. Vi rör vid Guds inkarnerade ord. Och Guds ord rör vid oss. Därför hör liturgin av ordet och eukaristin ihop. Först hör vi Guds ord i mänskliga ord; sedan ser, rör vid och tar emot vi Guds ord i brödets och vinets gestalt.
Låt oss bli berörda av Guds ord! Låt det verka i oss! Låt oss höra Guds ord, riktat till oss personligen: ”Omvänd er! Kom och följ mig! Himmelriket är nära.”
