Pater THOMAS IDERGARD SJ
Predikan för Heliga Trefaldighets dag
2018-05-27
Årgång B: 5 Mos 4:32-34, 39-40; Ps 33; Rom 8:14-17; Matt 28:16-20
S:ta Eugenia katolska kyrka, Stockholm (08:00-mässan)
Kära systrar och bröder i Kristus,
Det är lätt att glädja sig åt julen och påsken eftersom det är ganska enkelt att förstå de trosmysterier som högtiderna uppmärksammar. Men med Treenigheten är det på ett sätt raka motsatsen. Denna kristna dogm är å ena sidan en av de mer svårtillgängliga med det mycket speciella språk som omger den: en essens i tre personer, utgående, immanent relation osv.
Å andra sidan är Treenigheten den kanske mest praktiskt uppenbara kristna dogmen, så pass att vi inte ens tänker på den. Alla kristna, oavsett kyrka eller samfund, är döpta i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Vi ber enskilt och gemensamt i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Och vi gör korstecknet för att placera oss själva i Treenighetens dynamik, den gemenskap som öppnas genom Kristus, den andra personen, Sonen, i Treenigheten och som blivit människa och frälser oss genom korset.
Våra läsningar idag ger oss det klara sammanhanget.
I den första läsningen från Femte Moseboken hörde vi Mose beskriva Gud som Fader, den samlande kraften, den som befriat sitt folk ur slaveriet och nu skulle sluta ett förbund med det; ge det Lagen, templet och profeterna att samlas kring. Inte för att vara märkvärdigare än andra men för att vittna för andra. Det egendomsfolk som repsonsoriepsalmen talade om var det missionerande folk genom vilket den ende Guden skulle kunna samla hela världen.
I den andra läsningen ur Romarbrevet påmindes vi om hur Guds samlande når sin fulländning i Jesus Kristus liv, undervisning, mirakel, lidande, död och uppståndelse. I Jesus från Nasaret möter vi inte en ny profet utan den som bokstavligt är Guds Son, dvs den fullständiga återspeglingen av Faderns väsen. Den som visar Gud som han är; som fullbordar Lagen och templets offer, och blir det slutliga medlet för förbundet mellan Gud och alla folk. Och som därför sänds till de mörkaste utmarkerna av människans bortvändhet från Gud. Och vars himmelsfärd drar in den skapade materien i livet med Fadern, den som velat samla oss från det att vi vände oss bort, så att kärleken mellan Fadern och Sonen, dvs den Helige Ande, nu blir närvarande i den skapade världen på ett nytt sätt.
I evangeliet hörde vi så Jesus uppmaning till Kyrkan att handla, att fortsätta hans verk att samla alla människor i alla tider, för vilket Kyrkan får ta emot Andens gåva för att närvarogöra Guds nåd genom lära och sakrament. Egendomsfolket är nu alla troende och missionsuppdraget gäller alla som tar emot den gudomliga kärlek, nåd och sanning som Kristus har gjort synlig.
Den protestantiske 1900-talsteologen Karl Barth som i modern tid har fördjupat den traditionella kristna förståelsen av Treenigheten, menade att Treenigheten blir den nödvändiga konsekvensen av den bibliska trons kärna: att Gud har talat. För den bibliska trons Gud är inte någon anonym kraft eller energi, någon abstrakt godhetsprincip att ibland meditera om eller någon som satt igång allt men i övrigt inte bryr sig. Nej, den bibliska trons Gud är talaren, Fadern, som med sitt talade Ord, Sonen, och tolkaren som omsätter ordet i handling i alla tider, Anden, vill få oss att hörsamma inbjudan till delaktighet i det gudomliga livet, med start här och nu, genom Kyrkan, den synliga inbrytningen av denna evighet i tid och rum.
När vi förstår Gud som treenig förstår vi att han inte är obegränsad ensamhet utan obegränsad kärlek och obegränsad gemenskap av självutgivande i sig själv. Ja, bara om vi förstår Gud på detta sätt kan vi förklara att han är kärlek och att han skapar och frälser, två sidor av samma akt, av kärlek, dvs vilja att ge.
Bara så kan vi ge Gud rätt form av tillbedjan – den som består av att vi, genom Kyrkans sakrament, får ta del av och näras av hans gudomliga liv i vår fysiska materia, så att vi som alltmer indragna i Guds liv får delta i hans handlande i världen. Så låt oss därför fråga oss och sedan lyssna noga på svaret: vad vill du göra genom mig i veckan, Herre?
