S:ta Eugenia kyrka

S:ta Eugenia Kyrka

Bakgrund

S:ta Eugenia kyrka är framvuxen ur de behov som förelåg och de villkor och förutsättningar som fastighetens läge dikterade. Så småningom utkristalliserades dock en idé för kyrkobyggnaden: ”Levande stenar”. Hela komplexet, med kyrkorummet som sitt innersta, har till uppgift att förkroppsliga en levande församling, vara dess redskap och tjäna den.

Den hantverksmässigt uppförda tegelbyggnaden, med gamla och nya kalkstenar, grundsten och konsekrationsstenar, låter kyrkan stå i linje med en central biblisk tanke, formulerad i 1 Kor 3, Ef. 2, 1 Petr 2, Upp 2, m.fl. Kristi troende lärjungar utgör levande stenar i en andlig byggnad, uppförd på apostlarnas grund med Jesus Kristus som hörnsten. Sammanhållna genom den Helige Ande utgör de levande stenarna en andlig byggnad, i vilken Gud bor med sin härlighet. De skall förkunna hans verk, han som har kallat dem till sitt underbara ljus. Denna uppgift vill vårt kyrkcentrum vid Kungsträdgården tjäna.

Texterna om S:ta Eugenia kyrka bygger på dåvarande kyrkoherde Peter Hornungs ”S:ta Eugenia katolska kyrka”, Sthlm 1998.

Kyrkorummet

Altaret är utformat som en kombination av offerblock och nattvardsbord. Relikerna i altaret härstammar bl a från S:t Ansgar och S:ta Eugenia.

Korset som är rest i korets golv är tillyxat av virke från den gamla kyrkans takbjälkar. Det bär en Kristusgestalt från 1200-talets Dalarna.

Tabernaklet, i vilket det invigda nattvardsbrödet förvaras, är från 1842, i carraramarmor, och kommer från den gamla kyrkan. Tabernaklet, som är fristående, finns en betongvägg med reliefen ”Livets träd”. Det är en gammal symbol för eukaristins kraft och fruktbarhet. Ovanför tabernaklet brinner evighetslampan som åskådliggör Kristi närvaro.

Dopfunten är i älvdalsporfyr kommer också från den gamla kyrkan och är en gåva från kung Karl XIV Johan och drottning Désirée,  år 1838.

Statyerna av S:t Ignatius av Loyola (t.v.) och S:t Francisco Xavier (t.h.) – är gåvor från de holländska jesuiterna 2008.

Kyrktorget

När man kommer in genom portalen och passerat entréhallen kommer man till kyrktorget. Dess mittpunkt är en korsformad brunn under en ljusöppning. Till höger finns klockbäraren. Nedanför den finns kyrkans grundsten, en gåva av påven Paulus VI. Marmorblocket är en del av fundamentet till Petrusbasilikan i Rom från 300-talet, under den nuvarande Peterskyrkan.

Vigvattenskålen kommer från den första Eugeniakyrkan. Klockan, vigd åt ärkeängeln Mikael, är en gåva från vänner i Koblenz  i Tyskland. Högre upp syns en latinsk inskription, ett kronogram som innehåller årtalet för kyrkans invigning 1982 och som betyder ”Detta den heliga Eugenias hus är den korsfäste (Guds) Sonens hus”. Högst upp ovanför glastaket vid klockbäraren finns en korsglob, även den från den första Eugeniakyrkan. En kopia av korsgloben finns över ingången från gatan. I stiliserad form ingår den också i S:ta Eugenias logotyp.

Mariakapellet

Mariakapellet till höger i kyrkan begränsas av Mariaväggen. Här kan man tända ljus inför ”det gudomliga hoppets moder”, församlingens vackra madonnastaty från svensk senmedeltid.

Kapellet, som är skilt från det stora kyrkorummet genom en grind, hålls öppet under dagen för enskilt besök. Grinden är utsmyckad med konstsmide från den gamla kyrkans nattvardsgrind. Vid gudstjänster viks grinden ihop, så att Mariakapellet integreras med hela kyrkorummet.

