Pater THOMAS IDERGARD SJ
Predikan för Kristi förklarings dag
2021-08-06
År I: Dan 7:9-10, 13-14; Ps 97; Mark 9:2-10
S:ta Eugenia katolska kyrka, Stockholm
Vad är Kyrkan och varför finns hon till? I samhället, men även inne i kristenheten, råder det idag tyvärr en del förvirring om svaret. Men vi kan börja med att slå fast vad Kyrkan inte är: en andlig serviceinstans eller en mötesplats för gelikar – och vad hon inte gör: bekräfta oss människor i att det vi känner och vill, om än så starkt, alltid är rätt.
Kyrkan är inbrytningen av himmelriket, av det eviga, det heliga, av Guds egen, eviga verklighet, i tid och rum. Hon är himlens ambassad, eller himlens port, i världen. Kyrkan är grundad av Jesus Kristus själv, med honom som sitt huvud, och hon har fått sina synliga tecken och markörer direkt av honom, t ex Petrusämbetet för hennes sammanhållning i den tro som Kristus gav apostlarna, och prästämbetet, för tjänst, i den obrutna tron därifrån. Kyrkan är Guds redskap för hans kärleksfulla omvandling av dem som söker sig dit, till Jesus Kristus likhet, efter Guds plan. Med alla troende i alla tider är hon, och kallas till att allt bättre bli, Kristus kropp, utföraren av Guds vilja i välden.
Händelsen vi kallar Kristi förklaring visar precis detta. Samma tre lärjungar som senare ska vara med Jesus i hans dödsångest i Getsemane, får tydligt se, inte bara ana, hur den gudomliga härligheten lyser ur, inte bara reflekteras i, Jesus fysiska gestalt. Helt inramat av det Gamla Testamentets liturgi och symbolspråk som visar att Jesus Kristus, Gud som blivit människa, inte är ännu en profet, utan den som fullkomnar allt som Israels tro, med Moses lag och Elia och övriga profeter, hela tiden pekat fram emot.
Kristus kallar alla att följa honom, och vill göra den som följer till en ny skapelse, genom den Helige Ande, med syndernas förlåtelse och löftet om ett liv bortom döden. Detta blir möjligt i och genom Kyrkan; sanningen som bärs av den oföränderliga läran och de sju sakramenten, som hjälper oss att dö bort från vårt gamla jag, det som vill anpassa Gud till sin vilja och sina känslor, för att istället leva i en stegvis omvandling till alltmer av helighet. På latin heter dagens fest ”Transfiguratio”; ”omvandling”. Av och i Kristus!
Att också vår omvandling förutsätter försakelser och lidande när vi dör från jagets uppfattade behov, men att den också ska fullkomnas i en kroppslig uppståndelse – det är evangeliet, det glada budskapet. Inget annat. Det kallar alla till Kyrkan och till den omvandlande delaktigheten i gudomligt liv. Alldeles oavsett kön, etnicitet, ålder, hälsa, status, läggning, identitet, eller vilka av våra självuppfunna indelningar som nu råkar vara på modet. Och oavsett våra synder, stora, små, synliga, osynliga, som blir förlåtna om vi bara ber om det! Alla är välkomna. Men inte på sina egna villkor. Utan på Kristus villkor. För att bli alltmer lika honom här, och därför slutligen en dag också i uppståndelsen. Låt oss be om kraften att säga ett allt tydligare ja till det Han vill göra med och av oss, när Han nu själv kommer till oss, sant och inte bara symboliskt närvarande i den Heliga Eukaristin. Amen.
