24 – B – 2024
Bromma
Jak 2:14-18 och Mark 9:25-35
Bromma
Jak 2:14-18 och Mark 9:25-35
Den andra läsningen idag är tagen ur Jakobs brev. Vem var dess författare? Det finns olika uppfattningar bland exegeterna. Brevets första ord är ”Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare.” Var författaren en av de två apostlar som hette Jakob? Eller var det den Jakob som nämns bland Jesu ”bröder”, dvs släktingar? Brevets vårdade grekiska gör det osannolikt att författaren var en enkel hantverkare från Galileen. Å andra sidan tyder skriftens innehåll på kristendomens ursprungsmiljö och på Jesu ofta kärva förmaningar.
Några av dessa tydliga förmaningar hörde vi i dagens text. Den ställer tron och gärningarna mot varandra. Reformatorn Martin Luther, som mycket starkt betonade ”tron allena” kallade Jakobs brev för en ”halm-epistel”, alltså en ganska oviktig bibeltext; medan hans katolska motståndare framhävde att goda gärningar var viktigare än fromma troskänslor. Läsningens sista avsnitt heter ju: ”Nu kanske någon frågar: Har du tro? – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa min tro.” Detta var också katolikernas argument mot protestanterna: ” både tro och gärningar!” Men vår tids teologiska samtal mellan evangeliska och katolska kristna är mera nyanserade. Båda parterna säger nog: Vår tro är Guds primära gåva och den ska sedan åstadkomma goda gärningar, som speglar Jesu Kristi föredöme.
Olika uppfattningar som står mot varandra förekommer också i dagens evangelium. Jesus frågade sina lärjungar: ”Vem säger människor att jag är?” Svaren var: ”De anser att du är en inkarnation av någon profet.” Säkert tyckte de själva inte om dessa konstiga tolkningar. Och Petrus, som ofta för talan för de tolv apostlarna, bekände klart och tydligt: ”Du är Messias.”
Då förbjöd Herren att säga detta till andra. Han ville inte att det blev en missuppfattning om honom, som om han skulle visa sig som en mäktig befriare, en messiansk kung. I stället talade han om Människosonens stora lidanden och att Israels religiösa makthavare skulle förkasta och döda honom.
Och nu hör vi om en annan missuppfattning: Petrus kunde inte acceptera att den älskade mästaren skulle lida och dö. Han samtalade privat med Jesus och förmanade honom att inte beskriva hans uppdrag som ett misslyckande. Därmed stod Jesu ord och Petrus missuppfattning helt mot varandra. Och Kristus använde ett oerhört starkt ord mot sin främste apostel: ”Håll dig på din plats, Satan!”
Jag minns att mina föräldrar deltog i någon av mina första mässor där just dagens evangelium lästes. Efter mässan kom min far till mig och sade upprörd: ”Det har jag aldrig hört i kyrkan: att Jesus kallar Petrus för Satan. Omöjligt!”
Min förklaring blev: Jesus liksom hörde i Petrus alltför mänskliga tankar den djävulska Frestarens röst – i öknens debatt om Guds Sons uppdrag på jorden. Satan lovade Jesus världens alla rikedomar – helt i motsatsen till Herrens väg som skulle åstadkomma människornas frälsning, genom lidanden och korsfästelsen till uppståndelsen.
Och efter tillrättavisningen av Petrus sade Kristus till sina lärjungar och till folket – och därmed till oss alla: ”Ni bör gå i mina spår.”
