Diakon Anders Wickström
S.ta Eugenia kyrka, Stockholm
- Kära bröder och systrar i Kristus
”Varför vill detta släkte ha ett tecken?”, frågar Jesus i dagens evangelium.
Jesus har precis givit mat åt fyra tusen människor. Men fariséerna låter sig inte övertygas av detta. De kräver tecken från himlen. Med en SUCK lämnar Jesus dem och far över till andra sidan sjön. Och han lämnar dem med orden: ”Sannerligen om detta släkte skall få något tecken”.
Vi ber alla då och då om tecken för att bli styrkta i vår tro. Uppenbarelser, mirakel och andra sensationella händelser verkar vara viktiga. Inte bara för Jesu samtida, utan även för oss. Samtidigt kan man alltid fråga sig vad som inte är ett under.
Varför finns det någonting överhuvudtaget, snarare än ingenting alls? Varför finns vårt universum i vilket vi lever, rör oss och är till? Varför finns just du och jag?
Och när det gäller Jesus: vilket eller vilka tecken skulle kunna lägga till något till det Tecken som Jesu eget liv utgör. Folket och de skriftlärda vill gärna ha tecken, se under och mirakler. Men är samtidigt inte lika intresserade av Den som utför alla dessa krafthandlingar.
Jesu kraftgärningar vill vara en inbjudan till tro. En Tro på Honom. En inbjudan till att lägga hela vårt liv i Hans händer. Så att vi kan se det som redan Är.
Jesu hela liv är ett Tecken. Och, skall det visa sig, ett tecken som väcker strid. Det människoblivna Ordet kommer att vara till fall och upprättelse för många.
Även vi kommer att möta motstånd om vi vill leva ett liv i Krist efterföljd. Världen, den fallna världen, söker rikedom och ära, och hamnar till sist i högmod. Och vad är väl högmod om inte att vilja vara ”gud” i sitt eget lilla universum.
Kristus kallar oss till fattigdom och vanära. En väg som leder oss till ödmjukhet. Den ödmjukhet som saligprisningarna talar om. Och som samtidigt är en bild av Kristus eget ansikte.
”Judarna begär tecken och grekerna söker vishet”, säger Paulus, ”men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, […] en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet.”
Det är Honom vi är kallade till att följa kära bröder och systrar. Han som är GUDS HELIGE.
Behövs det verkligen några andra tecken än det?
AMEN
- Kära bröder och systrar i Kristus
”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?”, frågar den rike mannen i dagens evangelium.
Du kan budorden, svarar Jesus. Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.”
”Mästare”, svarar mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Ett fattas dig, svarar Jesus. Gå och sälj allt och kom sedan och följ mig! Vid dessa ord sluter sig den rike mannen inom sig själv och går bedrövad bort.
Vad är det då som fattas honom? Han har ju hållit alla buden! Kan det krävas mer än det? Men, kan vi fråga oss, varför har han hållit buden? Någonstans verkar det som om att han har följt alla dessa bud oreflekterat. Utan att egentligen fundera närmare över varför han skall hålla dem.
Det är som om vi skulle fråga oss: Varför går jag till mässan? Varför vill jag egentligen följa Jesus? Om vi stod ansikte mot ansikte med Jesus, här och nu, och fick frågan: Varför vill du följa mig? Vad skulle vi svara då?
Läser vi dagens evangelium noggrant kan vi konstatera att Jesus endast nämner de bud som gäller de mellanmänskliga relationerna, d.v.s. kärleken till nästan. Inte de bud som gäller kärleken till Gud.
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn. Och tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
Att hålla buden är bara början. Det Jesu Kristi Gud och Fader vill ha av oss är inte något. Inte ett blint efterföljande av lagar och regler. Han vill att vår vilja och Hans vilja skall bli till ETT. Han vill göra oss delaktiga i sin gudomliga natur.
Om jag håller alla buden men fortfarande är fången i mina begär efter tingen eller mitt eget självförhärligande är det fortfarande något som inte stämmer i mig. Den rike mannens fråga om hur han och vi skall nå det Eviga Livet förblir då alltjämt obesvarad.
En delaktighet i Guds eget liv är vad den Treenige Guden kallar oss till. Ställda inför detta blir lärjungarna förskräckta. ”Vem kan då bli räddad?”. Och Jesu svar på denna fråga är minst sagt rakt på sak: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”
Kära bröder och systrar, låt oss be om att Guds vilja sker i våra liv.
För den som GÖR Guds vilja består för EVIGT! (1 Joh 2:17)
AMEN
- Kära bröder och systrar i Kristus
”Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte”, hör vi Jesus säga i dagens evangelium.
En man i kunglig tjänst söker upp Jesus. En hedning. Och precis som med den samariska kvinnan tar Jesus emot honom. Än en gång sätter sig Jesus över alla regler och förbud som förhindrar vänskap och dialog.
Ämbetsmannens son är sjuk och ligger för döden. Han närmar sig alltså inte Jesus för att få trosundervisning. Det gör man inte när ens barn ligger för döden. Hans tillit till Jesus kommer ur en djup förtvivlan.
Jesus vill lära ämbetsmannen och oss vad det egentligen innebär att tro. Att tro är inte en fråga om prestation. Snarare tvärtom. Tron kommer ur tvivlet. Till och med ur det radikala tvivlet. Ur ett kompakt mörker.
Tron ges oss som gåva när våra egna förtvivlade försök inte längre förslår. När världens alla ljus har slocknat… DÅ vänder vi oss till Honom som är Världens Ljus.
Jesus vill att vi ska tro på Honom. Lita på Honom. Lita på Honom som kräver allt, men som också ger allt. ”Saliga de som inte har sett men ändå tror”, säger Jesus till Tomas tvivlaren.
Och ämbetsmannen i dagens evangelium gör just det. ”Gå hem, din son lever”, säger Jesus. Och märkligt nog. Han går. Utan att få se tecken eller under. Han litar på Jesu ord. Och väl hemma finner han att hans son lever.
Jesus är värd vår tillit eftersom Han är det trovärdiga vittnet (Upp 1:5). Och just därför litar vi på Honom.
Låt oss därför be om trons gåva kära bröder och systrar. En tro som inte kräver tecken eller under. Så att alla våra handlingar tar sin början i Honom och i Honom får ett lyckosamt slut.
Låt oss be att det Eviga Ordet alltid förekommer oss med sin nåd och hjälper oss till det rike som han har lovat alla dem som älskar honom.
AMEN
