KRISTI LEKAMEN 2021
Det vi bara kan ta emot – och ge vidare
»Tabernaklet är fullt av Kristi kropp«, läste jag häromdagen på en lapp i sakristian. Det som författaren ville förmedla var att ciboriet i tabernaklet var fullt till brädden med konsekrerade hostior. Sedan jag läste detta korta meddelande, har det inte släppt mig. »Tabernaklet är fullt av Kristi kropp!« Hur kan det vara annorlunda? Men denna närvaro i tabernaklet är inte beroende av antalet konsekrerade hostior. Även om det bara fanns en liten smula, skulle tabernaklet vara fullt av Kristi kropp. Mängden säger ingenting om dess betydelse.
Vilken hemlighet! Kristus fortsätter sin bana efter sitt liv, sin död, uppståndelse och himmelsfärd. Han gör sig liten, »gripbar«, närvarande, verksam i en i sig själv obetydlig partikel av skapad materia. Den som sitter vid Faderns högra sida och i vars självutgjutelse på korset vi får del, gör allt för att nalkas oss. När vi har tagit emot hans kropp, är också vi »fulla« av honom, uppfyllda av hans helande närvaro som vill göra oss mer lika honom. Allt skall genomsyras av honom tills han är allt i alla.
Eftersom Kristus sänker sig ner i alla som tar emot honom, blir alla en sorts monstrans. Eller skall vi snarare säga borde bli en sorts monstrans. Vi skulle kunna knäböja inför en troende som precis har kommunicerat. Personen har värdigats bli Jesu boning här på jorden. Han vill använda hennes kropp och själ till att delta i frälsningsverket. Att vi tar emot honom ska synas – som den vita hostian i monstransen. Att vi tar emot honom ska synas genom vårt sätt att tänka och tala, bete oss och handla. Under normala år bär vi Kristus i sakramentets gestalt i en procession genom våra gator. Om vi inte själva strävar efter att bli en monstrans, ett synligt tecken på hans närvaro, förblir det en visserligen vacker men tom tillställning.
Dagens högtid heter Kristi kropps och blods högtid. Ja, också Kristi blod! Jag hoppas ni inte missförstår mig, men var gång jag ger blod, måste jag tänka på det. Människor som har berättat för mig, vad det innebar när de fick blodtransfusion har bekräftat mig i de starka känslor jag har inför blodgivningen. Livet som var på väg att tina bort, kom under transfusionen tillbaka som ur intet. Blod är liv – så enkelt kan man sammanfatta det. Blod som vi inte kan tillverka, är en sorts gåva. Liv som ger liv.
Tar vi emot denna gåva, Kristi blod, tar vi emot hans liv. Ja, Jesus är fullständigt närvarande i brödets gestalt och i vinets gestalt. Men blodet ställer allting på sin spets. Ja, ett anstötligt tal – men just sitt blod har Jesus gett oss.
Livet i största allmänhet är en gåva. Vi kan inte ge det till oss själva. Det gäller också Kristi liv som de eukaristiska gåvorna verksamt förmedlar. Vi kan inte förtjäna, skaffa eller fixa det. Men vi kan ta emot det och – ge det vidare.
Dominik Terstriep S.J.
