(Fjärde söndagen u året [C] 2022, Stefan Dartmann S.J.)
1 JEREMIA – OLYCKSPROFETEN
Roligare uppdrag kan man tänka sig än att vara profet i Israel. I synnerhet när kallelsen – som i profeten Jeremias fall – består i att framföra ett i alla avseenden impopulärt budskap: Gud är inte längre på vår, vill säga Judas, sida, utan har anslutit sig till folkets fiender!
”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer… för att förkunna frid och frambära ett gott budskap och förkunna frälsning.” ’ Så hade profeten Jesaja (52:7) skrivit. Fast det var ju 50 år tidigare….
Jeremias budskap var inte alls ”gott”, hans tunga steg inte det minsta ”ljuvliga” utan tramp i klaveret. I stället för att tala om ”fred” talade han – politiskt och religiöst inkorrekt – om krig och förskingring. Redan i moderlivet var han utsedd till att bli en olycksprofet, till att beröva folket Israel dess illusioner. Inget lätt uppdrag. Och inget roligt uppdrag heller. Visst hade han värjt sig mot uppdraget! Fast utan framgång… Jahve insisterade på sändebudens lydnad: ”Säg inte: ’Jag är för ung’, utan gå vart jag än sänder dig, och tala vad jag än befaller dig.” Jeremia, som på goda grunder var rädd för folkets reaktion, fick nöja sig med Guds löfte ”Frukta inte för dem, ty jag är med dig och vill hjälpa dig”(v 8).
2 JEREMIA – EN HOPPLÖS PESSIMIST ?
Under en viss tid verkade det som om Jeremia skulle ha fel i sina onda aningar om Jerusalems förestående fall. Varje gång det uppstod en politisk kris fann politikerna till sist ännu en utväg. Ett tag verkade det rentav som om Jerusalem skulle kunna stärks sin maktställning i regionen. Hovets anställda profeter som – mot betalning! – drömde om Israel som en politisk stormakt, hade tydligen haft rätt.
Jeremia däremot framstod alltmer som en gnällspik och obotlig pessimist. ”Marknaden” – som vi skulle säga idag – krävde en mer optimistisk förkunnelse, var djupt missnöjd med honom och försökte göra sig av med honom. Var det inte oklokt, ja omänskligt av Jeremias att försöka beröva folket dess illusioner om en lycklig framtid? Men Jeremia hade just denna kallelse: att slå hål på folkets illusioner, att ”rycka upp och bryta ned, att förgöra och fördärva, att bygga upp och plantera” (v 10) Oh ja, märk väl: även det: ”att bygga upp och plantera”! För mitt i all domförkunnelse kommer plötsligt ett avsnitt med löften om frälsning och upprättelse. Den nationella katastrofen gick inte att förhindra. Men på andra sidan domen skulle Gud återupprätta ett renat folk. För att gestalta detta hopp berättas hur Jeremia, mitt under Jerusalems belägring, får i uppdrag av Gud att köpa en åker. ”Ty så säger Herren: Ännu en gång skall man komma att i detta land köpa hus och åkrar och vingårdar.”
3 SKALL DET SANNA HOPPET FÖDAS….
Skall det sanna hoppet födas, måste illusionerna dö. Vårt kristna hopp skiljer sig starkt från mänskliga förhoppningar eller blåögda glädjekalkyler. Hoppets garant är Gud, inte människan.
Vad Jeremia på sin tid – utan framgång – försökte inpränta hos sina landsmän är ett budskap som är lika aktuellt i våra dagar. Blunda inte för det som är oundvikligt. Ta avsked från illusionerna. Sök Gud och hans befriande verklighet i och bortom allt!
Konkret: Du kan inte undvika lidandet och ensamheten – men du kan låta honom som ger dig framtid och hopp ta dig i handen. Du kan inte uppnå alla mål och undvika alla konflikter – men du kan möta Guds tröst just i ditt misslyckande och helt oväntat själv bli ett redskap till försoning. Vi skäms för vår kyrka, besudlad av skandaler och såriga konflikter – men just så förmår vi se Kristus lida i sin kropp. Vi tvingas inse att vi fortfarande exploaterar naturen långt utöver vad den tillåter – men vi anar också att vi t o m kan bli lyckligare med en enklare livsstil, där mindre är mer.
Att beröva en människa hennes illusioner kan förefalla grymt. Frågan är om det inte är ännu grymmare att inte göra det.
4 GUDS RIKE PÅ ANDRA SIDAN DOMEN
Skall det sanna hoppet födas, måste illusionerna dö. Profeten Jeremias förkunnelse och öde hjälper oss att förstå bakgrunden till ett mordförsök som Jesus utsätts för i sin hemstad och som dagens evangelium slutar med: ”Herren har sänt mig att förkunna befrielse för de fånga och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet etc…” Ja, så länge Jesus anknyter till Jesajas hoppingivande förkunnelse – vi hörde om detta för 8 dagar sedan – ”prisas” han av folket som ”häpnar över” hans ”ljuvliga ord”.
Men så vågar han ta upp även Jeremias’ mantel och konfrontera folket med dess blindhet och högmod: Förbund hit och dit. Sina verkliga bundsförvanter hittar Gud ofta lättare utanför Israel, hos änkan i Sarefat och hos syriern Naaman. ”När de hörde detta”, blev de alla ”ursinniga”, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom…”. Handen på hjärtat: Hur skulle vi själva reagera om Jesus sade till oss: ”Mina verkliga bundsförvanter hittar jag ofta utanför kyrkan, hos ”icke-troende” och i andra religioner”?
Låt mig avslutningsvis citerar ur en dikt av Karin Boye, svensk poet på 1900-talet: ”Du ska tacka dina gudar, när de bryter bort ditt skal. Verklighet och kärna blir ditt enda val.” Allt som är äkta och verkligt leder oss närmare Gud. Söker vi sanningen, möter vi Gud! Amen.
