Den helige Petrus Canisius
1800-talets tyska poet Heinrich Heine började en dikt med orden: ”Denk ich an Deutschland in der Nacht, dann bin ich um den Schlaf gebracht.” (Om jag mitt i natten tänker på Tyskland, kan jag inte somna om).
Ungefär så kunde dagens helgon, Petrus Canisius, ha suckat. Hans livsuppgift för 500 år sedan var samma problematiska Tyskland. För katolska kyrkan bjöd landet i Europas mitt på ett kaotiskt tillstånd: Martin Luthers protest mot missförhållandena bland biskopar, präster och teologer hade inte åstadkommit en reform utan en ödesdiger reformation: Kristenheten var splittrad. Prästerna levde ofta ett omoraliskt liv, folk var okunnig om den kristna tron, furstarna kämpade egoistiskt om makt och rikedom. Det rådde missuppfattningar och aggressivitet bland de kristna.
Så upplevde Petrus Canisius ”syndarnas heliga kyrka”. Han föddes 1521 i Nijmegen (som då tillhörde det tyska riket) och studerade teologi i Köln. Där blev han genom kartusianerna förtrogen med Devotio Moderna, Rhenlandets mystik vid hans tid. 1543, 22 år gammal, mötte han den helige jesuiten Pierre Favre och gjorde hos honom de ignatianska Andliga övningarna. Där upplevde han radikalt Kristi kallelse till efterföljd och inträdde i jesuitorden, som den förste tyske jesuiten.
Med honom började kyrkans reform i Tyskland. Han blev – enligt Jesu ord och föredöme – jordens salt och världens ljus. Han var medveten om sina svagheter men använde sina talenter så bra som han kunde. Hela tiden på resande fot var han en outtröttlig arbetshäst. Man kan tänka sig att aposteln Paulus förmaning till Timotheos var riktad till Petrus Canisius: ”Förkunna ordet, träd fram i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning.” Faktiskt gjorde Canisius detta, ett långt liv igenom.
Han var ingen stor teolog men en uppskattad predikant och författare. Berömd är hans katekes, eller bättre sagt: de tre katekeserna med frågor och svar – en för barn, en för gymnasister och en för studenter. De användes fram till 1800-talets mitt och nådde så många som 830 upplagor. Det är världsrekord bland alla katolska böcker! Så många generationer som blev präglade av hans katekeser och som därmed fick av en solid undervisning i katolsk tro.
Den andra stora insats som räddade katolska kyrkan i Centraleuropa var jesuitskolorna. Canisius hörde till de unga jesuiter som av Ignatius skickades till Messina på Sicilien för att grunda en gymnasieskola. Deras idé blev jesuiternas viktigaste insats för kyrkan: gratis undervisning, väl utbildade lärare och en struktur som byggde på kunskapsnivåer. Många furstar, biskopar och städer ville ha sådana jesuitkolleg. Petrus Canisius reste omkring i hela de tysktalande områdena. Han förhandlade med skolornas välgörare, organiserade byggnationen och hämtade jesuiter som lärare. De tallösa ungdomar som utbildades intellektuellt och andligt i dessa skolor bildade en stadig utgångspunkt för kyrkans förnyelse.
Grundandet av elitskolor i så många städer i Tyskland visade Canisius diplomatiska begåvning. Som profilerad representant för katolska kyrkan deltog han också i viktiga förhandlingar (på riksdagar, på konciliet i Trient, vid religionssamtal mm.) Genom personliga kontakter påverkade han kejsare Ferdinand, Bayerns hertigar och andra furstar att intensivt och konkret engagera sig för kyrkans förnyelse.
Samtidigt var han en bönens man. Även om den stora arbetsbelastningen inte gav honom mycket tid för avskildhet, meditation och bön, var han – som Ignatius lärde – ”kontemplativ i aktion”, dvs han kunde finna Gud i allting. Han ville följa den korsfäste Kristus i allt som han gjorde och hade en särskild vördnad för Jesu hjärta, kärlekens symbol.
För reformens snabba framgång i Tyskland fick han hederstiteln ”Tysklands andra apostel” (efter 700-talets Bonifatius). Och när han helgonförklarades år 1925 utnämnde påven honom till kyrkolärare. För jesuiterna i Centraleuropa är han skyddshelgonet och på många sätt en föredömlig medbroder, vars liv ger inspiration och vägledning – ja, för alla katoliker är Petrus Canisius fortfarande ett beundransvärt helgon.
Klaus Dietz S.J.
