Mikael Schink S.J.
5:e påsksöndagen, årgång C (2022-05-15)
S:ta Eugenia katolska församling
Joh 13:31–33a, 34–35
+ Kära bröder och systrar i Kristus,
Herren säger i dagens evangelium: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” Men vad är det som är nytt i detta bud? Som den helige Augustinus noterar i sin kommentar till Johannesevangeliet (tr. 65, 1; CCSL 36, 490) finns detta bud redan i den gamla lagen. I Tredje Moseboken kan vi läsa: ”Du skall älska din nästa som dig själv” (19:18).
Vi kan också påminna oss om stycket i bergspredikan där Jesus uppmanar oss att älska våra fiender. Där säger han ”Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?” (Matt 5:46–47).
Om Herrens bud att vi ska älska varandra verkligen är ”ett nytt bud” måste det finnas olika typer av kärlek, för även i det gamla förbundet uppmanades Israeliterna att älska, och som Herren själv säger i bergspredikan finns det kärlek även bland hedningar och tullindrivare. Vad är det då för kärlek Herren talar om?
Det finns olika typer av kärlek. Den känslosamma kärleken grundar sig på vad man känner och strävar efter positiva känslor. Mycket av vår moderna kultur kan återföras på denna typ av kärlek. Jag strävar efter det som får mig att känna mig bra. Problemet med den här typen av kärlek är inte bara att den är självisk utan också att positiva känslor inte kan mätta människans längtan. Det är ju fullt möjligt att finna nöje och välbehag i någonting banalt och trivialt. Dessutom måste man ständigt söka nya saker som kan förströ en eftersom känslorna ständigt växlar. I Predikaren kan vi läsa: ”Ögat blir aldrig mätt på att se, örat får aldrig nog av att höra.” (1:8).
Därför framställs den så kallat ”sanna” kärleken ibland i motsats till denna typ av sinnliga, egennyttiga kärlek. Här handlar det i stället om att älska utan någon tanke på egen vinning. Man vill helt enkelt det goda åt någon annan. Den här typen av kärlek är helt altruistisk och självuppoffrande. Den framställs ofta som den verkligt kristna kärleken: agape i motsats till eros. Det finns också katolska teologer som tänker på detta sätt, men om man läser vad Thomas av Aquino har att säga om saken finner man kanske något förvånande att den helige Thomas anser att vi faktiskt inte kan älska andra utan att älska oss själva. Det skulle vara mot naturen eftersom naturen alltid strävar efter sin egen fullbordan. Jag kan visserligen älska andra för deras egen skull men bara om jag ser dem som på något sätt del av mig själv. Vi kan inte ens älska Gud utan att älska oss själva. Den kristna kärleken innebär visserligen att vi älskar Gud mer än oss själva, men vi kan inte älska Gud utan att också älska oss själva.
Men även en kärlek i bemärkelsen att vi vill det goda åt någon är inte tillräcklig. Även denna kärlek grundar sig på någonting annat. En illustration av detta är att man ibland kan uppleva att man älskar någon utan att älska: man försöker göra det goda; man bemödar sig om att vara hjälpsam och trevlig, men det upplevs inte som genuint; egentligen älskar man inte, även om man försöker.
Det beror på att även kärleken i bemärkelsen att vilja det goda åt någon annan grundar sig på en ännu mer fundamental kärlek, nämligen det som man skulle kunna kalla ett slags respekt eller vördnad för den andra. För vi kan alltid fråga oss: varför älskar jag den andre? Om kärleken är äkta kommer vi i slutändan komma fram till att det finns något i den andre som jag respekterar och uppskattar.
Det är grunden i för all kärlek. I vänskapen tillkommer en ömsesidig kärlek, men den gudomliga kärleken som Jesus Kristus talar om i dagens evangelium går utöver också denna kärlek. Han säger: ” Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” Men hur har Herren älskat oss? Vad är det Herren har gjort för oss? Det är sant att han har blivit människa och gått i döden på korset för oss. Men dessa är tecken för någonting annat, nämligen att han skänker oss nåden och därmed gemenskapen med Gud.
Den kärlek som Herren syftar på här innebär inte först och främst att han skänker oss naturliga gåvor, utan han skänker oss övernaturliga nådegåvor – ytterst handlar det om tron och kärleken. Gud skänker oss genom tron på Jesus Kristus tillträde till sig själv, så att vi kan känna och älska honom. Det är med den kärleken vi ska älska andra.
Den kristna kärleken som Herren uppmanar oss till i dagens evangelium handlar alltså inte om någonting annat än att gå i hans fotspår och fortsätta hans mission: dvs. att förkunna tron på Jesus Kristus och ömsesidigt uppmuntra varandra i tron så att vi kan nå den eviga saligheten tillsammans.
Det finns tyvärr en del förvirring om vad kristen kärlek är. Det är lätt att förväxla kristen kärlek med naturlig eller världslig kärlek, helt enkelt med vanlig hjälpsamhet och tillmötesgående. På så sätt händer det sig att Jesu missionsbefallning att gå ut i världen och förkunna evangeliet förväxlas med till exempel utvecklingsarbete eller undervisning.
Alternativt tänker man att kristen kärlek inte handlar om någonting annat än att vara en anständig och hjälpsam människa i allmänhet. Naturligtvis måste kristna sträva efter att leva ett anständigt liv, men den kristna kärleken handlar framför allt om att älska Gud och vår nästa för Guds skull. Den största gåvan vi kan ge andra är att förmedla tron till dem. Om detta inte ingår i vår kristna kärlek måste vi rannsaka vårt samvete. Hur ofta säger inte aposteln Paulus för att inte tala om Herren själv att frälsningen kommer genom tron som verkar genom kärleken?
Varför är då tron så viktig? Därför att genom tron får vi kunskap om Gud. Vi kan inte älska någon vi inte har kunskap om, och vi kan inte ha en relation med någon vi inte har kunskap om. Om vi därför inte har kunskap om Gud, hur ska vi då kunna ha gemenskap med Gud? Om vi inte har kunskap om målet med våra liv, hur ska vi då kunna ta oss till målet? Tron är alltså grundläggande för det kristna livet, för om vi inte har tro känner vi inte Gud.
Låt oss därför vända oss till Herren och be om att vi kan hörsamma hans kallelse och uppfylla det nya budet, nämligen att älska varandra så som han har älskat oss. Låt oss vara trogna lärjungar till Kristus och öppna oss för Guds övernaturliga kärlek så att vi kan älska Gud genom den Helige Ande och vår nästa för Guds skull. Och låt oss be om nåden att frimodigt förkunna Kyrkans lära, så att också andra kan lära känna Herren Jesus Kristus. + Amen.
