Pater MIKAEL SCHINK S.J.
Predikan för den Heliga familjens dag
2020-12-27, S:ta Eugenia katolska församling
+ Kära bröder och systrar i Kristus,
Ibland kan man höra att kyrkan måste bli mer ”modern”, framför allt när det gäller synen på familj och äktenskap. För familjen är ju en patriarkal inrättning som befäster traditionella könsroller. Familjen begränsar individens frihet. Familjen som norm är diskriminerande mot andra samlevnadsformer. Kyrkan måste därför ”modernisera” sin lära när det gäller familjen och familjelivet.
”Modernisering” förkom även på Jesu tid. Redan långt tidigare hade judarna ”moderniserat” sin förståelse av familjen och introducerat skilsmässa. Diskussionen under Jesu tid handlade om hur omfattande skilsmässolagarna skulle vara. Vid ett tillfälle frågar fariséerna Jesus under vilka omständigheter det är tillåtet att skilja sig (Matt 19:3). Jesus svarar genom att hänvisa till människans tillstånd före syndafallet i första Moseboken. Där står det att mannen och kvinnan ska bli ett kött. Sedan tillägger han att vad Gud har förenat kan människan inte skilja åt.
Judarna hade alltså ”moderniserat” och uppdaterat sin förståelse av äktenskapet, men Jesus påminner dem om Guds ursprungliga plan, vilken uppenbarligen inte var så ”modern”. När de insisterar och frågar varför lagen i så fall tillåter skilsmässa, svarar Jesus att det är på grund av deras hårda hjärta som Gud gått med på det, men från början var det inte så.
Kyrkan måste följa sin grundare Jesus Kristus och vittna om Guds ursprungliga sanning och inte låta sig förvärldsligas av ”moderna” trender. Kyrkans uppgift är inte att anpassa sig till samhället, utan att påminna om Guds plan, även om den inte är populär, även om den verkar omodern eller går emot samtida uppfattningar om kön, sexualitet eller frihet. Det spelar ingen roll om tio, tjugo eller nittio procent har avlägsnat sig från Guds plan. Som katoliker måste vi visa barmhärtighet mot alla och hjälpa alla, en barmhärtighet som i många fall inte innebär någonting annat än modet att stå upp för det som är sant och riktigt.
*
Biskop Anders skrev i ett herdabrev för livets söndag (2018) om just ett sådant ”omodernt” ämne som har med familjen att göra, nämligen kyskhet, det vill säga att vi ska ”bruka vår sexualitet i enlighet med Guds bud och kyrkans lära”. ”Det måste sägas,” skriver han, ”att det sexuella samlivet bara hör hemma i det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna,” knappast någon populär uppfattning idag, liksom kyrkans lära om abort eller preventivmedel.
Men kyskhet är faktiskt en viktig fråga, speciellt med tanke på att det finns många både yngre och äldre män och kvinnor som på olika sätt blir offer för den så kallade fria sexualiteten. Som kristna måste vi ta vårt ansvar och vara en surdeg både i ord och handling, i synnerhet då det finns så mycket förvirring och så många avsteg från sanningen på denna punkt, både innanför och utanför kyrkan.
*
En av Kyrkans viktigaste lärosatser om familjen är att den är ”samhällslivets urcell. Den är den naturliga gemenskap där man och kvinna kallas till ömsesidig hängivelse i kärlek och till att ge liv. […] Familjen är den gemenskap i vilken man från barndomen kan lära sig moraliska värden, börja ge Gud äran och använda friheten på rätt sätt,” står det i katekesen (nr. 2207). Människan är inte bara en individ utan också en social varelse – vi föds in i en gemenskap och kan inte leva utan gemenskap.
Men den kristna familjen är inte bara samhällets utan i viss mån även kyrkans urcell. Därför kallas den för ”huskyrka” (nr. 2004). Det är framför allt i familjen som den kristna tron förmedlas till framtida generationer, och det är också ofta i familjen som grunden för en kallelse läggs. Utan familjen som ”huskyrka”, kommer det i framtiden inte att finnas någon kyrka alls. Här sker ett viktigt evangeliserande arbete. Familjen är en plats där mission äger rum, inte minst med tanke på att vi lever i ett avkristnat samhälle, där vi ofta konfronteras med ”världen” i den bibliska bemärkelsen, en värld som utgår från en helt annan föreställning om det goda livet än den kristna. Vi kan därför vara tacksamma för våra katolska familjen, där vi kan stärka varandra ömsesidigt i den kristna tron och kärleken.
Påven Franciskus påminner oss i en predikan från den heliga familjens dag (2013) om att det som kännetecknar en kristen familj är att man ber tillsammans. Detta är inte alltid så lätt, speciellt om man inte har vanan inne. Påven rekommenderar att be Fader vår runt matbordet tillsammans och att be rosenkransen tillsammans. Men det första steget är att be för varandra, att be för våra föräldrar och syskon, för våra barn eller för vår make eller fru.
*
Låt oss därför vända oss till den heliga familjen, och be om Marias och Josefs förböner: att också våra familjer kan bli en huskyrka, där tron, hoppet och kärleken kan växa, och att våra katolska familjer kan vara ett vittnesbörd för världen och ett uppmuntrande tecken för varandra. + Amen
