7 sö (C) S:ta Ragnhilds kapell
2025 02 23
Luk 6:27-38
I dagens evangelium säger Jesus två gånger till sina åhörare: ”Älska era fiender!” Han säger det också till oss idag. Ja, han broderar ut detta uppdrag med flera exempel. Sedan pekar han på Gud som förebild: ”Var barmhärtiga, så som er (himmelske) Fader är barmhärtig.”
Men är detta möjligt i vår kalla och mörka värld? Kan vi älska dem som i krig dödar oskyldiga barn när de bombarderar skolor och sjukhus? Eller dem som inom gängkriminaliteten betalar ungdomar för att mörda sina konkurrenter? Kan vi älska de fanatiska islamister som kör med sin bil i en folksamling? Dem som kastar kritiker, oppositionella och politiska motståndare i fängelser utan rättvisa domstolsförhandlingar?
När vi öppnar dagstidningen eller tittar på Tv-nytt blir vi fortfarande skrämda och chockerade. Listan över sådana brottslingar är lång. Menar Kristus verkligen att vi bör älska dessa onda människor? Hur kan hat, förföljelser och orättvisor besvaras med vår kärlek? Ibland är Jesu ord svåra att förstå för oss kristna, och ännu svårare att acceptera och förverkliga.
Vi behöver inte ta fram de tallösa fruktansvärda brott som massmedia informerar om. Vi kan reflektera på egna erfarenheter. Kanske minns vi med förbittring hur vi som barn eller ungdomar mobbades och misshandlades. Kanske tänker vi på kollegor i arbetslivet som tryckte ner och förlöjligade oss. Eller förödmjukelser och kränkningar av personer som vi var eller är beroende av. Men värre är minnen på långvariga konflikter inom familjen eller släkten. Det är en bitterhet som åstadkommer smärtsamma sår i själen.
Då hör vi återigen Herrens ord: ”Älska era fiender!” Och vi reagerar kanske och säger: Lögn är lögn och hat är hat. När någon begår ett brott ska vi kristna – och varje människa – protestera mot det och försöka förhindra det. Det gäller i stort och i smått. Alla goda krafter måste förhindra brott. Samtidigt bör vi se på brottslingen och fundera på varför han eller hon handlar så dåligt. Vilka kan vara motiven? Förmodligen upplever den onda människan att hon har rätt. Eller hon lider av minder¬värdighetskomplex. Man vill hämnas de rika, duktiga och mäktiga. Eller man har vuxit upp i elände och våld och bara mött dåliga exempel bland de vuxna. Det kan finnas många skäl varför man har blivit en brottsling och begått kriminella, omoraliska handlingar som skadar och förnedrar oskyldiga. Vi känner ju inte alla omständigheter.
Nej till brottet och ja till brottslingen. Det säger Jesus till oss: ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända.” Förmodligen är vi inte helgon men säkert syndare – såsom vi bekänner i början av varje helig mässa.
Om vi konfronteras med dem som vi uppfattar som fiender kan vi vänligt kritisera dem och försöka ändra deras felaktiga beteenden. Om det inte är möjligt – och det är tyvärr ofta fallet – ska vi be för dem: att Guds helige Ande påverkar dem till det bättre. Det vore klokt att var och en också ber för sig själv: att Gud borde ge oss förståelsen för dessa ”fienders” handlingar. Och i övrigt ska vi försöka övervinna våra negativa känslor i små steg: att hövligt hälsa personen, att gratulera, att skicka ett julkort, att ge hjälp om det behövs. Redan i Gamla Testamentet står det tydligt: ”Om du ser att din broders åsna eller oxe har fallit omkull på vägen, skall du inte vända ryggen till utan hjälpa honom att få upp djuret igen.” (5 Mos 22:4). Med dessa steg kan det så småningom bli en bättre relation – förhoppningsvis.
Dessutom brukar jag ofta hänvisa på skillnaden mellan ”att älska” och ”att tycka om”. Nya testamentet använder ordet ”kärlek” inte som en känsla, en emotion, utan som en inställning, en attityd. ”Att älska” betyder i Bibeln inte ”att tycka om”. Jesus tyckte inte om vissa fariséer och skriftlärda, inte om Herodes och Pilatus och inte om de grymma bödlarna som torterade och korsfäste honom. Men han älskade dem intill den yttersta konsekvensen, intill att offra sitt liv för alla. På korset sade han: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Jesus dog för dem – och för alla, för goda och dåliga, vänner och fiender, för kriminella och helgon. Han offrade sig för var och en av oss när han korsfästes för oss – av kärlek och barmhärtighet.
Därför uppmanar oss Kristus om och om igen: ”Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig.”
