Pater Mikael Schink S.J.
Andra påsksöndagen, Årgång B
2024-04-06, S:ta Eugenia katolska kyrka
Joh 20:19–31
+ Kära bröder och systrar i Kristus,
Denna söndag kallades förr i tiden för dominica in albis (depositis), d.v.s. ”den vita söndagen”, på grund av att påskvigilians nydöpta i fornkyrkan hade kvar den vita klädnaden som de tog på sig under påsknatten som ett tecken på att de blivit pånyttfödda i Kristus under hela påskoktaven. De behöll alltså den vita klädnaden från påsknatten ända fram till dagens mässa.
I Rom firades dagens liturgi i S:t Pankratius basilika. Den helige Pankratius var en pojke på 14 år som i början på 300-talet blev halshuggen i Rom för att han konverterat till den katolska tron. Det påminner oss om att vi som döpta inte bara blir pånyttfödda och fyllda med Guds övernaturliga liv utan vi är också kallade att ge våra liv till Gud. Få av oss blir martyrer men vi är alla kallade att vittna för Herren Jesus Kristus och vara beredda på att tron sällan kommer att bli uppskattad utan att om vi tar vårt kristna liv på allvar så kommer det att föra med sig en del obekväma reaktioner från vår omgivning.
*
Idag är även den gudomliga barmhärtighetens söndag. Den heliga Faustyna fick en uppenbarelse av Jesus Kristus som sade att han ville att denna söndag skulle firas som just den gudomliga barmhärtighetens söndag. Han sade även att den som går till bikt och tar emot den heliga kommunionen idag får fullständig avlat. Detta stadfästes senare av påven Johannes Paulus II. Man kan alltså idag få fullständig avlat om man biktar sig, tar emot den heliga kommunionen, ber för påvens intentioner och deltar i en andakt till den gudomliga barmhärtigheten i en kyrka.
Avlat innebär att det timliga straffet för ens synder tas bort. När vi går bikt får vi ju förlåtelse av Gud för alla våra synder. För förlåtliga synder kan man få förlåtelse genom att be till Gud eller genom att ta emot kommunionen, men för dödssynder kan man under normala omständigheter endast få förlåtelse i bikten. Man återställs då till nådens tillstånd så att om man skulle dö så kommer man till himlen. Bikten tar på så sätt bort det eviga straffet för synderna, d.v.s. att man blir skild från Gud i evighet, det som brukar kallas för helvetet. Men bikten tar inte bort det timliga straffet, utan detta tas bort genom botgöring. Man får till exempel en bot när man biktar sig som tar bort en del av det timliga straffet.
Om man inte har gjort tillräckligt med bot under sitt jordiska liv så måste man i skärselden ta på sig det timliga straffet för sina synder. Avlat är ett slags dispens från en del av detta straff; man förkortar så att säga sin tid i skärselden. I princip alla böner och allt man gör av kärlek till Gud ger någon form av avlat. Men Kyrkan kan även ge speciella avlat, till exempel idag då man kan få fullständig avlat genom den gudomliga barmhärtigheten.
*
Dagens evangelium är mycket passande för den gudomliga barmhärtighetens söndag. Det skildrar nämligen hur Jesus instiftar biktens sakrament. Kyrkan lär att samtliga sju sakrament är instiftade av den Jesus Kristus själv. Detta går emot de protestantiska kyrkorna som i regel endast erkänner två sakrament, dopet och eukaristin.
Jesus instiftar biktens sakrament, som vi hörde i evangeliet, genom att han andas på lärjungarna och säger: ”Ta emot Helig Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.” Ingen har ju makten att förlåta synder utom Gud, så om vi ska kunna få förlåtelse för våra synder genom bikten så måste Kyrkan ha fått uppdraget att förlåta synder av Gud.
Ibland kan man som präst få frågan hur ofta man ska gå och bikta sig. Kyrkan säger bara att vi måste bikta oss en gång om året om vi begått en dödssynd. I själva verket borde man bikta sig så snart som möjligt om man begått en dödssynd. Exempel på dödssynder är abort, användandet av preventivmedel, dödshjälp, sex utanför äktenskapet, heresi eller att man missar mässan på en söndag eller påbjuden högtid. Men även om man inte begått några allvarliga synder är det bra att gå till bikt. En gång i månaden är en bra rytm, och om man praktiserar någon form av daglig bön kan man gå oftare.
*
Låt oss så vända oss till Herren och tacka honom för hans barmhärtighet, för att han skänker oss förlåtelse för våra synder och för biktens sakrament där vi kan ta emot Herrens barmhärtighet och åter bli fyllda med hans nåd och kärlek. + Amen.
