2 söndagen under året, C
Jes 62:1-5
Joh 2:1-11
Under de tre år som Jesus uppträdde offentligt visade han sin härlighet genom tecken och under. Alla som såg tecknen skulle förstå att han verkligen var Guds Son som hade kommit för att leda alla människor till frälsning. Johannesevangeliet berättar om sju sådana tecken. Tre av dem är helande mirakel. Sedan är det den mirakulösa förökningen av bröden och uppväckandet av Lasarus från de döda. Slutligen, det viktigaste tecknet av alla, Jesu uppståndelse. Alla dessa sex tecken och under är mer eller mindre vad man kan förvänta sig när det gäller uppenbarelsen av mänsklighetens Frälsare från synd, elände och död.
I dag har vi hört om det allra första tecknet som Jesus gjorde. Jämfört med de sex andra verkar det lite märkligt. Jesus är inbjuden till en bröllopsfest tillsammans med sina lärjungar och sin mor. Man dricker en hel del. Man dricker mycket. Riktigt mycket. Vinet tar slut. Det är oerhört pinsamt för värden och brudgummen. Men å andra sidan: ingen är sjuk, ingen svälter, ingen har dött. Det finns ingen verklig nöd.
Vi var inte med på festen, men människorna på den tiden var nog inte mycket annorlunda än de är idag. Så om man tittar på liknande evenemang i vår tid kan man anta att en fest där det konsumeras så mycket alkohol inte nödvändigtvis höjer människors allmänna moral. Kanske hade det till och med varit bättre ur moralisk synvinkel om folk hade slutat dricka…
Och vad gör Jesus? Han tvekar ett ögonblick, och sedan förvandlar han, genom den heliga Guds Moderns förbön, sexhundra liter vatten till vin. Sexhundra liter! Kalaset är i alla fall räddat.
Detta är alltså det första tecknet som Jesus gör för att uppenbara sin härlighet… Hur skall vi förstå det?
Hela episoden är full av symboler och anspelningar som knappast kan tydas alla i en enda predikan.
Den första läsningen ur Jesajas bok ger oss en första hint. Där beskrivs Guds räddning av Jerusalem och Juda från all nöd, förstörelse och övergivenhet med bilden av en bröllopsfest. Gud älskar staden Jerusalem och gläder sig över den ”som brudgummen gläds åt sin brud”.
Det finns många andra ställen i Gamla testamentet där Guds kärlek till sitt folk beskrivs som ett äktenskapsförbund. Den eviga frälsningen börjar då med en bröllopsfest. Jesu lärjungar kände väl till den här bilden. Bröllopsfesten var därför en mycket lämplig plats för Jesu första tecken.
En nyckel finns gömd i Jesu ord: ”Min stund har inte kommit än”. Förvandlingen av vatten till vin har alltså något att göra med Jesu ”stund”. ”Jesu stund” är ett uttryck som förekommer flera gånger i Johannesevangeliet. Det handlar om stunden då Jesus utför sitt frälsningsverk. Ett särskilt framträdande ställe där uttrycket förekommer är i början av den sista måltiden. Där står det: ”Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.”
Först och främst är Jesu stund hans död på korset för syndernas förlåtelse. Han instiftade eukaristins firande för att göra denna stund på nytt närvarande i varje mässa. I Kana förvandlade han vatten till vin. Vid den sista måltiden och i eukaristin förvandlar han vinet till sitt blod, som utgjuts för syndernas förlåtelse. Det är ingen tillfällighet att vattnet som blev till vin i Kana hämtades från de krukor som användes för judarnas reningsceremonier. Vinet behåller så den renande funktion som vattnet tidigare hade. På samma sätt, och i ännu högre grad, har Kristi blod den effekten att det renar från synder.
Om Kristi blod sägs det att några droppar räcker för att sona hela världens synd. Mot denna bakgrund uppfattas de sexhundra literna av det bästa vinet vid bröllopet i Kana som ett tecken på Guds överflödande nåd.
I Johannes Uppenbarelse, (liksom i varje eukaristi strax före kommunionen), hör vi: ”Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Målet för våra liv, gemenskapen med Gud, beskrivs med bilden av en evig bröllopsfest i himlen. En bröllopsfest där vinet av Guds nåd aldrig kommer att ta slut.
Den glädje som vi får uppleva på jorden, ja, även glädjen i livet, i kärleken, i att fira med andra, är en av Guds vackraste gåvor. Den är ett tecken som pekar på den överflödande glädje som väntar oss i himlen. Det var därför mer än lämpligt att Jesus räddade glädjen hos ett bröllopspar som det allra första av sina tecken. För den glädje som bröllopsparet delar med alla sina släktingar och vänner är ett tecken på Guds oerhörda kärlek till oss. Denna glädjes vin är något underbart. Det ger oss en föraning om hur vackert det kommer att vara i himlen.
Låt oss be Herren, genom Maria, Guds moders, förbön, att vi aldrig får slut på detta vin så länge vi lever på jorden.
Amen.
