Pater THOMAS IDERGARD SJ
Predikan för minnesdagen för S:t John Fisher och S:t Thomas More
2023-06-22
År I: 2 Kor 11:1-11; Ps 111; Matt 6:7-15
S:ta Eugenia katolska kyrka, Stockholm
”Fader vår” är bönernas bön; modellen för alla böner. Så är det, eftersom den som lär oss bönen, som vi hörde, är Gud själv; hans människoblivna Ord; Jesus Kristus. ”Vår Fader”, inte ”min Fader”, visar att detta är bönen för gemenskapen. Livet i gemenskap med Gud uttrycks av vårt liv i gemenskap med varandra. Därför påpekar Jesus också att vår förmåga att ta emot och leva i Guds förlåtelse, hänger samman med vår vilja att själva förlåta. Ett stängt hjärta kan inte ta emot eftersom det inte kan ge.
Som gemenskapsbön kallar ”Fader vår” till kristen enhet. Inte bara allmänt utan i sanningen om vem Gud är, vad Gud vill och hur Gud verkar. Där det råder splittring om tron bland kristna är orsaken alltid en förkunnelse eller praxis som är uppfunnen, dvs inte kan relateras till arvet från apostlarna, eller kommer in utifrån, och öppet går emot vad den katolska och apostoliska tron alltid har hållit för sant på ett eller flera områden. För att några menar att just de besitter en bättre och mer fullständig sanning än Kyrkan som helhet och i alla tider, med grund i den långa traditionens förståelse av tron.
Motsatsen till hållningen att vet bättre än Kyrkan ser vi hos helgonen som alla, om än mycket olika, vittnar om den ödmjuka insikten att vi inte uppfinner sanningen utifrån eget tyckande, och att Kyrkan inte är en åsiktsklubb där den med flest röster vinner.
Martyrerna är helgon som gett sina liv för att sanningen inte bara är något vi kan upptäcka och lära oss omfamna, utan något som ingen kan skilja oss från. De Heliga Thomas More och John Fisher mördades för att de i 1500-talets England ville hålla fast vid sanningen att Kyrkan bara är legitim i förkunnelse och som sakramentsgemenskap om hennes medlemmar och herdar är förenade i de synliga enhetstecken som Kristus själv har gett henne, dvs med den obrutna traditionen av tro från apostlarna under Petrus efterträdare. De Heliga Thomas och John ville förbli katoliker, när kungen, Henrik VIII, med våld uppfann en egen kyrklig organisation för att förkunna kungens uppfattningar, i vad som kallas reformation. De ville bara ha rätten att själva få stå fast vid tron från apostlarna, även om andra använde sin fria vilja till att avfalla. Trots att de till slut förstod att det skulle bli deras död. Kungen blev nämligen kränkt av att alla inte öppet hyllade hans åsikter och livsval.
Sann kärlek och kärlek till sanningen går aldrig att separera. Därför vet vi att de Heliga Thomas och John lever med Kristus i hans eviga liv med Fadern, och ber för oss katoliker idag, att vi, som de, står fast, i trohet, fria från påverkan från läror som vill skilja oss från de grundläggande sanningar om Gud, människan, Kyrkan, frälsningen och sakramenten, som Kyrkan har tagit emot från sin Herre med uppgiften att förvalta och föra vidare, och därför alltid hållit fast vid. Vad andra än tycker, tänker, säger och gör. Amen.
