Pater MIKAEL SCHINK S.J.
Predikan för den 17:e söndagen under året (B)
2021-07-25, S:ta Eugenia katolska församling
Joh 6:1–15; 2 Kung 4:42–44.
+ Kära bröder och systrar i Kristus,
vi hör i dagens evangelium om ett av Jesu stora mirakel – brödundret. Det har alltid funnits skeptiker till att detta verkligen ägde rum, men den gängse kristna uppfattningen fram till 1800-talet var att händelser som brödundret och Jesu andra mirakel faktiskt ägt rum och därför var historiska. Märkligt nog var anledningen till att det uppkom skepsis mot tron på mirakel inte naturvetenskapliga framsteg eller historisk forskning – som man kanske skulle ha trott – utan snarare upplysningstidens filosofiska övertygelse att Gud inte handlar i världen på ett speciellt sätt.
En av de vanligaste invändningarna mot mirakel är att de bryter mot naturlagarna. Men när det gäller exempelvis brödundret är det inte så lätt att säga exakt vilken naturlag som skulle ha brutits. Det är klart att man kan hävda att det är bortom både brödets inneboende potential och en människas förmåga att mångfaldiga bröd på detta sätt. Men det är inte någon naturvetenskaplig utsaga utan en helt vardaglig observation som även folk på Jesu tid skulle hållit med om. Det finns inte någon vedertagen naturlag som uttryckligen säger att bröd inte kan mångfaldigas.
Ett förslag på en naturlag som eventuellt skulle ha brutits i detta fall är energiprincipen, som säger att för ett slutet system är den totala energin oförändrad. Men detta gäller just bara för slutna system. Om vi tar med Gud som en gränslös källa till energi i beräkningen är situationen en annan. På liknande sätt kan man säga att även om det är bortom människors kraft att på detta sätt mångfaldiga bröd så är det ändå inte omöjligt för Gud, han som är universums skapare och upprätthållare.
Den första generationen av 1800-talets skeptiker och rationalister godtog visserligen evangelierna som historiska skildringar, men de försökte ge naturliga förklaringar på Jesu underverk. På så sätt menade till exempel Karl Bahrdt redan i slutet av 1700-talet att Jesus och apostlarna hade förberett ett hemligt förråd, ur vilket de tog brödet som delades ut till människorna. Ironiskt nog förebådades denna invändning redan av den helige Johannes Chrysostomos i slutet på 300-talet som påpekar att det var just därför Jesus ledde dem ut till ”en öde trakt”, som evangelisten Matteus skriver (Matt 14:13), nämligen för att ingen skulle kunna tro att brödet kom från någon av de närliggande byarna (Catena in Matt., cap. 14).
Men framemot 1860-talet hade tvivlen blivit så starka att man inte längre ansåg att berättelserna om Jesu underverk var historiska utan betraktade dem som myter eller fiktiva påfund. Det är den uppfattningen som i viss mån levt kvar till våra dagar. Man antar helt enkelt att Gud inte handlar i världen på ett speciellt sätt och därför att inte heller Jesus utförde några mirakel.
Viktigt att lägga märke till här är att uppfattningen att Gud inte handlar i världen inte är någon naturvetenskaplig, historisk eller ens bibelexegetisk utsaga, utan det rör sig precis som på 1800-talet om en filosofisk övertygelse som går långt utöver både naturvetenskap, historia och bibeltolkning.
*
Mirakelproblemet i samband med brödundret är viktigt också av andliga skäl, eftersom brödundret är en bild eller en typ för ett mycket större mirakel (De pot. 6.2 ad 2; ST III.77.5 co.), nämligen den heliga kommunionen, som inte innebär att en brödbit blir en större brödbit utan att en bit bröd förvandlas till Jesu Kristi kropp som är förenad med den andra personen i den heliga Treenigheten.
Att brödundret betecknar den heliga kommunionen är så uppenbart att det knappt ens behöver nämnas. Det räcker med att läsa vad evangelisten Johannes skriver. I själva verket är dagens evangelium ett läroboksexempel på typologi, dvs. hur en händelse från Gamla Testamentet pekar mot sin uppfyllelse i Jesus Kristus, i vårt fall Elishas brödunder, som vi hörde om i den första läsningen (2 Kung 4:42–44).
Den heliga mässan är ett mirakel som vi kan bevittna varje dag. Här förvandlas bröd till Jesu Kristi kropp. Man skulle kanske kunna föreställa sig att någon ur en brödbit framställer en ny brödbit eller att det ur en brödbit växer fram en annan brödbit, men att en brödbit förvandlas till Jesu Kristi kropp är någonting som går långt utöver brödundret. Transsubstantiationen som det heter är ett så stort mirakel att det även för teologer och filosofer inte alltid är så lätt att närmare förklara vad det är som egentligen sker i mässan, annat än att brödet på något sätt förvandlas till Jesu Kristi kropp och vinet till Jesu Kristi blod.
Detta är det största av underverk – och inte bara ett underverk i överförd bemärkelse som en fantastisk, förvånande och underbar händelse – utan ett underverk i egentlig bemärkelse som någonting som övergår den skapade naturens kraft. Ingen annan än Gud kan förvandla brödet i mässan till Jesu Kristi kropp. Det är sant att prästen i mässan förvandlar brödet och vinet till Jesu Kristi kropp och blod, men han gör det bara som ett verktyg i Guds händer. I sig själv har prästen inte någon kraft att åstadkomma transsubstantiationen, utan det är Jesus Kristus som handlar genom prästen.
Anmärkningsvärt är hur detta underverk så lätt kan glömmas bort. Ibland kan man höra om spektakulära mirakel i samband med helgonförklaringar, ibland om häpnadsväckande eukaristiska underverk med konsekrerade hostior som börjar blöda. Folk pilgrimsvandrar till heliga platser, reliker och helande källor där mirakel ägt rum. Men samtidigt har vi det största miraklet framför oss: förvandlingen äger rum i varje mässa, och Kristi kropp förblir verkligt närvarande under sakramentets tecken i varje tabernakel.
I hymnen Adoro te devote skriver den helige Thomas av Aquino att på korset dolde sig bara gudomligheten, men här i den heliga eukaristin döljer sig också Kristi mänsklighet. Vi tillber Jesus Kristus som är dold under sakramentets slöja, och vi tar emot honom i tro och kärlek, därför att här förleds våra sinnen så att vi endast kan se honom genom tron och kärleken.
Låt oss därför vända oss till Herren och be honom om just tro och kärlek, så att vi kan ta emot honom med stor andakt och vördnad i den heliga kommunionen, Guds lamm som borttager världens synder. + Amen.
