22:a söndagen under året B
Mark 7:1-8, 14-15, 21-23
Redan som små barn lär vi oss att hålla oss borta från smuts och att hålla oss så rena och prydliga som möjligt. Detta kan vara avgörande för överlevnad. Införandet av enkla hygienregler på sjukhusen på 1800-talet räddade livet på otaliga människor.
Konceptet renhet finns också i de flesta religioner. Templen är heliga platser som är avskilda från den vanliga, ”smutsiga” världen. Övergången från den profana till den heliga sfären markeras ofta med en reningsritual: Tvättning av händer, fötter och ansikte, till exempel. Eller att man tar av sig sina skor. Vår vigvattenskål vid ingången till kyrkan har bland annat denna renande funktion.
I många religioner sträcker sig denna heliga renhet in i vardagslivet. Det finns till exempel kostföreskrifter som inte bara tjänar hygieniska syften utan också gör maten rituellt ren. Grundtanken är att man endast är rättfärdig inför Gud om man håller sig borta från orena ting.
Finns denna idé även bland oss kristna? Det verkar finnas vissa tecken som talar för det. Jag har redan nämnt vigvatten. Man kan använda det för att så att säga ”rena” vardagliga saker. Och att hålla sig borta från sådant som kan skada en är naturligtvis också på ett andligt plan ett gott råd. Den som till exempel ständigt tittar på videor med våldsamt eller pornografiskt innehåll kommer säkert att få svårt att fokusera sina tankar på Gud och leva ett liv i enlighet med Guds bud.
Men bör kristna helt isolera sig från den ”smutsiga” värld vi lever i? Dra sig tillbaka till ensamheten, kanske till ett kloster i bergen där det inte finns något internet och alla lever ett fromt, ”rent” liv?
Det finns människor för vilka just detta är vägen till Gud. Och för de flesta av oss, inklusive mig själv, skulle det säkert göra oss gott att leva så, åtminstone under en begränsad tid då och då.
Men den här tanken blir farlig och felaktig när man förväntar sig att människorna i klostret, de ”rena”, inte längre har några problem i sitt andliga liv. Om man tror att man kan förtjäna sig en plats i himlen bara genom att hålla sig borta från ”orena” saker. Och särskilt om man tror att alla människor som har kommit i kontakt med de mörka och smutsiga sidorna av vår värld är ohjälpligt fördärvade och att man bara ska hålla sig borta från dem.
Det främsta argumentet mot idén om att rena sig genom att dra sig tillbaka från denna smutsiga värld är dock det som vi hörde från Jesu mun i dagens evangelium: ”Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.”
Så det vi bör hålla rent är inte så mycket vårt yttre liv eller vår sociala miljö. Det vi bör hålla rent är vårt eget hjärta. Det vi bör akta oss för är onda tankar och alla laster. Och om vi ärligt ser på vårt hjärta och inser att det är orent, då skall vi med tillförsikt lyfta upp detta orena hjärta till vår Herre Jesus Kristus, så att han kan rena det. Vi gör detta i bön, i bikt och genom att ta emot eukaristin. Må Herren ta emot våra hjärtan och alltmer forma dem efter sitt heliga och rena hjärta.
