21 söndagen under året
S:ta Ragnhilds kapell
Jes 66:18-21
Luk 13:22-30
”Herre, är det bara några få som blir räddade?”
Jesus får den här frågan på väg till Jerusalem. Mannen som ställde frågan hade lyssnat noga på Jesus. Han hade hört Jesus predika om det kommande Gudsriket, om syndernas förlåtelse och evigt liv. Han hade sett helande underverk, hade sett demoner drivas ut och döda väckas till liv. Han förstod att frälsning är möjlig.
Men han hade också hört Jesus tala om behovet av ånger och omvändelse. Han hade hört liknelsen om såningsmannen, med vilken Jesus sade att även om frälsningens ord sås i överflöd, kommer det inte att bära frukt hos alla. Han förstod hur viktigt det är att tro på Jesus om man vill bli räddad. Och han såg att Jesus ändå blev avvisad av vissa människor. Sättet han ställer sin fråga på visar att han tar den reella möjligheten att inte bli frälst på stort allvar:
”Herre, är det bara några få som blir räddade?”
Man ställer inte en sådan fråga av ren nyfikenhet. Att veta det exakta antalet av dem som kommer att bli räddade skulle inte vara till någon större nytta om man inte vet om man själv kommer att vara en av dem som blir räddade. Nej, frågan är inte spekulativ, teoretisk eller filosofisk. Den är existentiell. Frågan är faktiskt: ”Kommer jag att bli räddad? Kommer min familj, kommer mina vänner att bli räddade?” Mannen var mycket orolig för sin egen och sina nära och käras frälsning.
Jesus besvarade inte frågan med en specifik siffra. Istället sade han: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas.”
Jesus tar mannens oro för sin personliga frälsning på allvar. Han svarar inte enkelt och billigt med ”oroa dig inte, du behöver inte göra något särskilt, du kommer säkert att bli räddad, precis som många andra”. Snarare bekräftar han att dörren till frälsningen är trång. Vi kommer att stöta på svårigheter så snart vi börjar vandra på vägen till Gud. För att kunna övervinna dessa svårigheter måste vi anstränga oss. ”Kämpa för att komma in”, säger Jesus.
Därefter talar Jesus om den tid då ”husets herre har stigit upp och låst porten”. Erbjudandet om frälsning är inte obegränsat i tiden. Vi bör se till att det inte blir för sent för att ta emot det. Vi har inte evig tid på oss att omvända oss. En dörr stängs i samband med vår död. Men fram till dess är dörren öppen! De som omvänder sig till Herren av hela sitt hjärta kan gå in genom dörren, till och med strax innan de dör. Men vad betyder det för oss här och nu? Ska vi förlita oss på att det fortfarande finns tid tills dörren låsas? Det skulle vara oklokt. För vi vet inte när vi kommer att dö. Den helige Frans av Sales uttryckte det en gång så här: ”Vi vandrar i denna värld mellan himmel och helvete, och vårt sista steg avgör vårt sista hem. Och eftersom vi inte vet vilket steg som blir vårt sista måste vi, för att kunna ta ett bra sista steg, försöka göra också alla de andra bra.”
På denna väg mellan himmel och helvete räcker det uppenbarligen inte att bara vara ytligt bekant med Jesus Kristus. Annars kommer han också att säga till oss i slutet: ”Jag vet inte vilka ni är!” Vi måste redan nu sträva efter att ha en så nära relation till Herren som möjligt. Dagligen umgås med honom i bön. Avslöja vårt innersta liv för honom. Kommunicera med honom på djupast möjliga sätt. Bli ett med honom, så som det blir en sakramental verklighet när vi tar emot den heliga kommunionen. Endast på detta sätt kommer vi att kunna ta ”goda steg” i våra liv.
Vår räddning grundar sig först och främst på Guds nåd. I Jesu liknelse står den öppna dörren för nåden. Vi behöver inte öppna dörren själva, Kristus har öppnat den åt oss. Den står öppen så länge vi lever. Men Gud bär oss inte bara genom dörren medan vi sover. Vi måste själva gå igenom den. Genom att ta våra steg så gott vi kan i enlighet med Guds vilja. De som har blivit ett med Kristus tar sina steg i Kristi kraft och i enlighet med hans vilja.
Man kan kanske föreställa sig det som ett litet barn som precis ska lära sig att gå. Pappa eller mamma håller det upprätt medan barnet sätter den ena foten framför den andra, med all hjälp och vägledning. Jag tror att det är så vi måste förstå vårt samarbete med Guds nåd. All vår styrka och vår vilja att göra gott kommer från Gud. Men det är vi själva som tar våra steg. Vi måste kämpa. Men vi är aldrig utan Guds hjälp. En hjälp som är tillräcklig för vår räddning.
Slutligen säger Jesus ändå något mer om frågan om det bara är några få som blir räddade. Han tar upp en bild från profeten Jesaja: alla nationers pilgrimsfärd till berget Sion. ”Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike.” Det är många som kommer att bli räddade. Och de kommer att komma från alla håll ”för att se hans härlighet”. Dörren till frälsning må vara trång, men den står öppen för alla.
