JUNGFRU MARIAS UPPTAGNING TILL HIMLEN
Upp 11:19a; 12:1-6a, 10ab
1 Kor 15:20–27a
Luk 1:39–56
Förbundsarken var det heligaste föremålet i det gamla Israel. Den byggdes enligt instruktionerna som Gud gav till Mose: En kista av akaciaträ, täckt med guld på in- och utsidan och med ringar på sidorna så att den kunde bäras. Locket skyddades av två keruber med sina vingar. Förutom de två stentavlorna med de tio budorden innehöll arken också en kruka med manna och Arons, den förste översteprästens, stav. Förbundsarken var ett tecken på att Gud alltid är med sitt folk, med vilket han har slutit ett evigt förbund. Förbundsarken bars med av Israels folk när de vandrade. Senare stod den uppställd på olika platser i landet Israel. Kung David förde den till Jerusalem på Tempelberget. Kung Salomo byggde templet som en plats för förvaring och vördnad av förbundsarken. Den stod i templets allra heligaste som ett tecken på att Gud var med sitt folk. Ett dyrbart kärl gjort av hård och hållbart material som innehöll Guds ord, det himmelska brödet och översteprästens insignier.
När babylonierna erövrade Jerusalem förstörde de Salomos tempel. Förbundsarken har sedan dess varit försvunnen. I Andra Mackabeerboken berättas att profeten Jeremia förde förbundsarken i säkerhet i en grotta på berget Nebo. Gömstället skulle dock förbli okänt tills Herren skulle samla sitt folk igen och visa sin barmhärtighet.
Det nya templet, som byggdes efter att Israels folk återvänt från den babyloniska fångenskapen, hade återigen ett allra heligaste. Men det var tomt. Förbundsarken saknades fortfarande. Man kan föreställa sig det andra templet som Peterskyrkan utan tabernakel och utan reliker. En värdig, praktfull byggnad, men det viktigaste saknas. Judarna bad till Gud i templet och offrade offer, men det allra heligaste var tomt. Ingen visste var stentavlorna med Guds ord, krukan med manna och Arons stav fanns. Och ingen hade sett det dyrbara kärl som de förvarades i.
Låt oss återvända till kung Davids tid. ”Hur kan det hända att Guds ark kommer till mig?” undrade David. Sedan lämnade han förbundsarken på en plats i Juda bergsbygd i tre månader. När arken slutligen fördes till Jerusalem hoppade och dansade David av glädje.
”Hur kan det hända mig, att min herres mor kommer till mig?” Det var vad Elisabet undrade när Maria kom på besök. Maria stannade hos henne i tre månader på en plats i Juda bergsbygd. Och den ännu ofödde Johannes Döparen hoppade i Elisabets mage av glädje.
Båda bibelställena är helt parallella. Detta betyder: Förbundsarken är tillbaka! Men inte den gamla som byggts av människohand. Utan Maria, den sanna, eviga förbundsarken, byggd av Guds hand.
Redan i kristendomens begynnelse sågs det gamla förbundet som Gud hade ingått med Israels folk som en förebådelse av det nya förbundet som Gud ingick med alla människor i Jesus Kristus. Israeliterna hade Guds ord på stentavlorna – Kristus är Guds ord i mänsklig gestalt. Israeliterna fick manna, brödet från himlen, som mat i öknen – Kristus är det levande brödet som kom ner från himlen. Israeliterna befriades från sina synder genom det årliga offret som översteprästen framförde i templets allra heligaste – Kristus är den evige översteprästen som gick in i helgedomen i himlen, och han offrade sig själv en gång för alla som ett offer för världens synder.
Jungfru Maria är den nya förbundsarken, det dyrbara kärlet för Kristus, som är Guds levande ord, det levande brödet från himlen, och den evige översteprästen.
Den gamla förbundsarken var gjord av hårt, hållbart akaciaträ. Och den nya förbundsarken? Kan den vara förgänglig? Kyrkofadern Johannes av Damaskus skrev: ”Hon som hade bevarat sin jungfrulighet intakt vid födseln måste bevara sin kropp fri från allt förfall även efter döden.”
Den gamla förbundsarken stod i Salomos tempel. Men var är den nya förbundsarken, Maria? Johannes såg det i en syn: ”Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel. Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.”
Den nya förbundsarken finns i det allra heligaste i det himmelska templet. Jungfru Maria är i himlen, med kropp och själ! Johannes av Damaskus skriver:
”Hon som hade burit Skaparen i sitt sköte som barn måste bo i Guds tält. Bruden, som Fadern hade förlovat sig med, måste bo i den himmelska brudkammaren. Hon som hade skådat sin Son på korset och känt sitt hjärta genomborrat av ett svärd av smärta som hon inte hade utstått vid födseln, måste nu se honom sitta vid Faderns sida. Guds Moder måste ta i besittning det som tillkommer hennes Son och vördas av varje skapad varelse som Guds Moder och hans tjänarinna.”
Precis som den forntida förbundsarken var ett tecken på Guds närvaro hos sitt folk Israel, är också Maria ett tecken på Guds närvaro hos sitt folk, kyrkan. Maria är kyrkans urbild. I henne ser vi den utlovade frälsningen redan förverkligad: de dödas kroppsliga uppståndelse och det eviga livet i Guds härlighet.
Aposteln Paulus skriver: ”Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter de som tillhör honom.” Den första som tillhör Kristus är naturligtvis Maria. Sedan följer vi. Och slutligen härskar Kristus ”tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden.” Kristus har inte bara besegrat sin egen död. Han har besegrat döden för oss alla. Och den första som får del av Kristi seger är Maria. Upptagen till himlen, med kropp och själ.
Dagens högtid ger oss en blick in i himlen. Vi ser det himmelska templet öppet, och därinne Guds förbundsark. Vi ser Maria klädd i solen, med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Vi ser i henne Kristi seger över döden. En källa till tröst och ett hoppets tecken på att även vi en dag skall komma till himlen med kropp och själ.
