4 sön i Fastan (Laetare)
S:ta Ragnhild 2024-03-10 kl 11.00
Joh 3:16
P.Klaus Dietz S.J.
”Vad tror ni katoliker egentligen på?” Så kan vi ibland höra av intresserade bekanta. Vi kan svara: ”Läs Katolska Kyrkans Katekes! Det är en tjock bok som har svar på de flesta frågor om tron. Eller skaffa dig bönboken Oremus. Där, i Kyrkans böner speglas Kyrkans tro.” Men förmodligen väntar man sig av oss ett kort svar och inte en lång utläggning. Då kunde vi i stället citera mässans trosbekännelse (som vi förhoppningsvis kan utantill).
Eller så pekar vi på en ikon av Jesus Kristus som välsignar. Hans högre hand lyfter tre och två fingrar. De tre fingrarna symboliserar Treenighetens mysterium, Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande – en enda Gud. Och de två fingrarna tolkar människoblivandet, att Jesus Kristus är både Gud och människa. Där har vi den kristna tron, koncentrerad i en enkel symbol. (Vid slutet av mässan välsignar också jag med samma symbol.)
Idag möter vi i evangeliet en mening som också beskriver vår tros kärna: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom skall ha evigt liv.” (Joh 3:16) Jesus säger dessa ord till den lärde teologen och rådsmedlemmen Nikodemos i ett nattligt samtal. – Jesus säger detta också i dag till oss. För denna mening handlar om Gud och om människan, och den sammanfattar vår kristna tro. De första orden säger:
”Så älskade Gud världen att han gav oss sin ende son”
Hela världen är en gudomlig kärleksförklaring. Hela universum, allt som finns, är ett resultat av Guds överströmmande kärlek. Och allt är i Guds ögon ”mycket gott”; så säger Herren i den första Skapelseberättelsen. Kronan på Guds verk var människan. Hon hade fått frihetens gåva och därmed kunde hon besvara den gudomliga kärleken. Till Adam och Eva och till alla människor säger Gud: ”allt skapat är mycket gott – särskilt människan”.
Guds gåva, vår frihet, innebär att kunna välja mellan ja och nej. Att säga nej är ett missbruk av friheten. Människornas många nej till Skaparen är våra otaliga synder under hela historien. Ändå älskade och älskar Gud världen, och varenda människa, både helgon och syndare.
Denna gudomliga kärlek fick sitt fullkomliga uttryck när den himmelske Fadern gav oss sin ende Son. I Jesus Kristus blev Gud den Allsmäktige en vanlig människa. Han levde vårt liv och dog vår död, korsfäst i yttersta misär.
Påven Benedikt skrev i sin första encyklika: ”I kristendomens början står inte ett etiskt beslut eller en stor idé, utan mötet med en händelse, med en person, som ger åt vårt liv en ny horisont och därmed dess avgörande riktning.” – När Gud utlämnade sin Son till oss visade han hur mycket han älskade världen.
Meningen till Nikodemos fortsätter med ett löfte: ”för att de som tror på honom skall ha evigt liv.”
Det förutsätter att vi tror på Gud, att vi så besvarar Guds kärlek. Detta är ett fritt avgörande: att säga ja till Gud, ja till tron, ja till kärleken. Med Guds nåd kan vi trots vår svaghet välja det rätta svaret: ett ja!
Tillbaka till frågan: ”Vad tror ni katoliker på?” Meningen i dagens evangelium är ett fullödigt svar. Men i vårt samhälle är den kristna tron för många av våra bekanta tyvärr ganska ointressant. Desto viktigare är det att vi vågar vittna om det glada budskapet, både i ord och i vår livsstil. Den kristna tron är såväl Guds gåva som människans uppgift. Ett äkta kristet liv i handling och övertygelse gör intryck. Tron som blir konkret är alltid tro-värdig.
Jesus fulländar sin mening i samtalet med Nikodemos: ”…de som tror på honom skall inte gå under utan ha evigt liv”. Vilket underbart löfte!
För att bättre förstå budskapet kunde vi använda en bild. Jesu liv är som ett stort U. Linjen börjar med Jesus i himlens härlighet, han stiger ner till vårt mänskliga elände, ja till döden på ett kors, och vänder i uppståndelsen återigen till himlen: som den förhärligade Kristus, världsalltet och historiens konung!
Vi människor däremot brukar se vårt liv som ett omvänt U, som en livstrappa. Vi börjar som barn, blir ungdomar, står på livets höjd och sjunker genom ålderns svaghet ner till graven. Men detta är inte den kristna synen på livet! Vi bör se på det jordiska livet att det fullkomnas i evighetens härlighet. Så står det i dagens andra läsning, i Efesierbrevet: ”Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek att…. han har gjort oss levande med Kristus och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus.”
Ja, ”så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”
Detta är vår tro, detta är Guds glada budskap – för oss och för alla människor!