Mortal and Venial Sin
Fr. Mikael Schink S.J.
Sermon for the 2nd Sunday of Easter, Year B
2024-04-06, St. Eugenia Catholic Church
John 20:19–31
+ Dear brothers and sisters in Christ,
Before the Liturgical Reform in 1970, this Sunday was called Dominica in albis or more precisely Dominica in albis depositis, i.e. ‘White Sunday’ or ‘The Sunday of the removal of the white garments’. The reason was the ancient custom that the newly baptized would retain the white garment that they had put on at the Easter Vigil during the whole of the Easter Octave, not removing it until the following Sunday. The white garment symbolizes the birth into new life in Christ and was therefore not removed until today’s mass.
In ancient Rome, the liturgy of today was celebrated in the basilica of Saint Pancrace. He was a 14 years old boy who in the beginning of the fourth century was beheaded in Rome for having converted to the Catholic faith. This reminds us that we who have put on Christ through baptism are not only reborn and filled with God’s supernatural life, but we are also called to give our lives for Christ. Few, if any of us, will become martyrs for the faith, but we are all called to give testimony for the Lord Jesus Christ and to be aware of the fact that the faith will rarely be appreciated. Rather, if we take our Christian lives seriously, it will bring with itself some uncomfortable reactions from our surroundings.
*
Today is also the Sunday of Divine mercy. Saint Faustyna Kowalska received a revelation from Jesus Christ, who said that he wanted this Sunday to be celebrated as the Sunday of divine mercy. He said that the one who goes to confession and receives holy communion today would receive a plenary indulgence. This was later approved by pope John Paul II. Today, it is therefore possible to receive a plenary indulgence if one goes to confession, receives holy communion, prays for the popes intentions and participates in a devotion to the Divine Mercy in a Church.
“Indulgence” means that the temporal punishment of one’s sins is removed. When we go to confession, we receive forgiveness for our sins. For venial sins, one can receive forgiveness also outside of confession, for instance through personal prayers, good works or by receiving Holy Communion. But for mortal sins one must in ordinary circumstances go to confession to receive forgiveness. A mortal sin is a more serious sin that is committed with full knowledge and consent. The Catechism of the Catholic Church speaks of a number of mortal sins, for instance abortion, contraception, euthanasia, fornication, heresy, or missing mass on a Sunday or a holy day of obligation
Someone who goes to Confession and receives forgiveness for mortal sins is reinstated in the state of grace. This means that if one would die immediately afterwards, one would be guaranteed a place in heaven. In this way, Confession removes the eternal punishment for sin, i.e. the punishment of eternal separation from God, which is usually called hell. But Confession does not remove the temporal punishment for sin; rather, this is removed through penance. In confession, one for instance receives a small penance that removes a part of the temporal punishment for one’s sins.
If someone has not done enough penance during his or her earthly life, one has to suffer the temporal punishment of sin in purgatory. An indulgence is a kind of dispensation from a part of this punishment. In this way, one can shorten one’s time in purgatory. All prayers and everything done out of love for God gives some kind of indulgence. But the Church also offers special indulgences. For instance, today one can receive a plenary indulgence through the Divine Mercy. A plenary indulgence removes all of the temporal punishment for sin, whereas a partial indulgence only removes a part of it.
*
Today’s Gospel is very fitting for the Sunday of Divine Mercy as it tells us the story of how Christ instituted the Sacrament of Confession. The Church teaches that all the seven Sacraments were instituted by Christ, as opposed to the Protestant churches, that ordinarily only acknowledge two sacraments, Baptism and the Eucharist.
Jesus institutes the Sacrament of Confession by breathing on the apostles and saying: ‘Receive the Holy Spirit. For those whose sins you forgive, they are forgiven; for those whose sins you retain, they are retained.’ Nobody has the power to forgive sins except God. Therefore, in order to receive forgiveness for our sins through Confession, the Church must have received the power to forgive sins from God himself.
As a priest, one is sometimes asked how often one should go to confession. The Church only says that we must confess once every year if we have committed a mortal sin, but this is only the minimum requirement. It is much better to go to confession as soon as possible if one commits a mortal sin. But even if one has not committed any mortal sins, it is good to go to confession regularly. Once a month is a good rhythm. If one practices some form of daily meditation, it may be useful got go more often.
*
Let us therefore turn to the Lord and thank him for his mercy, for the fact that he forgives us our sins in the Sacrament of Confession, where we can receive his mercy and be filled with his grace and love. + Amen.
