32 -B -24
Sankta Eugenia 2024 11 10 – 11.00
1 Kung 17:10-16 , Mark 12:41-44
För tre veckor sedan överraskade påven Franciskus kyrkan med sin nya encyklika ”Dilexit nos”, översatt: ”Han har älskat oss”. Det är hans fjärde encyklika och den kretsar kring Jesu hjärta-fromheten.
Vördnad för Jesu Kristi hjärta som brinner av kärlek till alla har präglat det religiösa livet i kyrkan under de senaste århundradena. Men påvens ord citerar mer än andliga texter och författare. Den är personlig, den återger några upplevelser under hans barndom och hans ständiga engagemang för människovärdet, för solidaritet med nödlidande och för fred. Den talar om Gud som älskar oss. Och Guds eviga kärlek speglas av Jesu kärlek. Guds Son, vår mänsklige broder, ser på var och en av oss med sitt brinnande hjärta. Hjärtat är Kristi innersta personmitt – och den är absolut kärlek.
I vår värld som lider så mycket under krig, maktmissbruk, hat, lögn och religiöst desintresse bör vi kristna fästa oss vid Jesu centrala budskap om Guds glödande kärlek: ”Han har älskat oss. Dilexit nos.” Detta vill den Heliga Fadern säga om och om igen i sin fjärde encyklika. Den kan tolkas som den 87-årige påven Franciskus ”andliga testamente”. Man kunde kalla texten för en spirituell skattkammare. Förhoppningsvis blir encyklikan snart översatt också till svenska och kan stimulera oss både till tacksamhet och till Jesu efterföljelse.
Dagens första läsning och evangelium talar också om människors oegennyttiga kärlek. Vi hör om två enkla kvinnor som vet att Gud älskar dem och de känner sig kallade att ge kärleken vidare. Den icke-judiska änkan i Sarefat tilltalas av den hungrige profeten Elia. Han ber henne om bröd. Då beskriver hon sin extrema nödsituation men ändå ger hon honom all mat hon har.
Och Jesus observerar i Jerusalems tempel en annan fattig änka som lägger i offerkistan de sista pengarna som hon har. Hon vill bidra till liturgins utsmyckning och musik, till Guds större ära. Jesus kallar fram sina lärjungar och berömmer änkans generositet, som ett föredöme för dem.
I de båda fattiga kvinnorna lyser en stor gudsförtröstan fram. De litar på att den kärleksfulle Guden uppehåller dem, också i nöden. Så bör också vi tänka trots alla katastrofala situationer i världen. Såsom barn vilar i föräldrarnas armar, trygga och tillitsfulla, så ska vi låta oss bäras av Guds kärlek och inte bara av människors omsorg. Då återklingar Bergspredikans ord i vårt hjärta: ”Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.”
Jesus själv förkroppsligade denna gränslösa kärlek till Gud när han på korset i dödens stund ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” (Luk 21:46)
Och i liknande gränslös kärlek överlämnar sig Kristus i den heliga kommunionen i människornas händer. ”Dilexit nos. Han har älskat oss.” Så bör också vi helt överlämna oss i Herrens händer. Det gör sanna kristna. Det är helgonens svar på Guds kärlek. Såsom den helige Ignatius av Loyola lär oss att be:
”Tag, Herre, och mottag all min frihet, mitt minne,
mitt förstånd och all min vilja, allt vad jag äger och har.
Du har gett mig det; till dig, Herre, lämnar jag det åter.
Allt är ditt. Förfoga över det helt enligt din vilja.
Ge mig din kärlek och nåd, den är mig nog. Amen.”