Längst bak i kapellet finns två biktrum, platsen för försoningens sakrament. Utanför ingången till kapellet finns en byst av J.N. Byström föreställande S:ta Eugenia. Ursprungligen gavs namnet Eugenia till församlingens första kyrka som en tacksamhetsgärd till drottningarna Desirée och Josephina, som båda var kyrkans välgörare och bärare av namnet Eugenia. Församlingens skyddspatron är dock S:ta Eugenia, abbedissa på 700-talet i klostret Odilienberg nära Strasbourg.

Konsekrationsstenar

När en katolsk kyrka får sin vigning genom biskopen, blir kyrkobyggnaden på tolv ställen smord med olja för att markera de tolv apostlarnas grund; Dessa tolv ställen i kyrkväggen markeras med ett kors och vid högtider med brinnande ljus.

I S:ta Eugenia kyrka har dessa ställen ytterligare markerats: med 12 stenar hämtade från 12 olika länder. Det gäller länder från vilka kyrkan i Sverige härleder sitt ursprung eller fått viktiga impulser ifrån eller också från vilka många församlingsbor härstammar. Stenarna kommer från Peru, Spanien, Ungern, Zimbabwe, Polen, Filippinerna, Frankrike, England, Italien, Tjeckien, det Heliga landet och Tyskland (uppräknande i den ordningsföljd de är placerade i kyrkan med början i dopkapellet).

KONSEKRATIONSSTENARNA

Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. [2 Kor 5:17]

Latinamerika karakteriseras på många håll av sociala orättvisor och politiskt förtryck, men också av en Kyrka som gör vakna och aktiva insatser för dem som ingen tröst har. Latinamerika bär avgörande impulser för morgondagens Kyrka inom sig. S:ta Eugenia församling har sedan 1970-talet många trosfränder från denna kontinent. Stenen från Lima i Peru står för dem alla. Den härstammar från helgedomen ”El señor de los Milagros”, ”Vår Herre av underverken”, som vårdas av karmelitnunnor. Må Herren fullborda sin nåds under i våra hjärtan och i vår värld.

Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. [1 Kor 3:7]

Stenen vill inte endast påminna om de många katolikerna från den iberiska halvön utan även konkretisera ett annat sammanhang. Stenen härstammar från slottet Loyola i norra Spanien, där Ignatius, jesuitordens grundare, föddes. Alltsedan reformationen har jesuitpräster, tidvis trots statliga förbud, utövat själavård i Sverige. S:ta Eugenia församling har präster och bröder av jesuitorden varit verksamma sedan år 1879.

Ni har fogats in i den byggnad som har Jesus Kristus själv till hörnsten. [Ef 2:20]

Máriaremete är en av de ungerska katolikernas omtyckta helgedomar. Den ligger utanför Budapest. Stenen påminner om den stora flyktingström som år 1956 kom från Ungern till Sverige. Stenen representerar också alla dem som tvingats fly från sina hemländer, fått en tillflykt i vårt land och funnit en hemort i vår kyrka. Så växer Kyrkans gemenskap.

Då är ingen grek eller jude, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla. [Kol 3:11]

Kyrkan vill göra tjänst som förmedlare mellan det kristna budskapet och olika kulturer. I Afrika vill den också hjälpa till att integrera olika stridande grupper i Kristi kyrkas enhet. Innan målet har nåtts, har även Kyrkan utsatts för blodiga förföljelser. Denna sten kommer från S:t Paulus mission, Musami, nära Harare, i Zimbabwe. Tre jesuiter och fyra dominikansystrar offrade där sina liv den 6 februari 1977. Kristi offerdöd fortsätter genom tiderna. Så gör även Kristi uppståndelse.

Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten. [Joh. 3:38]

Från Czestochowa, Polens nationalhelgedom, härstammar denna sten. Klostret med sin madonnabild hejdade en gång den svenska erövringen. Relationerna mellan Polen och Sverige har varit mångskiftande under århundradenas lopp. I våra dagar har vi fått uppleva troskraften i polska katolikers liv, framför allt under och efter påven Johannes Paulus II:s, långa tid som kyrkans ledare. Många troende av polsk härkomst, inte minst talrika präster och ordenssystrar, hjälper till att bygga upp den Katolska kyrkan i vårt land.

Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. [Rom. 8:22]

I våra dagar kan världen sägas ha krympt; Människor från olika länder och världsdelar har kommit närmare varandra. Detta gäller också för vår församling. Från Lawigan-flodens flodbädd från Barrio Timganga Bacong, på östsidan av ön Negros i Filippinerna, härstammar denna sten. Den påminner oss om att det katolska livet är starkt och traditionsrikt på många håll i Asien.

Stora ting låter den Mäktige ske med mig. [Luk. 1:49]

Pilgrimer från vår församling har fått ta med en sten från uppenbarelsegrottan i Lourdes. Den gör troslivet i Lourdes levande för oss, men representerar också hela Frankrikes rika katolska tradition som givit viktiga impulser till Sverige. Alltifrån cistercienserna på 1100-talet till dominikanerna, både under medeltiden och från och med 1900-talet, har påverkat troslivet i vårt land. ”Må denna sten vara ett band mellan våra kyrkor som är grundade på den enda klippan som är Kristus”, skriver Lourdes helgedoms rektor på det dokument som bekräftar stenens äkthet.

Gå ut och gör alla folk till lärjungar. [Matt 28:19]

Stenen från Bolton Priory i Yorkshire påminner oss om de många kristna missionärer som på 1000-talet kom från England till Sverige. S:t Sigfrid, S:t Eskil och S:t David med flera grundlade kristendomen i vårt land. Stenen härstammar från ruinerna av ett augustinkloster från 1100-talet. På 1950-talet har bröder och systrar ur passionisternas engelska provins återupptagit traditionen att berika Kyrkans liv i Sverige med arvet från de brittiska öarna.

När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss ha blicken fäst vid Jesus. [Hebr. 12:1]

Från Franciskus’ eget århundrade är tegelstenen som genom Franciskussällskapets försorg har förts från Assisi till vår kyrka. Därmed står den helige Franciskus och hans andliga arv inför våra ögon: kärlek till Gud och till hela hans skapelse. Enkel, glädjefylld närhet till den korsfäste Kristus. Italienare har i flera generationer bildat en stomme i Stockholms katolska liv.

Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. [Matt. 5:11]

Stenen härstammar från Uherske Hradîstê i Moravia. Där har resterna av ett kloster och missionscentrum från 800-talet grävts fram, från tiden då S:t Kyrillos och S:t Methodios var verksamma. Dessa betraktas som slavernas apostlar men har också utnämnts till två av Europas skyddshelgon. Stenen, som lämnades till vårt kyrkbygge när katolikerna pressades hårt under den kommunistiska regimen, kallar oss att be för alla trosfränder som i våra dagar är utsatta för förföljelse för sin tros skull.

Guds ord vann spridning och antalet lärjungar steg kraftigt. [Apg 6:7]

Denna sten är från Caesarea vid havet. Där verkade diakonen Filippos, där döpte Petrus den hedniske officeren Kornelius och där förkunnade Paulus Kristi ord inför konung Agrippa. (Apg. 8:40, 10:1 ff, 23:33-26:32). I Caesarea öppnades den universella Kyrkans perspektiv för Kristi lärjungar. Kyrkan växer ut ur judendomen och blir allomfattande, katolsk. Med denna sten från det Heliga landet är Nya testamentet, den allra första generationens kristna, närvarande.

Så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. [Rom 12:5]

Denna sten från domkyrkan i Köln vill påminna om samverkan mellan olika lemmar i samma Kristi kropp. I över tusen år har Kyrkans utveckling i Sverige varit sammanbunden med det katolska livet i Tyskland: Från Ansgars första missionsinsats på Birka till våra dagars ordenssystrar och präster. Utan det mycket betydande ekonomiska stödet från katoliker i Tyskland skulle denna kyrkobyggnad inte ha kunnat resas.

