2 SÖNDAGEN EFTER JUL – S:TA EUGENIA
Joh 1:1-18
”I begynnelsen var Ordet” (Joh 1:1). Vi förs bort till tider som vi inte kan bilda oss en föreställning om, ja, till ett tillstånd före tiden. Till det som övergår vårt förstånd och våra begrepp. Som om vi såg alltsammans i fågelperspektiv, hela kosmos historia, ja, det som alltid har varit. Vi förs tillbaka till Bibelns allra första vers: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” (1 Mos 1:1). Om och om igen heter det i första skapelseberättelsen ”Gud sade … och det blev till”. Guds ord visar sig vara fullt av kraft, ett ord som uppnår det som det vill. Och i Johannesevangeliet får Guds ord ett namn, ett ansikte. Det blir kött. Det är inte längre en rent andlig och övernaturlig verklighet utan materia. Nu finns inte bara Guds ”idéer” i allt som han skapat utan han har själv gett sig in i det skapade. Gud har flyttat in hos oss.
När Johannes formulerade sin prolog var det här ett ganska djärvt påstående. Många filosofer var förtrogna med spekulationer om världens förnuftsmässiga grund. De resonerade kring det som höll ihop allt. Och logos-ordet stod för många just för detta: för världens inre ordning och sammanhang. Men för de flesta var det bara en idé, någonting som inte hörde den materiella världen till. När de läste Johannesprologen kunde de hålla med fram till vers 14: ”Och ordet blev kött och tog sin boning ibland oss.” Där var det definitivt stopp. Nej, Gud och världen, det andliga och det materiella har ingenting gemensamt. De hör till två helt skilda sfärer. Och att Ordet delade samma öde som alla människor, att det dog, dog den skändligaste döden, det kunde dåtidens filosofer inte förena med sina idéer om logos. Det andliga får inte solkas av det materiella, det måste hållas rent och obesmittat av det oförnuftiga.
Och kanske är det just det som är det nya med kristendomen: att Gud och världen, själ och kropp, ande och materia inte utesluter varandra. De hör samman utan att smälta ihop. Det irrationella i död och lidande har i Ordet-Kristus upptagits och upphävts i Gud. Det kristna Logos, det kristna Ordet, är ett sårat ord. Och det sårade Ordet står alltid framför våra ögon, Ordet ”… som blev korsfäst för oss”. Det var samma Ord ”som steg upp till himlen [och] sitter på Faderns högra sida”. Det oförnuftiga har fått en plats i Guds ”förnuft”, i hans Ord.
Skapelse och frälsning hänger ihop, de är delar av ett och samma mysterium. Evangelisten Johannes ser dem tillsammans. Och redan skapelsen ingår i frälsningsperspektivet, dvs. i perspektivet av gemenskapen mellan Gud och världen/människan. Själva materien har sitt ursprung i Ordet, den är alltså inte någon oberoende princip som står i motsatsförhållande till Ordet. Världen har en övernaturlig förankring, en förankring i Gud. Det vill säga världens innersta grund ligger på något sätt också bortom världen, den går inte upp i världen. Världen är på så vis inte självtillräcklig. Världen är inte något slutet system utan ett öppet system, öppet mot Gud, dess grund och mål.
Ordet med stort O, alltså det ord som Johannes berättar om, är alla ords ord. Gud har talat till människorna i historien ”många gånger och på många sätt”, också ”genom profeterna” (Hebr 1:1). Gud fortsätter att tala till oss i historien. Men alla Guds ord går tillbaka på det enda Ordet. Och det Ordet är inte någon anonym världsformel utan Gud själv, som har visat sitt ansikte i Kristus. Han är vår måttstock för alla ord. Han ger alla ord deras sammanhang. I honom formas meningar av orden och en text vi kan läsa och förstå.
Johannesevangeliets första mening skulle man också kunna översätta med ”I begynnelsen var meningen”. Tänk vad det innebär! ”I begynnelsen var meningen.” Jag behöver inte producera eller frammana den själv. Meningen med allt finns helt enkelt från början. I grund och botten är det ”mycket gott” (1 Mos 1:31), det här med världen och människan. Och jag har redan från begynnelsen del av den här meningen.
Vilken häpnad och lycka över denna Gud! Vilken häpnad och lycka som ska uttryckas i psalmer, lovprisning och tacksägelse. Häpnad och lycka som manar oss till ett liv som visar Ordet genom våra ord och handlingar.
Dominik Terstriep S.J.
