Kristi upptagning i himlen är ett mysterium. Det ställer oss inför flera problem.
1. Första frågan är om vi ska tolka det ordagrant eller symboliskt?
a) Under medeltiden uppfattades händelsen som verklighet. Kalkmålningar i våra gamla kyrkor visar hur Jesus lyfts till himlen, lärjungar ser med förvåning uppåt och bara Jesu fotspår är kvar på marken. Fortfarande kan man se dessa fotavtryck i Himmelfärdsmoskén på Olivberget. Pilgrimen S:t Ignatius ville kontrollera om det var hans högra eller vänstra fot. Vid mina egna besök kunde jag dock inte ens avgöra om det var någon sorts fotavtryck.
b) Vår tids skeptiska människor hör av andra personer som blivit upptagna
till himlen: profeten Elias, Henok, Jungfru Maria. Var är himlen? Barn svarar: ”Där uppe!” Sovjetiska astronauter sade med förakt: ”Vi har inte funnit någon gud där uppe.” – Vi kristna vet att Gud varken finns i tid eller rum. GUD är bortom vår värld och inom vår värld. Vi lyssnar till bibliska bilder. Där beskrivs Gud som moln vid Israels uttåg ur Egypten och som moln på förklaringens berg. Bibelcitat säger bl.a.: ”Han sitter vid Faderns högra sida” och ”Gud höljer sig i ljus som i en mantel”. Vår tro säger att Kristi himmelsfärd är en poetisk omskrivning för den verklighet att Jesus Kristus är hos Gud sin Fader.
2. Andra frågan är: Hur kan vi tala om Gud?
a) I vissa religioner framställs gudar som projektioner av mänskliga svagheter och styrkor: de kan straffa, döma rättvist, är förälskade, för krig, ger fruktbarhet osv. Enligt Davids psalm 115 förlöjligar judarna dem: ”Deras gudar är av silver och guld, verk av människohänder. Mun har de, men kan inte tala, ögon men kan inte se…”
b) Judendomen, islam, Zen, och mystiker i olika religioner däremot talar om den osynlige Guden bortom alla våra begrepp och föreställningar.
c) Kristendomen binder ihop båda föreställningarna: Vi tror att den Treenige Guden har blivit människa i Jesus av Nasaret men är för evigt Guds Son. Som vår korsfäste och uppståndne broder är han hos Gud Fader. Han har gått före oss till himlens salighet. Himmelsfärden är alltså en bildlig tolkning av människoblivandets mysterium.
3. Den tredje frågan är: Vad blir då vårt kristna uppdrag?
a) Såsom lärjungarna i läsningen ser vi upp mot himlen där Guds Son är. Även om många inte delar vår tro så har nog alla en längtan efter evig lycka, efter ljus och gemenskap och salighet utan gränser. Det finns i varje hjärta en glimt av Gud (nämligen den Helige Ande) som drar oss bortom världens problem till himlen osägbara glädje. Kyrkofadern Augustinus beskrev mänsklighetens längtan: ”Oroligt är vårt hjärta tills det finner vila i dig, o Gud.”
b) När Jesus hade dolts av ett moln (av Guds verklighet) stod enligt Apostlagärningarna två änglar där som sade: ”Varför ser ni upp mot himlen?” Det innebär att vi har ett uppdrag här på jorden, att göra världen bättre, att hjälpa mänskligheten att leva rätt enligt Kristi förebild, att vara ett vägmärke för människornas längtan. Vårt kristna liv bör vara en vägvisare till den himmelska saligheten.
Med svar på dessa tre frågor kan vi bättre förstå Himmelsfärdsdagens mysterium och dess budskap: som en mänsklig förklaring av den gudomliga verkligheten.
