7 Söndagen under året C
1 Sam 26:2, 7-9, 12-13, 22-23
Ps 103
1 Kor 15:45-49
Luk 6:27-38
Gud är oändligt barmhärtig och tålmodig. Han låter också dem leva gott som är onda mot andra, som bara tänker på sitt eget ego och som har glömt bort honom, Gud, helt och hållet. Även de största syndarna får ständigt goda gåvor av Gud, men de inser det inte. Eller vill inte inse det. För om de insåg det skulle de bli tacksamma mot honom och omvända sig.
Ibland kan vi bli irriterade på Guds givmildhet. Han skänker uppenbarligen många av sina fiender framgång och ett gott och långt liv. Ibland önskar vi oss en Gud som är mindre generös. En som omedelbart slå till för att straffa syndare. I enstaka fall upplever vi faktiskt att en ond människa till sist drabbas av straff. Men varför så sällan? Varför så sent? Varför måste hundratals oskyldiga människor lida innan det drabbar någon som verkligen förtjänar det? Det är uppenbarligen oerhört svårt för oss att förstå Guds gärningar och att acceptera att Gud agerar så tålmodigt och barmhärtigt mot sina fiender.
Jesus uppmanar oss inte bara att acceptera Guds tålamod och barmhärtighet mot sina fiender. Det skulle vara svårt nog. Nej, han kräver ännu mer av oss: han vill att vi ska göra precis som Gud! ”Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.”
Vad ska vi göra konkret? ”Gör gott och ge lån utan att hoppas få igen.” ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.”
Dessa krav verkar gå rakt emot sunt förnuft och sunda känslor. En muslimsk vän som jag berättade om dessa Jesu ord för reagerade med indignation och förklarade att alla som handlar i enlighet med dessa ord är fullständigt galna. ”Muhammed skulle aldrig ha sagt något sådant”, sa han till mig. Det var nästan lugnande för honom att inse att vi kristna faktiskt håller så lite fast vid dessa Jesu ord. Och ändå är kärleken till våra fiender inte en liten detalj i Jesu lära. Jag skulle till och med gå så långt som att säga att det är det avgörande kristna elementet i den kristna etiken.
Hur rättfärdigar Jesus att han uppmanar oss till något så svårt? Och hur hjälper han oss att uppfylla hans krav?
För det första riktar han vår uppmärksamhet mot oss själva och vår behövlighet: ”Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem.” Jesus vet mycket väl att vi, vi alla, också behöver andra människor som är generösa, tålmodiga och barmhärtiga mot oss. Vi behöver också låna av andra utan att kunna betala tillbaka. Kanske inte alltid i ekonomisk bemärkelse. Men vi tar ofta andras tid och tålamod utan att kunna ge dem något tillbaka i samma mått. Och hur ofta har vi inte bett om att någon som står oss nära inte ska hysa agg för de tanklösa fula ord vi har sagt?
Den som handlar generöst och barmhärtigt kommer att få generositet och barmhärtighet tillbaka, lovar Jesus oss. ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”
Vi ska bara inte förvänta oss att det alltid kommer att vara just den person som vi någon gång har gjort gott mot som senare kommer att ”betala tillbaka” oss med välvilja. Det hela fungerar bara om vi verkligen agerar generöst från hjärtat och inte oroar oss för varifrån vår belöning kommer. Jesus garanterar oss: lönen för vår generositet kommer att komma. Från andra människor. Men framför allt från Gud, som ser allt detta. Och som inte bara är barmhärtig utan också rättvis.
”Er lön skall bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda”, säger Jesus. Den som handlar generöst och barmhärtigt, även mot otacksamma och onda, är därför en ”son av den Högste”, en Guds son. Meningen kan också läsas tvärtom: Den som är en Guds son handlar generöst och barmhärtigt. Här finner vi den avgörande hjälp som Jesus ger oss för att leva kärleken till våra fiender: Han gör oss alla till Guds söner och döttrar. Detta sker genom dopet och de andra sakramenten. Om vi blir mer och mer medvetna om den nåd vi har fått i sakramenten och låter den bli fruktbar, då kommer vi att bli mer och mer lika Gud i våra handlingar.
Låt oss prisa och ära Gud för hans oändliga tålamod och barmhärtighet med oss! Och låt oss ge mer och mer utrymme i våra liv åt Gud Faderns kärlek, vår Herre Jesu Kristi nåd och den Helige Andes hjälp och bistånd!
Amen.
