5 FaSö (B)
Bromma -18, Rögle -24
Heb 5:7-9, Joh 12:20-33
P. Klaus Dietz S.J.
När några grekiska pilgrimer vill möta Jesus i Jerusalem talar han om det som ligger framför honom: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas.” Tre gånger i denna evangelietext nämner han ordet ”stunden”. Det är en hemlighetsfull profetia som hans grymma korsfästelse och om han ärorika uppståndelse. Jesus följer inte sin rädsla inför denna stund.
För oss alla gör det ont när vi närmar oss döden. Kanske ännu mer, när vi måste ta avsked från älskade familjemedlemmar och vänner. Också Jesus grät vid Lasaros grav. Han förstår oss, han står vid vår sida i svåra stunder, när förlusten av en älskad människa fyller oss med smärta.
Det är en annan smärta när vi själva drabbas: av sjukdom, av ålderdomens svaghet, av ensamhet, av tvivel, av kroppsliga eller själsliga lidanden och slutligen av döden. Förmodligen ser vi med fasa på allt detta som förr eller senare, mer eller mindre, kommer att drabba oss. Med denna rädsla är vi inte ensamma. Också Jesus säger i dagens evangelium: Nu är min själ fylld av oro. Och några dagar senare, i den mörka örtagården i Getsemane, fylls Jesus inte bara av oro; utan han gastkramas inför det fruktans¬värda lidande som väntar honom. Han svettas blod av rädsla. Han ber sin himmelske Fader att förskonas från tortyr och kors¬fästelse: Ta bort denna bägare från mig! Men sedan säger han: Men inte som jag vill, utan som DU vill!
Vi hörde i dagens andra läsning, ur Hebreerbrevet: Under sitt liv på jorden uppsände Jesus med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden. Så bad Jesus i Getsemane. Så gör kanske vi när vi överväldigas av rädslan inför lidanden och död. Texten fortsätter: Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida. Så gör vi varje gång när vi ber Herrens bön: Ske DIN vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. När vi ber med dessa ord följer vi Jesu exempel: vi underordnar våra egna önskningar under Guds vilja, vi överlämnar oss åt Guds visa och kärleksfulla plan för oss.
Vetekornet som läggs i jorden påverkas av fukt och värme, det förblir inte ett korn utan blir en liten planta som växer och ger frukt. Jesus var vetekornet: Om vetekornet dör, ger det rik skörd. Hans död för oss gav oss rik skörd: Frälsningen. Det inneär att dödens bitterhet är besegrad, att vi alltid kan lita på Guds kärlek, att vi har det fasta hoppet om evig salighet i himlen. Det visste Jesus när han talade om sin korsfästelse som befrielsens stund: När jag blir upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig.
Detta är hoppets och glädjens evangelium för oss idag.
