2 söndagen i fastan 16 mars 2025 kl. 11.00
Luk 9:28-36
Har ni hört detta evangelium någon gång tidigare? Jovisst! Varje år på andra söndagen i Fastan läses berättelsen om Kristi förhärligande, enligt ett av de tre synoptiska evangelierna (idag enligt Lukas). Dessutom firas varje år den6:e augusti en egen festdag som heter Kristi förklarings dag. Det innebär att vi i liturgin hör budskapet två gånger per år. Jag som har varit präst i 53 år har alltså kanske predikat ungefär 100 gånger om detta evangelium, och jag vet inte hur ofta ni har lyssnat till någon predikan om samma ämne. Det är alltså svårt för mig att säga något nytt och originellt. Men det är viktigt för Kyrkan och för oss själva att återigen lyssna till budskapet om Kristi förklaring.
Kyrkan framhäver tre gånger i dagens evangelium vem Jesus Kristus är:
1. Som i en tillbakablick: Förbundsfolket Israels stora representanter, ledaren Mose och profeten Elia, samtalar på berget vördnadsfullt med Jesus – han är den Messias som hela GT visade fram till. De talar om hur denna Messias fullbordar sitt gudomliga uppdrag ”i Jerusalem”, dvs genom sitt lidande, sin död och sin uppståndelse. Detta är nyckeln till att förstå GT:s frälsningshistoriska uppdrag.
2. Som i en blick in i framtiden: Jesu förhärligande blir ett löfte om hans uppståndelse, om hans definitiva seger över lidande och död. Det som sker på berget under några ögonblick blir total verklighet genom påskens mysterium. De tre lärjungarna förstod det inte då, men de höll den mysteriösa uppenbarelsen i minnet, tills den blev klar insikt i påskens glädje.
3. Som i en blick på Jesus i den aktuella situationen på Taborberget: Gud sänkte sig i ett moln över Jesus, såsom han ledde Israels folk genom öknen till friheten, i symbolen av ett moln över uppenbarelsetältet. Och Guds budskap ur molnet var: ”Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom!” Petrus missförstod situationen; han ville bygga tre hyddor för att hålla fast det stora ögonblicket. Men sedan försvann visionen. Jesus vandrade vidare med lärjungarna, nerför berget, tillbaka till vardagen, nej, vidare på vägen till Jerusalem, till lidande, död och uppståndelse.
Detta budskap säger Kyrkan idag till oss, så att vi som lyssnar bättre och djupare förstår Jesus Kristus som vår broder och Mästare, som människa och som Gud. Det sker i en tillbakablick på GT, i ett löfte om Jesu framtida förhärligande i uppståndelsen, och i apostlarnas insikt om att Jesus har en unik ställning i Guds mysterium.
Och vad betyder detta evangelium för oss? Också på den frågan kan vi få tre svar:
1. Vårt kristna liv kan jämföras med uppstigningen till berget. Historiskt måste det ha varit Tabor, ett imponerande berg, ungefär en mil söder om Nasaret. Viktigare än den konkreta uppstigningen till berget är vårt livs uppstigande. Andligt tolkat är det ofta en mödosam vandring, tills man blir en vuxen, medveten kristen – det vet tonårsföräldrar och många konvertiter! Det är ibland svårt att leva som kristen i vårt sekulariserade samhälle, kanske som ensam kristen i en familj. Och våra egna svagheter gör att vi inte sällan måste sucka under livets vandring. Men vi är inte ensamma på den ansträngande vägen. Herren Jesus Kristus vår vän går med oss och ger oss trygghet. Då kommer vi säkert upp till toppen.
2. Uppe på Taborberget väntar turisten en underbar utsikt över den fruktbara Jisreel-slätten. I andlig bemärkelse finns det också utsikter, då det kristna livet bara är en glädje, en inre rikedom, en stark tröst, en djup insikt i trons hemligheter. Vi liksom ser den förhärligade Kristus och hör Faderns röst: ”Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom!”
Har vi själva upplevt sådana ljusa ögonblick? Kanske vid någon bön, i kommunionen, i naturens skönhet, i möte med en annan kristen, i en plötslig insikt… Låt oss plocka fram ett sådant minne. Det kan ge oss ljus och styrka på vår fortsatta väg.
3. För vandringen går vidare för oss, såsom det var för Jesus och apostlarna. Vägen går nerför berget till vardagen, till ett upp och ner av tvivel och tro, av tröst och misströstan. Det finns ingen lätt genväg till himlen. Men om vi håller ut, med Jesus vid vår sida, kommer vi genom lidande och död till uppståndelsens härlighet. Då öppnas våra ögon och vi ser den förklarade Kristus i hans härlighet. Vi får blicka in i hans kärleksfulla ögon. Detta är himlen!
Men ”ännu ser vi en gåtfull spegelbild. Då skall vi se ansikte mot ansikte.”
