Kyndelsmässodagen
Mal 3:1-4
Ps 24
Heb 2:14-18
Luk 2:22-40
Två gamla människor som har väntat hela sitt liv: Symeon och Hanna.
Om Symeon står det: ”Han var rättfärdig och from och väntade på Israels tröst, och helig Ande var över honom.” Den Helige Ande hade uppenbarat för honom att han skulle få se Messias innan han dog. En livstid av väntan, av väntan på Messias, Israels Frälsare.
Hur tillbringade han detta liv? Evangeliet berättar ingenting om detta. Men vi kan föreställa oss att det inte alltid var lätt för honom att upprätthålla ett så heligt liv under decennier. Han var förmodligen tvungen att kämpa mot tanken att allt kunde vara förgäves. Att väntan var förgäves. Att Gud hade glömt bort honom och hans folk. Det fanns tillräckligt med tillfällen för dessa tankar under hans livstid.
Och ändå stod Symeon fast. Han stod emot dysterheten, modlösheten och framför allt fruktan för döden, som är roten till alla frestelser och synder. Den helige Ande stod vid hans sida i denna kamp mot den ondes viskningar.
Hanna var en kvinna med profetisk gåva.Evangeliet berättar för oss vilken familj hon kom ifrån. Hon gifte sig ung, men hennes man dog i unga år. Vi vet inte om hon hade några barn. Men av det faktum att hon som åttiofyraårig änka ständigt befann sig i templet, kan vi anta att hon inte hade haft några nära släktingar på länge. Kanske hade döden berövat henne hennes barn, precis som den hade tagit hennes man.
Hanna tjänar Gud dag och natt med fasta och bön. Det är så hon kämpar mot dysterheten, modlösheten och fruktan för döden. Hon kämpar mot den ondes viskningar. Och hon håller ut och väntar, precis som Symeon, på Israels och sin egen frälsning.
Men en dag inträffade det som profeten Malaki förutsåg: ”Plötsligt skall han komma till sitt tempel, den härskare som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer!”
Maria och Josef bär in sin förstfödde i templet som föreskrivet. Symeon och Hanna känner genast igen Frälsaren. I ett enda ögonblick inser de att väntan har haft ett syfte. Att alla dessa röster som ville avskräcka dem, som ville få dem att ge upp, kom från den onde och att det var bra att inte följa dem. Helt plötsligt försvinner fruktan för döden helt och hållet. ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen.” Frälsningen, ljuset för hedningarna, härligheten för Israels folk, kommer i gestalt av ett barn. Detta barn, Jesus, har kommit för att sona folkets synder. Han har kommit för alla dem som har frestats av det onda. Han har kommit för hela Israel och även för hedningarna.
Vi läser i Hebreerbrevet att ”det är ju inte änglar God tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an.” Abraham är alla troendes fader. Abrahams ättlingar lever i en värld full av frestelser till ondska, i en värld som är djupt präglad av fruktan för döden och alla de synder som följer av den. Abrahams ättlingar är de som försöker stå fast och tro så gott de kan i denna värld.
Jesus kom i kött och blod, som en sann människa. Han var jämlik med alla sina bröder och systrar, förutom synden. Han, Guds Son, levde en människas liv. Han känner vår värld och han känner våra svagheter. Han blev själv prövat och led. Han kan därför hjälpa alla dem som prövas.
Roten till alla frestelser och synder är fruktan för döden. Och det är just här som vår frälsningen äger rum: genom sin död och uppståndelse besegrade Jesus vår död. I Hebreerbrevet läser vi att Guds son ”bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.”
Kristus har befriat oss från detta liv i slaveri under synden. Vi behöver inte längre vänta i ovisshet som Symeon och Hanna, eftersom vi vet att vår Frälsare har kommit. Han utför sitt frälsningsverk på oss i sakramenten, i dopet, bikten och eukaristin. Våra ögon ser frälsningen, ljuset och Herrens härlighet i detta.
Men vi väntar också fortfarande, och det är därför som Symeons och Hannas erfahrenheter också är viktiga för oss. För vi kan fortfarande känna fruktan för döden. Vi lever fortfarande omgivna av frestelser som vill leda oss bort från tron, kärleken och hoppet. Vi väntar på frälsningens fullbordan i Kristi återkomst på den yttersta dagen. Men vi väntar inte i tvivel och mörker, utan stärkta av sakramentens ljus och i glädje.
Amen.
