2 Fastesöndagen (B)
S:ta Eugenia kl 11.00
25 februari 2024
Mark 9:2-10
P. Klaus Dietz S.J.
Evangeliet om Kristi förklaring läses två gånger under kyrkoåret: idag på Andra söndagen i fastan och den 6 augusti. Varför är det så viktigt? Därför att det är tre centrala budskap: om Gamla Testamentets väg fram till Jesus som den väntade Messias, om Jesu enastående relation till sin himmelske Fader och om Jesu Kristi utlovade uppståndelse ur dödsriket.
Detta budskap är avgörande för vår kristna tro och det måste om och om igen förankras i allas kristnas liv – för att vi som troende minoritet ska kunna klara av både livets vardaglighet och samhällets likgiltighet.
Låt oss ta fyra stickord som kan tolka evangeliets djupa budskap: Berget, Förklaringen, Molnet och Guds röst.
1. Uppstigning till berget.
De tre lärjungarna, Petrus, Jakob och Johannes, hade anslutit sig till Jesus-rörelsen och säkert njutit av att stå bredvid Mästaren när folk beundrade honom. Lite av glansen föll ju också på dem. Och nu bjöd Jesus bara dessa tre att vara med honom när de skulle gå upp på ett berg.
Traditionellt talar vi om berget Tabor, söder om Nasaret, 580 m högt, i mitten av Jesreel-slätten. År 1978 vandrade jag med 20 ungdomar upp för samma berg; det var en förmiddag i hetaste högsommarn: 45 minuter ansträngning och svett och törst. Apostlarna och Jesus hade det väl inte lättare. Men uppe på berget blev det en underbar utsikt över landet.
Vilket är budskapet för oss? Att vandra med Jesus och att livet i Kyrkan ibland är krävande. Om vi vill förstå mer av Jesus och kristendomen måste vi anstränga oss. Det räcker inte med att på något traditionellt sätt, oengagerat följa med i församlingens liv. Nej, för att kunna simma mot strömmen måste man engagera sig, informera sig, leva med Jesus – och det är ofta ganska svårt. Men sedan kan det bli en djup och glädjande förståelse av trons mysterier.
2. Förklaringen på berget.
De tre lärjungarna blev skräckslagna när de plötsligt fick uppleva hur deras mästare Jesus genomlystes av gudomlig glans. Det blev tydligt för dem att Jesus var Guds utvalde, den som Mose och Elia – och därmed hela Gamla Testamentet – hade förutsagt. Apostlarna förstod att Jesus, timmermannen från Nasaret, var den väntade Messias.
Finns det liknande ögonblick i våra vanliga kristna liv? Säkert. De är dock sällsynta och ofta kan vi glömma dem. Vi bör gräva fram dem ur minnena, som stunder av klarhet och djup insikt. Då visste vi att vår tro är rätt, då var det en glädje att möta Gud i vårt hjärta. Dessa ljuspunkter hör till det kristna livet, men de är bara korta ögonblick av trosglädje. I mörka stunder, särskilt under ålderns tvivel eller i existentiella kriser bör vi minnas dem och tacka Gud för det inre ljuset. Då inser vi att kärleken är starkare än döden, att kristendomen har sanningen och att Kyrkan är Guds heliga gemenskap.
3. Molnet som Guds hemlighetsfulla skepnad
Vi hörde i evangeliet att ett mörkt moln svepte över berget och höljde Jesus, Mose, Elias och de tre lärjungarna i dunkelhet. Redan i Gamla Testamentet står molnet för Guds obegripliga närvaro. Under israeliternas vandring genom öknen svävade molnet över det heliga tältet och var folkets ledning. Gud visade sig i ett moln vid berget Horeb, och symbolen nämns på flera ställen i Bibeln.
Visst förekommer mörka moln också i våra liv. När vår säkerhet är borta, när vi inte längre ser vägen, när trons ljus är förmörkat, när man ensam stapplar genom livet – då är det svårt att tänka sig Guds närvaro i mörkret. Men just i dunkelheten kan Gud vara nära oss. Många mystiker har talat om detta ’ljusa mörker’ såsom Guds ogripbara närvaro, såsom Guds nåd i vår trossvaghet.
4. Guds röst ur molnet
Apostlarna hörde en röst ovanifrån: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom!” Treenighetens mysterium uppenbarades i den gudomliga rösten. Samtidigt sade den himmelske Fadern att vi bör lyssna på hans älskade son Jesus Kristus. Men inte bara lyssna utan följa honom – genom lidande och döden till uppståndelsens härlighet. Mannen från Nasaret är vägen, vår väg till himlen. Efter den underbara förklaringen följde apostlarna sin mästare Jesus, de steg ner från berget, tysta, undrande. Vägen gick vidare, mot Jerusalem, mot Jesu passion och korsfästelse. Men Gamla Testamentets vittnesbörd och Guds röst om den genomlyste Jesus Kristus fanns kvar i apostlarnas minne. På påskens morgon dök det upp igen, med full styrka och glädjefull insikt.
Dagens evangelium är ett hoppets budskap: vi vet att Jesus Kristus är den förklarade Herren som lyser mitt i våra existentiella problem, i samhällets sekularisering och i vår tids grymheter.
Paulus ger oss råg i ryggen i dagens läsning: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?”. Det är den trons visshet och den trons glädje som ligger i Kristi förklaring på berget.
