S:ta Eugenia 2022 02 22, kl 11.00
7 sö (C)
p. Klaus Dietz S.J.
Luk 6:27-38
Kan man älska Putin?
Kan man älska de fanatiska IS-terroristerna?
Kan man älska en arbetskollega som hela tiden mobbar en?
Kan man älska en släkting som man ständigt har konflikt med?
Ibland är Jesu ord svåra att förstå för oss kristna, och ännu svårare att acceptera och förverkliga. Menar han verkligen att vi ska älska våra fiender? Hur kan hat, förföljelser och orättvisor besvaras med vår kärlek?
Låt oss tänka på en vanlig familjesituation: två syskon bråkar om någon leksak. Föräldrarna ropar: ”Slå inte din lilla syster! Bråka inte, och säg inte så fula ord!” Föräldrarna försvarar den svagare eller den oskyldige och talar strängt mot den som slåss. Och när båda barnen har gråtit färdigt säger de vuxna: ”OK, var nu snälla mot varandra och låt oss glömma det hela. Ni vet ju att vi älskar er båda.” Och så blir det en varm och öm kram.
När någon begår ett brott ska vi kristna – och varje människa – protestera mot det och försöka förhindra det. Det gäller i stort och i smått: familjebråk, gängkriminalitet och maktpolitik. Alla goda krafter måste förhindra brott. Samtidigt bör vi se på brottslingen och fundera på varför han eller hon handlar så dåligt. Vilka kan vara motiven? Förmodligen upplever den onda personen att man har rätt. Eller man lider av mindervärdighetskomplex. Man vill hämnas de rika, duktiga och mäktiga. Eller man har vuxit upp i elände och våld och bara mött dåliga exempel bland de vuxna. – Det kan finnas många motiv varför man har blivit en brottsling och begår kriminella, omoraliska handlingar som skadar och förnedrar oskyldiga. Vi känner ju inte alla omständigheter.
Nej till brottet och ja till brottslingen. Det säger Jesus till oss: ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända.” Inte alla av oss är heliga och utan synder. Därför uppmanar oss Kristus: ”Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig.”
Kardinal Jean-Claude Hollerich, ärkebiskopen av Luxemburg, har länge arbetat som jesuitpater i Tokyo. I en intervju beskriver han den japanska mentaliteten där man ofta, inte som i Europa, tänker i totala motsatser, svart eller vitt. Den japanska inställningen modifierar verkligheten: ”Man bör upptäcka att det i det som är vitt också finns lite svart, och i det svarta också lite vitt.”
Dessutom bör vi observera att Nya testamentet – Jesus, Paulus och andra – inte använda ordet ”älska” som en känsla, en emotion, utan en inställning, en attityd. ”Att älska” betyder i Bibeln inte ”att tycka om”. Jesus tyckte inte om vissa fariséer och skriftlärda, inte om Herodes och Pilatus och inte om de grymma bödlarna som torterade och korsfäste honom. Men han älskade dem intill den yttersta konsekvensen. På korset sade han: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34)
Jesus dog för dem – och för alla, för goda och dåliga, vänner och fiender, för kriminella och helgon. Han offrade sig för var och en av oss när han korsfästes för oss – av kärlek.
