Pater THOMAS IDERGARD SJ
Predikan för 24:e söndagen under året
2021-09-12
Årgång B: Jes 50:5-9; Ps 116; Jak 2:14-18; Mark 8:27-35
S:ta Eugenia katolska kyrka, Stockholm (08:00-mässan)
Kära systrar och bröder i Kristus,
Jesus fråga till lärjungarna i dagens evangelium handlar inte om något subjektivt: ”vem är jag för er?” Nej, han frågar efter människors utsaga om ett objektivt faktum, hans sanna identitet: ”Vem säger människorna … vem säger ni att jag är?”
Aposteln Petrus svar är den bekännelse av Jesus sanna identitet som grundlägger kristen tro. På denna bekännelse byggs hela Kyrkan – inte på Petrus, de andra apostlarnas, eller de efterföljande påvarnas och biskoparnas, eller ens de troendes, inte ens vår, förträfflighet. Och för att bevara denna bekännelse och tron som kommer ur den genom tiderna, får Kyrkans läroämbete – påven och biskoparna, och prästerna och diakonerna till deras hjälp, vigda i den obrutna kedjan av bekännelse och tro från Petrus – sin särskilda auktoritet.
Om tron inte skulle ha en objektiv grund – dvs en som inte beror på våra åsikter utan som vi erbjuds ta emot och omfamna för att sedan gestalta våra enskilda liv efter – kommer den förr eller senare bara att bli en tro på oss själva. Det är vad Jesus menar med ”människors tankar” när han tillrättavisar Petrus för att vilja hindra Guds frälsningsplan p g a av egna, mänskliga åsikter och prioriteringar. Varningen är relevant för kristenheten i alla tider, också för oss idag.
Jesus förbjuder sina anhängare att tala om hans sanna identitet eftersom hans lidande och död först behöver inträffa, och så hans uppståndelse, för att människor verkligen ska förstå vem Messias, Guds utvalde befriare, är och vad han har kommit att befria oss från. Och förstå att denne lidande befriare verkligen är den som profeterna har förutsett många hundra år tidigare, som vi hörde ett exempel på i första läsningen ur Jesajas bok.
En Messias som inte är korsfäst och uppstånden från, dvs besegrare av, döden, är helt enkelt falsk. Jesus vill fjärma sig från alla föreställningar om att han kommit för en politisk, social, ekonomisk eller ekologisk befrielse. Messias är inte en politisk ledare; Jesus kommer inte med något politiskt program, utan med något mycket större och viktigare: räddningen från döden, som vår responsoriepsalm idag beskrev, till det eviga livet med Gud.
När vi förstår, tar emot och bejakar denna befrielse kan den börja och verka i oss redan här och nu, och därmed genom oss få en massa konsekvenser, också politiska, sociala, ekonomiska och ekologiska. Så som andra läsningen ur Jakobs brev beskrev det: våra handlingar som uttryck för vår tro frälser, men just för att de är tron som lever, utförs för Guds skull, av viljan av att Guds vilja får ske.
Därför är innebörden av den frälsande trons följaktiga handlingar ytterst, som Jesus också säger uppmanande, att ”förneka sig själv”, bära sitt kors och ”mista sitt liv”. Dvs som han, med honom och för hans, Guds, skull. Det betyder att försöka undvika och avstå från det som kan försvåra eller äventyra vår frälsning, även om det först kan smärta och kosta. Det betyder att acceptera olika slags hån, förföljelser och sociala begränsningar för sanningen. Det betyder att försöka ordna livet utifrån insikten att det är ett liv med Gud, efter Guds värdeskala, som Kristus uppenbarat och Kyrkan i alla tider förkunnar, och inte efter världens.
Så ställs en fråga till var och en av oss som vill följa Jesus Kristus: Vad är jag beredd att mista och avstå ifrån – dvs sådant som inte är trons handlingar, Guds sanning inkarnerad i världen – för att följa Jesus, genom allt lidande, så som egna försakelser för sanningen och andras orättvisa behandlingar, och till uppståndelsens härlighet? Förstår jag hur Jesus vill hjälpa, ge kraft åt och rikta mina handlingar, inte minst genom den Heliga Eukaristin och genom sitt tilltal till mig i mitt hjärta?
När vi nu strax, med hela Kyrkans offer deltar i hans offer och möter honom verkligt närvarande i sakramentets bröd som blir hans kropp, låt oss be om att allt bättre kunna ta emot hans nåd. Den hjälp han ger, dvs gåva av sig själv, som är tillräcklig; precis det, ja, allt, som vi behöver. För att ordna livet här och växa i helighet för det eviga livet. Amen.
