PÅSKVAKAN C-2019, S:TA EUGENIA, 20 APRIL
The future is here!
»The future is here – framtiden är här!« Oj, tänkte jag, när jag promenerade på Östermalm och såg affischen, det vill du titta närmare på. »The future is here!« Det är nog ett djärvt påstående. Och vilka tanker väcker det inte till liv! Perspektiv och framtidsanda, dynamik och rörelse. Jag undrar om någon hade gjort reklam med »The past is here – det förflutna är här«? Kanske inte direkt någon rysare. Framtid däremot, det låter oförbrukat, nytt, det låter uppbrott och löfte. Det förflutna känner vi ju redan, ingenting man längre förväntar sig något av. Jag gick alltså närmare skyltfönstret med det klatschiga påståendet och såg på affischen som hade fångat min uppmärksamhet. Det var ett – gym som gjorde reklam med de orden. Affischen med den storslagna parollen visade en person som tränade, välbyggd och med ett leende på läpparna förstås, av ansträngning syntes ingenting. Där ligger alltså framtiden. Träna bara din kropp, och du är där. Träningen löser alla dina problem, i synnerhet de tunga framtidsproblemen. Om bara kroppen är härdad och snygg löser sig nog allt det andra också.
Jag hör inte till dem som föraktar träning, men är just en vältränad kropp min framtid eller problemlösare? Satsa på din kropp, och du har en framtid. Det är det outtalade budskapet, samspelet mellan bild och text på affischen. Vi vet ju bättre men vill ogärna ta vara på det: kroppen kommer att dö, att vittra sönder i graven eller brännas upp i krematoriet. Ansiktena, kroppens kanske personligaste del, försvinner till oigenkännlighet. Nej framtiden tillhör inte den kropp vi känner och bearbetar på gymmet, inte den kropp vi sällan älskar och ofta brottas med. Den är en gåva som vi en vacker dag ska lämna tillbaka, ett redskap för vår själ och våra relationer.
»The future is here – framtiden är här!« Det skulle vi ha all anledning att skylta med i natt. Den korsfäste Jesus har uppväckts från de döda. Han lever i en förhärligad kropp. Det är de kristnas perspektiv vad gäller framtiden. Den ligger inte i något vi själva kan åstadkomma genom svettig aktivism. Den kommer oss snarare till mötes, något vi kan ana när himmelen, en helt annan värld, helt oväntat öppnar sig och bryter in i vår begränsade värld. Som en haikudikt av Tomas Tranströmer som genom få ord och en ytterst sparsam gest, inte genom att peka med hela handen utan i tystnad öppnar ett obegränsat rum: »Står på balkongen / i en bur av solstrålar – / som en solstråle« (Haikudikter I). »Uppenbarelse. / Det gamla äppelträdet. / Havet är nära« (Haikudikter XI). Kanske är det inte av en slump att just haikudikterna var hans sista.
»The future is here – framtiden är här!« I Jesu förhärligade och genomlysta kropp. Men tillsammans med framtiden finns också det förflutna. Den uppståndne visar sig alltid med sina sårmärken. Historien som har bränt in sig i hans kropp är inte utplånad, den syns fortfarande – fast förvandlad. Vår framtid är den uppståndne Kristus. I honom ska vi med vår odödliga själ och vår uppståndna kropp förenas igen. Det förgängliga och syndiga tas bort, det goda bevaras, och vi blir upplyfta till något nytt. Vi ska leva i den treenige Gudens gemenskap med hela mänskligheten och hela skapelsen. Det är vår framtid. Med tanke på det perspektivet borde vi ibland fråga oss: Vad satsar vi på? Vad sätter vi vår lit till?
Vad ska jag satsa på? Vad ska jag sätta min lit till? Denna fråga har också ni, de kandidater som ska döpas och upptas i Kyrkans fulla gemenskap, ställt er. Och hela spektrum finns där: orubblig trosvisshet och beslutsamhet, trevande och frågor. Ikväll säger ni ja till den treenige Guden och hans Kyrka som vill förmedla honom till världen. Med er bekännelse och ert steg uttrycker ni att det är honom ni vill satsa på. Och med tanke på er skulle vi också kunna säga: The future is here – framtiden är här med dem som säger ja till Kristus och Kyrkan. Människor som vittnar om att hans budskap alltid är nytt och talar till människor genom tiderna.
Just vittnena behövs idag som under alla tider. Ty åklagaren, som Jobs bok och Uppenbarelseboken berättar om, talar illa om världen och människorna. Åklagaren vill få oss att tro att det skapade och jorden är dåliga, att det enbart finns elände; han vill rubba tron på Guds godhet. Eller också försöker han inge oss att det inte finns genuint troende människor, ingen rättfärdighet, att det inte är nåt vidare med Kyrkan och därför inte lönt att satsa på ett liv med Gud. Vittnena ställer sin tro och sina liv mot dessa anklagelser. Därför behöver vi dem, vi som sedan lång tid har varit med, behöver er, de nya vittnena.
Kvinnorna som kom till den tomma graven visste inte vad de skulle tro. De var beroende av vittnena som talade om för dem att Jesus hade uppstått. De påminde dem om det han sagt till dem. Berätta det som är fallet och påminna om det som är lovat – det är vittnenas oumbärliga uppgift. I påskvakans evangelium får det vittnesbördet omedelbara konsekvenser. »Då kom kvinnorna ihåg hans ord, och de […] berättade alltsammans för de elva och alla de andra.« De förstod att framtiden är här, i tron på Gud som inte lämnat sin Son i döden.
Låt oss med hela vårt liv, med ord och handling, stillhet och bön vittna om det liv Gud skänker genom Kristus, vittna om var framtiden finns. Denna framtids ljus upplyser redan nu vår tillvaro med sitt sken. Ty »Kristus är uppstånden – Han är sannerligen uppstånden«.
Dominik Terstriep S.J.
