(C) Bromma 2025 06 15
Jesus sade till apostlarna på ett dunkelt sätt: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte att ta emot det nu.” Jesus kan också säga detta till oss. Vi förstår verkligen inte allt som Kristus har sagt och gjort, det som vi läser i evangeliet och hör i varje mässa. Mycket är ett mysterium, en hemlighet som Gud anförtror åt oss, och som vi behöver ett helt liv att begripa mer av det.
Under 2000 år har teologiska debatter och djuplodande meditationer åstadkommit den andliga skatt som finns i kyrkans lära. Konkret berörs vi av det i varje eukaristi och i helgonens liv. Då kan vi ana något av helighetens doft. Den återger de två centrala trossatserna: om Guds människoblivande och om Guds Treenighet.
De första koncilierna – i Nicaea och Konstantinopel för 1700 år sedan – fick brottsa med problemen. Under den helige Andes ledning formulerade biskoparna vid koncilierna de avgörande dogmerna som vi fortfarande uttalar vid varje trosbekännelse. De är liksom vägvisare och skyddsplankor för att de kristna inte ska gå vilse på trons väg, så som många irrlärare under kyrkohistoriens lopp. Men dogmerna och läroämbetets teologiska utsagor kan inte omfatta hela sanningen.
För att ge oss en aning av Treenighetens verklighet har helgon och kyrkolärare försökt tolka den i jämförelser och bilder:
• När S:t Patrick ville förklara detta för sina irländska landsmän böjde han sig ner på marken och plockade han en treklöver, en ”Shamrock”: tre blad i en planta.
• Den helige ryska munken Andrej Rublev målade sin berömda ikon av Treenigheten enligt berättelsen om de tre männen som besökte Abraham. I texten varierar pluralis (”de tre männen”) och singularis (”Herren”).
• Den helige Ignatius av Loyola upplevde Guds närhet när han hörde orgelns treklang. I tonernas skönhet anade han något av Guds trefaldiga samklang.
• Barocktiden älskade symbolen av en triangel, ett geometriskt tecken med dess exakt lika sidor: tre i ett och ett i tre.
• Vår tid använder gärna bilden av familjen: en enhet med olika relationer och funktioner. Kärlek, kommunikation, gemenskap – också detta är i viss mån en enhet i mångfald.
Alla dessa symboler är tafatta försök att bättre förstå den verklighet som ligger bortom vår förmåga att begripa. Vi anar Guds mysterium i skapelsen; allt som finns i världen är ett konstverk som bär konstnärens fingeravtryck. Och vi ber den Helige Ande att lära oss att tolka Guds fingeravtryck – och så ledsaga oss allt djupare in i sanningen om Guds trefaldiga härlighet.
Och det finns en vacker legend om den helige kyrkofadern Augustinus. Vi vet att han under 20 år, mellan åren 399 och 419, skrev sitt stora verk De Trinitate, Om Treenigheten. Detta är ett faktum. Till detta faktum anknyter en legendarisk berättelse som innehåller en nypa sanning:
Legenden säger att den lärde biskopen vandrade längs Medelhavets strand och grubblade över Guds mysterium – som enhet och mångfald. Då såg han en pojke som sprang fram och tillbaka mellan havet och dynerna. Augustinus kom närmare och frågade: ”Vad håller du på med?” Pojken svarade: ”Ser du det inte? Jag häller havet i min grop här uppe i sanden.” Augustinus skrattade och sade: ”Titta på din lilla grop och se på det här jättestora havet! Det är ju omöjligt.” Då spände pojken sina ögon i biskopens ögon och sade: ”Och du, med ditt mänskliga förstånd, vill begripa Guds oändlighet?” – Och pojken försvann.
Det är en tröstrik legend för oss som vid varje korstecken åkallar en enda Gud – Fader, Son och Ande – och som ändå inte kan begripa Guds mysterium. Den oändligt kärleksfulle och barmhärtige Guden är mycket större än alla våra tankar om honom.
+ I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
