LÅNGFREDAGEN 2017
DEN GENOMBORRADE
Kära bröder och systrar i Kristus
Jesu jordiska liv har nått sin fullbordan. Inför hans lidande och världens lidande står vi allt som oftast stumma. Utan svar. Med alla våra frågor. De flesta av dem obesvarade. Åtminston dem som rör lidandet i alla dess former.
Jesus dör en våldsam död. Han som är lik oss i allt, utom i synd, dör en syndares död. Det gör det hela ännu mera ofattbart.
Vi kan se scenen framför oss. ”Segrarna”: fariséerna, rådsherrarna, soldaterna och folket i Jerusalem. Höra deras ordskiften, samtal, diskussioner efter Jesu död. Detta är deras stund… deras triumf. Samtidigt en stund präglad av djup oro. Tänk om Jesus faktiskt är den som Han säger sig vara. Guds son!
Vi kan också se de ”Besegrade”: lärjungarna, Maria och kvinnorna. Lyssna på deras viskningar, självförebråelser, gråt. Vi kan dela deras uppgivenhet och förtvivlan. Deras frågor. Vad det här allt? Får våldet och hatet ännu en gång det sista ordet i denna värld?
Om en stund skall vi hylla korset. ”Se korset trä som burit Herren Kristus, världens frälsare.” Tanken svindlar. Hylla korset? Ett avrättningsredskap?
Efter att Jesus har dött på korset, offer för ett besinningslöst och meningslöst våld, utövar soldaterna ännu mera meningslöst våld. Jesus är redan död och ändå sticker soldaten lansen i Hans sida. En avskyvärd handling. De sårar en som redan är död!
Men just i detta ögonblick visar sig ett stort mysterium. Kanske det största av alla mysterier! Kristus svarar inte på deras våld, med ännu mera våld. Hans svar är kärleken. Han gör något nytt av detta besinningslösa våld. Han öppnar en ny källa. Vatten och blod strömmar ur Jesu sida. Och DÄR och DÅ sker Kyrkans födelse.
Kristus överraskar och förnyar. Mitt i lidandet finns hans kärlek till var och en av oss. Oavsett vad vi gör står hans kärlek fast. Den trofasta kärleken. Våldet och lidandet får inte sista ordet. Kärleken får sista ordet. En ny begynnelse och uppståndelse.
Nådens källa öppnar sig just i det ögonblick när meningslösheten tycks segra. I det ögonblick när en död människa blir sårad.
Ur Jesu sida flyter vatten och blod. Dopets vatten och det blod, som är ”odödlighetens läkemedel”, som Ignatius av Antiokia en gång sade. Genom dopet och eukaristin får vi del av det Eviga Livet. Vi blir ett med Honom, den Uppståndne!
Genom Guds människoblivande har den Evige gått in i denna värld och delat våra villkor till det yttersta. Kristus är en av oss. Han går igenom livets och dödens smärta med och för oss. Han är den Obesegrade! Döden har inte längre någon makt över Honom.
I denna stund av djup tragik finns ett varsel om Liv. Om Evigt Liv. Ett löfte om kärlekens seger över det onda. Inför detta oändliga mysterium kan vi bara falla ner i djup tillbedjan. I vördnad och oändliga tacksamhet för vad Jesus gör för oss alla i denna stund.
Jesu dödskri på korset skall snart övergå till ett jubelskri. I gravens vila finns det virvlande Livet i Kristi närhet. Efter korset kommer kronan. Påskens seger. Kristus krossar dödsrikets murar och öppnar himmelrikets port.
Och genom dopet och eukaristin är vi införlivade i denna Jesu seger över synd och död.
Han säger idag, till var och en av oss, till dig och till mig… det att sade till rövaren på korset:
”SANNERLIGEN, REDAN I DAG SKALL DU VARA MED MIG I PARADISET.” (Luk 23:43)
AMEN