Julkrubban

Julkrubban i S:ta Eugenia kyrka är en gåva från Italienska Kulturinstitutet i Stockholm. Krubban är tillverkad av den berömde konsthantverkaren Mario Capuano. Capuano tillhör fjärde generationens krubbmakare i Neapel i Italien, med ateljé på Via Gregorio Armeno. Gatan är känd för sina hantverksbodar, där man året om tillverkar krubbor och krubbtillbehör.

Mario Capuano är i trettioårsåldern och född i Neapel. Han har följt i familjens fotspår och ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt att tillverka krubbor. Han är redan berömd för sina vackra arbeten, som säljs till beställare världen över. Mario Capuano tillverkar framför allt krubbor i den traditionella napoletanska stilen, såväl stora som små. Han använder olika material, bl.a. terrakotta, trä, kork, mossa, tyger, glas och halm.

Krubban är en typisk julkrubba enligt den napoletanska skolan. Figurerna är handgjorda i terrakotta, några av dem är klädda i tyger från 1700-talet. De representerar olika yrkeskategorier, något som framgår av klädsel och attribut, som t.ex. fruktkorgar och fiskeutrustning. De tog Mario Capuano tre månader att tillverka krubban.

Miljön är från 1700-talet. Man ser människor av alla slag och i alla slags yrken i full verksamhet. Några hus i krubbans överkant representerar staden. Till vänster ser man värdshusgrottan, som symboliserar det onda och gudsfrånvända. Där ligger en berusad man och sover. Värdshusvärden skänker ut vin. Till höger är födelsegrottan med Josef, Maria och barnet. En bro i mitten förenar de dödas och de levandes själar. Trappan visar människans väg till Gud.

I en liten brunn nere i framkanten fångas ljuset från Betlehemsstjärnan upp, det som de tre vise männen såg. De nådde fram till grottan på Trettondagen, Epifania, och ses då på väg till grottan. Melkior är svart, Baltasar är vit och Caspar är röd. De representerar alla världsdelar och kulturer. Två musiker finns med i krubban, en flöjtspelande yngling och en gammal man med säckpipa. De representerar ungdomen och ålderdomen, mänsklighetens alla generationer.

I forsen som rinner i landskapet tvättas människornas synder bort. Allt har en allegorisk innebörd. Man ser att krubban i naiv form är en hel predikan om hur Frälsaren föds in i människors vardag för att rädda dem från synd och elände. Samtidigt finns det en glimt av humor i figurerna.

För att se julkrubban i sin helhet: Välkommen till S:ta Eugenia kyrka under jultid! Krubban kan ses från Läsesalen.

Nya julkrubban

När dåvarande kyrkoherden Stefan Dartmann S.J. valdes till jesuiternas provincial (2004-2010) samlades pengar in till en avskedsgåva. P. Stefan ville att hela summan skulle gå till en ny julkrubba.

Det tog lång tid att hitta olika alternativ och konstnärer. Valet föll till slut på skulptören Ingvar Jörpeland, som blev mycket engagerad i uppdraget.

Julkrubban är enkel och vacker, ett unikt konstverk. Den ställdes fram första gången under julhelgen 2010 och har sedan blivit ett naturligt och uppskattat inslag i kyrkorummet under jultiden.

S:ta Eugenias kyrkopsalm

Till invigningen av S:ta Eugenia kyrka skrev författaren Karl Sundén en kyrkopsalm, som tonsättaren Ingmar Milveden och senare även kyrkomusikern och tonsättaren Ulf Samuelsson har tonsatt.

Jublande lovsång är
Stenarnas möte här.
Levande stenar
Herren sig själv beskär.

Staden vår lovsång hör.
Ingen ställs utanför.
Levande stenar
Alla hans kärlek rör.

För all vår synd och brist
Beder vi Jesu Krist.
Levande stenar
Hela han skall helt visst.

Giver oss av sin frid
Nu och i evig tid.
Levande stenar
Kommer Hans Ande vid.

Sända i världen är
Vi som har Herren kär.
Levande stenar
Är vi Hans kyrka här.

S:ta Eugenia
Bed för alla du.

Ge en gåva och gör skillnad!
 kr. 
Personlig Information

Kreditskortsinformation
Detta är en säker SSL-krypterad betalning.

Faktureringsuppgifter

Donationstotal: 100 kr.