21 SÖ C-2019, S:TA EUGENIA, 25 AUGUSTI
Luk 13:22-30
Ingen bostadsbrist hos Gud
Ja, det är verkligen ett tufft evangelium. Jesu ord har något förbryllande över sig. Många kristna är kanske inte vana vid den hårda tonen: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten.” ”Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare!” ”Där skall ni gråta och skära tänder.” Det är utan tvivel hårda ord.
Det här var Jesu svar på en fråga som diskuterades inte bara på hans tid: ”Är det bara några få som blir räddade?” På hans tid och kanske också idag finns två extrema grupper. Den första gruppen är optimisterna eller de sorgelösa. De tänker kanske: ”Vad jag än gör är Gud barmhärtig och han räddar mig i alla fall. Så bekymra dig inte, lev på bara!” Den andra gruppen är pessimisterna eller de elitära. De tänker kanske: ”Chansen att bli frälst är minimal. Det är bara ett fåtal människor som kommer att få evigt liv. Ryck upp dig och se till att du tillhör den lilla skaran utvalda!”
Jesus delar inte vare sig de sorgelösas eller elitäras åsikt. Han vägrar att ge ett blankt ja eller nej på frågan: ”Är det bara några få som blir räddade?” Ingen grupp kan stödja sig på honom för att få sin uppfattning bekräftad. Men vilken ställning intar då Jesus? Han säger ingenting om ett bestämt antal räddade. Inte heller säger han att alla utan undantag kommer att räddas. I stället fokuserar han på situationen här och nu. Han besvarar frågan kvalitativt och inte kvantitativt. Det är inte att spekulera över vårt framtida öde som är det viktiga utan vad vi beslutar och gör här och nu.
Ja, Jesus utmålar ett skrämmande perspektiv. Vi kan missa målet för vår tillvaro, vi kan förlora och förspilla livet. Den möjligheten har vi. Vi gillar inte den osminkade sanningen. Precis lika lite som när läkaren varnar oss: Om du inte ändrar livsstil kommer du snart att dö. Ibland kan Jesus nästan låta som en läkare som varnar oss. Läkaren är maktlös om patienten inte är beredd att samarbeta och göra vad som ankommer på honom. Gud vill inte hela och rädda oss utan vår medverkan. Det han erbjuder är något stort, det största som finns: liv, evigt liv, gemenskap med honom och alla skapade varelser. Men vi måste bidra med det vi själva kan för att nå dit.
Vi vet hur svårt det är att ändra våra vanor och levnadsmönster. Dagens evangelium påminner oss om det genom att betona livets vånda, också det andliga livets. Ändå måste vi vara försiktiga med vårt ordval. Vi befinner oss inte i krig och ett ständigt belägringstillstånd. Det råder ingen konkurrens mellan dem som vill bli räddade. Gud har tillräckligt många ”platser”, ”boningar” för alla som vill leva med honom. Hos Gud råder ingen bostadsbrist och hos honom finns inga knappa och begränsade resurser. Gud bedriver ingen åtstramningspolitik. Den kamp vi har att vinna är varken Darwins ”kampen för tillvaron” eller ”den starkares överlevnad”. Hos Gud finns allt i överflöd!
Men visst är det sant att vi ibland upplever livet som en kamp som är förknippad med både lidande och smärtsamma beslut. Vi ska inte skönmåla situationen. Som kristna kan vi se det här lidandet som en del av Jesu efterföljelse. Han led också, kämpade och motstod frestelser. Som Jesu efterföljare får vi del av hans öde, något som också evangelisten Johannes påminner oss om: ”Tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert” (Joh 15:20).
Det är kanske helt enkelt det här budskapet Jesus vill ge oss i dag: ”Ta ditt liv på allvar. Det är det enda liv du har, din underbara chans. Tveka inte att påbörja ett liv som min efterföljare – nu! Skjut inte upp det till morgondagen. Det är dags sätta igång nu. Den som söker gemenskap med mig ska ha evig gemenskap med mig. Den som tar emot mitt liv och delar med sig av det kommer att ärva evigt liv. Jag är dörren till det livet. ”
Slutet av Jesu evangelium är imponerande. Där får den trångsynta inledningsfrågan ”Är det bara några få …” ett universellt svar: ”Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike.” Och där, vid detta bord i Guds rike, är alla jordiska kategorier oviktiga. De pengar vi har, vår intelligens, vår yrkeskarriär, vår skönhet eller popularitet – alla sådana här saker är helt ovidkommande. Det enda som räknas är hur vi har förverkligat Jesu rättvisa och levt enligt hans exempel. Ja, kampen är ofta full av umbäranden. Men löftet står fast: Det är hans härlighet vi ärver om vi har varit trofasta. Och den härligheten är inte bara något som hägrar i framtiden. Vi kan uppleva den redan nu i eukaristin och när vi förverkligar något av det vi har förstått av Jesu budskap. Och glöm inte: Det är en väg! Vi behöver ännu inte vara framme. Det tar tid och det får ta tid. Men börja nu! Se till målet! Då kommer vi in genom porten.
Dominik Terstriep S.J.
