3 söndagen i fastan
Luk 13:1-9
Om det hade funnits tidningar på Jesu tid hade man kunnat läsa dessa rubriker:
”Blodbad i templet: tio galiléer eliminerade av romerska säkerhetstjänstemän på grund av terrorhot.”
Och: ”Siloatornet kollapsar. Arton döda. Byggföretag misstänkt för korruption.”
Nyheter om attacker eller olyckor där människor har dött utövar en märklig dragningskraft på oss. Tyvärr är det ofta inte medkänslan med offren som står i centrum. Vi är helt enkelt nyfikna och vill veta alla detaljer. Ofta säger vi från tryggt avstånd: Det skulle inte ha hänt oss! Vi skulle ha varit mer uppmärksamma och inte ha varit på fel plats vid fel tillfälle.
Det är häpnadsväckande hur människor kan tro att de är osårbara. Andras lidande och död blir ett skådespel, en underhållning. Man känner sig lite läskig. Men man ser inte att man själv är i fara. De människor som dog måste på något sätt vara själva skyldiga till sin olycka, tänker man kanske. De människor som kom till Jesus med sådana nyheter hade liknande tankar: ”De här människorna måste ha syndat svårt, annars skulle det här inte ha hänt dem.”
Och vad säger Jesus om detta? För det första säger han att de människor som dog inte var värre än någon annan. Så deras död kan inte vara ett särskilt straff för särskilt stora synder. Och sedan kommer en skarp varning: ”Om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.”
Jesus konfronterar sina åhörare och oss med vår egen död. Det är sant: Vi måste alla dö en dag. Denna tanke bör göra oss ödmjuka. Och den bör påminna oss om att vi ska ta vara på våra liv, eftersom de är ändliga. Men vi kan statistiskt sett förvänta oss att bli runt åttio år gamla, här i det civiliserade Sverige. Eller hur?
Låt oss återigen lyssna till Jesu varning: ”Om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.” Hur miste de livet? De dog plötsligt och oväntat. De dog när de offrade i templet. De dog mitt i vardagen när tornet rasade. Deras liv tog helt enkelt slut, från det ena ögonblicket till det andra. Vad är det som är så hemskt med ett sådant sätt att dö? En sådan död verkar meningslös. Det verkar som om hela livet för dessa människor ifrågasätts. Speciellt när människor fortfarande är unga när de dör. Vad ansträngde de sig för på jobbet eller i skolan? Vad sparade de pengar till? Varför drömde de om en framtid?
Jesus varnar inte för döden i allmänhet. Han varnar för dödens meningslöshet. Hans varning är egentligen riktad på livet. Han uppmanar oss att leva på ett sådant sätt att inte ens en plötslig och oväntad död tar bort meningen med våra liv. Hur ska det kunna fungera?
Låt oss lyssna till Jesu varning en tredje gång: ”Om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.” Så man undviker meningslös död genom att omvända sig. Vad betyder ”omvända sig” här? Att undvika synder? Att inte längre göra det onda? Åtminstone det. Men är det tillräckligt? Jesus sa att offren inte var särskilt stora syndare. Ändå rycktes de plötsligt och meningslöst bort från livet.
Omvändelse måste handla om mer än att bara undvika synder. De som alltid är måna om att inte göra något fel, men som inte gör något gott utöver det, är som fikonträdet som Jesus talar om. Trädet växer och får grenar och gröna blad. Men ingen frukt. Inte ens efter tre år. Det kan huggas bort, eftersom det ta upp marken till ingen nytta.
Det räcker inte med ett anständigt, borgerligt liv. Vi bör bära frukt. Vad kan denna frukt vara i våra liv? Allt som görs av medkänsla och kärlek. Verk av fromhet och rättvisa. Allt som görs för Guds större ära.
Vi frambringar inte dessa frukter inifrån oss själva. I liknelsen säger trädgårdsmästaren att han ska gräva runt fikonträdet och gödsla det. Utan denna hjälp kan trädet inte bära frukt. Vi kan i detta se en bild av den gudomliga nåd vi behöver för att göra gott. Vår omvändelse består i att vi tar emot Guds nåd, som ges i kyrkans sakrament, och låter den bära frukt i goda gärningar.
Men omvändelsen har också en dimension till, som är förutsättningen för att den nåd som tas emot i sakramenten skall bli verksam. Det är tron. Tron på Jesus Kristus, som vi möter i sakramenten. I grunden betyder omvändelse en rörelse från otro till tro.
Hur kan omvändelse till tro rädda oss från dödens meningslöshet? Jesus själv gav svaret på denna fråga. Han sade om sig själv: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.”
