23:e Sö C
Har ni räknat efter om ni har råd med bygget? Har ni försäkrat er om att ni har kraft nog att följa Kristus? Jesus är ganska brysk i sina formuleringar. Han talar om korset man ska bära, om att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon, sina ägodelar och till och med sitt eget liv. Det är inte utan att det låter lite främmande för våra öron. Är det inte annars kärleken som Jesus och kyrkan predikar, upphöjer man inte kärleken mellan äkta makar? Under lång tid har man romantiserat den heliga familjen, Maria, Josef och Jesus. Jesus däremot talar åtminstone här i ett helt annat tonläge.
Ville han varna opportunister som inte ville engagera sig helhjärtat i evangeliets tjänst? Ville han tala om att den kristna tron inte är ett dekorativt inslag i våra fester eller till för att i första hand uppfylla våra kulturella och estetiska behov? Ville han förklara för oss att hans efterföljelse inbegriper hela livet? Det kan hända. Hans bryska förmaningar förstår man kanske bara mot bakgrund av att hans budskap så ofta har missuppfattats och fortfarande kan missuppfattas.
Något man inte kan förebrå Jesus: Han lovar inte att vi kommer att bli lyckligare än andra människor. Något han däremot lovar är ett liv som blir bättre i längden och – vad mer är – ett evigt liv. Han lovar oss inte guld och gröna skogar. Han talar klart och tydligt om vilka ”affärsvillkor” som gäller. Det finstilta som brukar finnas på baksidan av ett kontrakt och som vi inte läser så noga är ingenting för Jesus. Nej, han redovisar villkoren i klartext. Och det skiljer honom på ett välgörande sätt från alla religiösa agitatorer.
Det som kanske stöter oss allra mest är hatet mot familj och egendom. Det här hatet uppfattar jag inte som ett destruktivt eller lömskt hat utan som en form av distans eller frigörelse; en uppmaning till inre frihet gentemot familjen, livet och ägodelarna.
Om vi ser på Jesu liv förstår vi kanske bättre vad han menar. På hans tid var det oftast familjen som bestämde pojkens yrke. Jesus borde ha arbetat som timmermann. Förmodligen lärde han sig hantverket men han slutade ändå som vandrarpredikant. Och det var familjen som brukade välja brud till sonen. Jesus valde att förbli ogift. Hans val av yrke och civilstånd var anstötligt och bröt mot traditionella mönster. Inte för inte tyckte hans familj att ”han var från sina sinnen” (Mark 3:21). Man kan tolka Jesu historia med sin familj som en sorts befrielsehistoria. Familjen hade kanske en tendens att lägga beslag på honom honom och stå i vägen för det han ville och måste göra. Fäder och mödrar, äldre syskon, farföräldrar, mostrar, farbröder och kusiner tror sig ofta veta vad som är bäst. Det är lätt hänt att de tar luften ur en. Hur vackert familjelivet än är finns det också ibland en tyrannisk sida i det.
Men vad följer efter befrielsen från familjens bojor? I början kan man nästan berusa sig på den nyvunna friheten. Men många har ganska snabbt nyktrat till igen. Står jag nu ensam och utan någon fast punkt i tillvaron? Sådant kan ge upphov till både besvikelse och en viss hårdhet. Någon kanske tänker: Nu har jag brutit mig loss med allt vad det innebär. Någon återvändo finns inte, även om jag känner mig lite hemlös. Jag ska minsann visa dem! Nu måste den befriade och självständiga människan själv bära hela sitt livs börda. Med sammanbitna tänder lever hon den vunna friheten.
Men det var inte så här Jesus menade. Han förkunnade inte något totalt oberoende. Friheten gentemot familj, liv och ägodelar gav honom utrymme för att binda sig på nytt. Han ville leva sitt liv för och med Gud Fader. Inte bara familjen kan störa den här relationen om den kedjar fast en och gör en till slav. Också det egna jaget, mitt liv, mina idéer och föreställningar, andliga och materiella ägodelar kan stå emellan Gud och mig. Om jag är så förtjust i eller besatt av mina idéer att de gör mig blind, ja, förtär mig själv och andra, då måste jag ”hata” dem, dvs. jag måste befria mig från dem, skapa en hälsosam distans. När karriärambitionerna äter upp en människa, när hon börjar gå över lik och blir allt hårdare mot sig själv och andra, när hon till slut inte längre lyssnar på andra, då har hon också skilt sig från Gud.
Jesus uppmanar sina efterföljare, det vill säga oss, att ta avstånd från allt som tränger sig emellan honom och oss. Vi får inte bli slavar igen: familjens, makens, hustruns, gruppens, ägodelarnas eller karriärens slavar. Hans alternativ är inte ett liv utan några band eller förpliktelser. Jesus vill i stället att vi binder oss vid honom och lever alla relationer, hela livet utifrån den här relationen. Hemma och trygg hos honom får vårt liv riktning och mål.
Ja visst, hans ord är en stötesten. Men det får de gärna vara. Vi – åtminstone jag – har ju så lätt att slumra till och är så glömska. Låt oss se hans ord som en tagg som sporrar oss eller en puff i sidan som kan få oss att alltmer växa i Guds barns frihet. Det är ju vårt liv det gäller. Det enda och underbara liv vi har.
Dominik Terstriep S.J.
