S:ta Eugenia 2024-05-26 (B)
Klaus P. Dietz
Vid sitt avsked från jorden gav Jesus åt sina lärjungar missionsbefallningen: ”Döp alla folk i Faderns och Sonen och den helige Andens namn.” På Pingstdagen fick den unga kyrkan inspirationen av den Helige Ande. Men Kyrkan har då ännu inte fått svar på alla frågor, en gång för alla – fast ibland har man intrycket att Kyrkan redan nu vill svara på alla möjliga (och flera omöjliga) frågor. Nej, Anden ska vägleda oss att bättre och bättre förstå Guds budskap under hela kyrkohistorien, fram till tidernas fullbordan. Svårast är att förstå de två centrala trossatserna: om Guds Treenighet och om Guds människoblivande.
Under 2.000 år har teologiska debatter och djuplodande meditationer åstadkommit den andliga skatt som finns i Kyrkans lära och liv. I dogmer och genom helgonens symboler har man försökt att ge kloka svar på frågan hur en enda Gud kan vara tre personer. Det fanns under de första koncilierna på 300-talet många intensiva debatter tills man i Nikaia och i Konstantinopel enades kring trosbekännelsens ord om Guds Trefaldighet.
Men konciliernas formuleringar kan inte fånga in det eviga mysteriet. De är bara vägvisare och skyddsplankor för de kristnas vandring genom livet. I trosbekännelsen bekräftar vi varje söndag dessa utsagor om Gud den Treenige. De är dock endast tafatta försök att bättre förstå den verklighet som ligger bortom vår förmåga att begripa. Vi anar Gud i skapelsen; den är ett konstverk som bär Gud Faderns konstnärliga fingeravtryck. Vi hör om Jesus, Guds Son, som är Faderns avbild. Och vi ber den Helige Ande att inspirera och ledsaga oss djupare in i hela sanningen.
Ja, tre i en och en i tre – är läran om Treenigheten en gåta? Nej! Ett mysterium? Ja! En gåta kan man lösa om man vet det rätta svaret; ett mysterium förblir trots alla tolkningar en hemlighet. Genom sin Sons liv och budskap, och genom den helige Andes röst i Kyrkan och i våra hjärtan visar oss Gud en glimt av sitt eviga mysterium: hemligheten av kärlekens enhet och mångfald.
En av dem som brottades med Treenighetens problem – dess inre relation mellan Fadern, Sonen och Anden, och dess verksamhet utåt – var den helige kyrkoläraren Augustinus på 400-talet. Han är författaren till ett tungt teologiskt verk, De Trinitate, om Treenigheten. Vi vet att han arbetade med boken i 20 år (399-419). Det finns en underbar legend om detta, och den är förknippad med symbolen av en snäcka:
Det berättas att Sankt Augustinus, som lärd teolog och som biskop av Hippo i Norra Afrika, vandrade längs medelhavskusten och grubblade över den trefaldige Gudens mysterium. Då såg han en liten pojke som sprang på stranden mellan havet och en grop i marken. Augustinus tittade på hur pojken med en snäcka tog vatten från havet och hällde den i gropen några meter därifrån. ”Vad håller du på med?”, frågade han. Pojken svarade: ”Jag häller havet i min grop.” Med ett leende kommenterade den lärde biskopen: ”Men… se på detta jättestora hav och på din lilla grop! Det är ju omöjligt.” Varpå pojken tittade honom i ögonen och sade: ”Och du vill begripa den oändlige Guden med ditt mänskliga förstånd?” – Och pojken var försvunnen.
En av vår tids stora Augustinus-specialister var Josef Ratzinger, påven Benedikt XVI. I hans vapen fanns tre bilder: den s.k. Freisinger Mohr, ett afrikanskt huvud – den helige Korbinians björn – och en snäcka. Jag är övertygad om att det är snäckan från legenden om Augustinus. Den store teologen Ratzinger erkände ödmjukt med denna symbol att det är omöjligt att begripa Guds mysterium. Detta är en tröst för oss vanliga troende.
Det innebär att också vi får vara ödmjuka. Vid varje korstecken i den treenige Gudens namn och vid varje trosbekännelse böjer vi oss inför Guds absoluta mysterium. Gud är tre i en och en i tre. Gud är kärleken i sig, dvs. enhet och mångfald. Inför honom kan vi bara tillbe.
Sedan dopet är vi indragna i Guds inre kärleksrelation. I alla våra relationer får vi spegla något av denna kärlek. Vi har uppgiften att förverkliga de kristnas enda budord: Du bör älska Gud och din medmänniska. Då är vi själva en glimt av Treenighetens mysterium.
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn!
