5 Fa (A)
S:ta Eugenia 2023-03-26, högmässan
P. Klaus Dietz S.J.
Guds eviga Ord har blivit människa. Under Passionstiden kommer vi att starkt bli påminda om detta: att han delade människornas öde intill den bittra döden.
Dagens evangelium betonar en positiv sida av honom som människa. Jesus Kristus ville frälsa alla människor. Men han hade också speciella goda vänner. Vi hörde att ”Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros.”
De var ovanliga syskon. Marta tycks i Betania ha varit husets värdinna, den yngre systern Maria vågade mot traditionen sitta bland Jesu lärjungar och det var hon som hällde värdefull nardusbalsam över Herrens fötter, medan brodern Lasaros alltid var tyst och inte heller husets chef – kanske var Lasaros handikappad, och därför särskilt nära för Jesus. ”Se, hur mycket han höll av honom”, sade folk när Jesus grät på vägen till graven. Han var ledsen, han visade sig verkligen som människa inför dödens mysterium.
När Jesus och hans lärjungar fyra dagar efter Lasaros död kom fram till Betania, mötte Marta honom. Hon uttryckte sitt stora förtroende i Jesu: att Gud kunde ge honom makt att bota sjuka och att göra under. De båda talade om de dödas uppståndelse. Återigen hör vi att Jesus förde djupa teologiska samtal just med kvinnor, så som med Maria av Magdala, med den samariska kvinnan vid Jakobs brunn, med modern till en besatt dotter osv. Tydligen upplevde Herren att de förstod hans andliga budskap bättre än flera av de manliga lärjungarna. Så bekände också Marta: ”Jag tror att du är Messias, Guds son.”
”Jag är uppståndelsen och livet”, förkunnade Guds son för henne. Och han visade detta genom ett under. Han gick till gravens mörker och framkallade den jordfäste Lasaros tillbaka till ljus och liv. Inför vänner och nyfikna åskådare demonstrerade han sin gudomliga makt. Många kom till tro på honom.
Men när Jesus flera dagar efteråt blev korsfäst hånade folk honom och sade: ”Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias.” Ingen tycktes komma ihåg Jesu makt över döden vid Lasaros grav. Denna makt visade sig på påskdagen i Kristi uppståndelse. Döden kunde inte hålla honom i sitt grepp. För Guds son var starkare än döden. Påskjublet är högre än alla dödsklagor. Livet har vunnit vid Jesu uppståndelse.
Lasaros återkallades till liv. Men det var endast en fortsättning av det jordiska livet, med arbete och problem och sjukdomar. Efter några år skulle Lasaros återigen dö och begravas. Detta är allas vårt öde.
Jesus däremot dog den fruktansvärda döden genom korsfästningen och lades i graven. Men det var inte slutet. På tredje dagen krossade han dödens makt och uppväcktes till evigt liv. Hans uppståndelse tillhör evighetens dimension, utan tid och rum. Han upptogs till den himmelske Faderns härlighet, där han fanns före all tid, ”Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud”.
Innan Jesus gick till Lasaros grav, sade han till Marta: ”Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Samma fråga ställer Herren till var och en av oss.
Vi vet att vi – förr eller senare – kommer att lämna det jordiska livet. Många av oss är rädda inför dödsstunden. Vi fruktar smärtor, ensamhet och hopplöshet. Visserligen hjälper kvalificerad sjukvård och närvaron av släktingar och vänner i den svåra dödsstunden – och dessutom kyrkans bistånd genom De sjukas sakrament.
Men avgörande är redan nu att vi tror på Jesus Kristus som är ”uppståndelsen och livet”. Han har på Påskdagen en gång för alla krossat dödens portar, besegrat mörkrets makt och öppnat himlens dörr. Vi kommer att tas emot av honom när vi i döden har lämnat tid och rum. Gud väntar oss med gränslös kärlek och välkomnar oss till evig salighet. Gud vet att vi är svaga syndare men ändå älskar han oss alla.
Vi behöver inte vara rädda för döden. Jesus har gått före oss och segrat över döden. Redan nu frågar Jesus oss, såsom han frågade Marta: ”Tror du detta?”
