MIKAEL SCHINK S.J.
Predikan för den 3:e söndagen i fastan (B)
2021-03-07, S:ta Eugenia katolska församling
Joh 2:13–25, 2 Mos 20:1–17
+ Kära bröder och systrar i Kristus,
Vi hör idag evangeliet om hur templet rensas. Jesus driver ut försäljarna och penningväxlarna ur templet genom att slå ut deras pengar och välta omkull deras bord. Som förklaring säger han: ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.” Evangelisten Johannes förklarar att ”det tempel han talade om var hans kropp” (Joh 2:18, 21).
Det är inte någon tillfällighet att vi läser denna text i fastan. Genom att kasta ut försäljarna ur templet vill Jesus lära oss någonting om fastans andliga innebörd. Det första vi måste lägga märke till är att fastan är ett slags offer. I judendomen under Jesu tid var bön, fasta och barmhärtighetsverk mer än fullgoda substitut för regelrätta kultiska offer. I själva verket hade de flesta judar under Jesu tid aldrig bevittnat något offer, eftersom offerkulten var begränsad till templet i Jerusalem. Det var därför bara de som bodde i eller i närheten av Jerusalem som realistiskt sett kunde delta i offerkulten.
Att fastan betraktas som ett offer är ett resultat av Gamla Testamentets spiritualisering av offret. Till exempel kan vi i Jesu Syraks vishet läsa: ”Att hålla lagen är ett rikligt offer; gemenskapsoffer frambärs när man följer buden. Att löna gott med gott är att frambära matoffer, och välgörenhet är detsamma som tackoffer.” (Syr 35:1–4) Vi kan också nämna den välkända versen ur profeten Hosea: ”Jag vill se barmhärtighet, inte slaktoffer” (Hos 6:6).
Jesu undervisning är en fortsättning på spiritualiseringen av Gamla Testamentets offer. Rensningen av templet tolkas av kyrkofäderna ofta som ett förebådande av dess förstörelse år 70 eller som ett tecken på upphörandet av den yttre offerkulten. Här kan man lägga märke till att första läsningen, som normalt uppfylls i evangeliet, inte tar upp offerkulten. Ursprungligen befallde Gud inte Israel att offra (Jer 7:22, Amos 5:25), utan han gav dem budorden att hålla sig till. De komplexa offerriterna kom till först senare som en konsekvens av synden.
Men som Johannes evangelisten kommenterar har Jesus inte kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla den. Därför säger han att han ska låta templet uppstå igen på tre dagar (Joh 2:18). Men templet som han ska låta uppstå är hans kropp. Varför kallar Jesus sin kropp för ett tempel?
Templet är den plats där kulten, gudstjänsten och offret äger rum. Jesus vill alltså säga att det nya offret kommer att äga rum i honom. I och med att vi blivit inlemmade i Kristus har vi del i hans offer. Det är den tolkning vi får i aposteln Paulus brev. Han skriver: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?” (1 Kor 3:16) Tanken är alltså att Jesus Kristus är templet i vilken den Helige Ande bär fram kärlekens offer till Gud. Genom att vi blivit inlemmade i Jesus Kristus och utgör hans kropp får vi del av hans offret. På ett annat ställe skriver Paulus: ”Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.” (Ef. 2:20–22).
Den Helige Andes osynliga offer manifesteras som tydligast i Kristi lidande och kors. Under fastetiden vill vi förbereda oss för och delta i Jesu korsoffer. Dagens evangelium påminner oss därför om att det ska finnas ett samband mellan vårt yttre och inre offer. Vår fasta måste leda fram till den Helige Andes kärlek.
Låt oss så vända oss till Herren och be om att vi ännu mer kan inlemmas i hans mystiska kropp och fogas samman till ett heligt tempel, så att den Helige Ande kan verka i oss och frambära den gudomliga kärlekens offer genom vår fasta och försakelse. +Amen
