4:E SÖNDAGEN I FASTAN A-2020, S:TA EUGENIA, 22 MARS
När alltsammans avslöjas i ljuset …
En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljuset barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning – och tänk på vad Herren vill ha. Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem – vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Men när alltsammans avslöjas av ljuset, blir det synligt, för överallt där något blir synligt finns ljus. Därför heter det: »Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig«. (Ef 5:8-14)
Många av oss somnar och vaknar med tankar kring DET. Svårt att komma undan då det bara verkar finnas ett enda ämne. Och visst är det så: nu i kristiden visar sig allting i ett skarpt ljus. Så som den gamla Symeon uttrycker det: »mångas innersta tankar skall komma i dagen« (Luk 2:35). Många har vaknat något sömndruckna och ser det som de förut anat, men som nu klart kommit i dagen. Dagens läsningar talar om ljuset som får oss att se, gudomligt ljus som öppnar den blindes ögon och inbjuder oss att leva som ljusets barn. Vad får vi se i nuläget?
Viruset och dess hantering avslöjar för andra och förmodligen också för oss själva vilka vi är. De som vanligtvis lyckas med att dölja sin rädsla kan det inte längre. De som annars har sin själviskhet under kontroll märker nu hur den synligt tar över. Men också positivt kan hända. De som känt sig svaga och försagda känner nu en oanad kraft. Annars slappa muskler spänner sig igen. Utmaningen väcker det bästa och det sämsta i människorna till liv.
Det är dagsläget. Men vilket ljus faller på tiden före krisens utbrott? Här blir det blodigt allvar. För att sammanfatta det kort: mycket av det människor har satsat på håller på att rasa. Eller ännu skarpare: det människor har gjort till sin avgud grusas nu av ett litet virus. Avgudar vi kastat oss ner framför har störtats från sina troner.
Viruset är förstås en biologisk företeelse och inte en religiös. Allt mänskligt ska göras för att motverka dess spridning. Ändå har viruset en religiös dimension. Den har drabbat oss i en tid då många samhällen har ersatt Gud med ”bröd och skådespel”. Viruset förmår förvandla våra ”paradis” till ett helvete. Tänk bara på de kryssningsfartyg där resenärer satt fast. Inget fel att vilja ha lite avkoppling, men kryssningsfartyg är en symbol för njutningar, nöjen och lyx som vi verkligen måste ifrågasätta hållbarheten i. Passagerarna klev frivilligt ombord, de ville ju få del i de erbjudna förlustelserna. När viruset spred sig satt de fast. De fick inte gå i land. Man ville inte ha dem. Kryssningsfartyget blev till ett fängelse. En sinnebild för helvetet. Ingen tvingas dit. Vi väljer det frivilligt, och våra val tas på allvar. Vi sitter fast. För passagerarna var det Gud ske lov bara ett tillfälligt helvete, men de fick smaka på hur det är att fängsla sig själv utan att kunna befria sig själv.
Våra idrottsnöjen. Inget fel med dem. Men har de inte för somliga blivit en ersättning för religion och gudstjänst? Nu är arenorna stängda, matcherna inställda. Eller våra aktier och kapitalanläggningar. Inget fel med dem heller. Men vi kanske har förlitat oss alldeles för blint på dem. Eller de som avgudat sex. Bordellerna på kontinenten är igenbommade och Malmskillnadsgatan tom. I många länder är butiksvärlden stängd och därmed många människors favoritsysselsättning – att shoppa – omöjlig. Och vad har de inte offrat på shoppandets altare!
Så skulle vi kunna gå igenom alla de områden av vårt samhällsliv som i många länder, och delvis hos oss, redan har stängts ner. Nöjen, resor, pengar, konsumtion, sex, kultur, idrott – om vi har avgudat detta, vad har vi då kvar nu när det tas ifrån oss? Tingen vi har förhärligat ligger i ruiner. Vi står där med tomma händer om vi inte har byggt våra liv på Gud. Det är den sanningen som visar sig i ljuset av nuläget.
Vi kan likna det vid en universell samvetsrannsakan som alla är kallade till. Ett rop till omvändelse bort från – som Paulus säger – »mörkrets ofruktbara gärningar«. Ja, Paulus uppmanar oss till och med att avslöja dessa gärningar. Ingen vill gärna vara lekfördärvare. Men om allt annat leder till att människor förlorar sin själ medan de vinner världen? Är det då inte påbjudet att ropa med Paulus: »Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig«? Kanske återgår alla till sina vanliga rutiner och ställer tillbaka sina avgudabilder på piedestalen när krisen är över. Men möjligen kommer någonting att ha etsat fast sig i vårt minne, något som inte så lätt kan förjagas: att vi i mångt och mycket har förstått att vi inte får fortsätta som hittills.
För att undvika missförstånd – jag gläds inte åt krisen enligt mottot: Där får ni kvittot på ert dåliga leverne. Ingen får önska det onda för att uppnå något gott. Jag ser de många som har dött och kommer att dö, som har förlorat en kär människa, dem som har insjuknat; jag ser påfrestningen av isolering och ensamhet. Jag tänker på de otaliga som förlorar sina jobb, en ekonomikris som förmodligen kommer att sysselsätta oss de närmaste åren. Men jag kommer inte ifrån att obekväma sanningar som vi annars gärna tränger undan, nu odämpat tränger sig på. »Men när alltsammans avslöjas av ljuset, blir det synligt, för överallt där något blir synligt finns ljus.« Det är något positivt om det som i längden inte håller – synden – avslöjas. Och det gör just Kristi ljus. Bara på det viset kan synden motverkas.
Det som också vittnar om Kristi ljus är allt det goda som sker. Och också det ska vi lägga på minnet. Att samhällen tydligt har bestämt sig för att skydda de mest utsatta: äldre, svaga och sjuka. Det vittnar ändå om en kultur som i det avseendet inte är präglad av den starkares överlevnad. Kristi ljus lyser fram i alla som tar hand om de sjuka, som upprätthåller samhällsordningen och helt enkelt står kvar på sin post. Jag ser Kristi ljus i initiativ som startats för att bistå isolerade äldre och sjuka – också i vår församling. Hjälp till att sprida det ljuset! Jag ser Kristi ljus i dem som begagnar de gudomliga medel som står oss till buds, som fortsätter be eller ber ännu mer, vare sig hemma eller här i kyrkan, i dem som går till mässan ställföreträdande för dem som inte längre kan. Världen, Sverige och Stockholm behöver våra praktiska och andliga insatser. »Lev som ljuset barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning – och tänk på vad Herren vill ha.« Lev som ljusets barn!
Dominik Terstriep S.J.
