20 söndagen under året
Heb 12:1-4
Luk 12:49-53
„Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring!”
Varför säger Jesus detta? Är han inte den fredsfurste som profeten Jesaja förkunnade? Vad gäller nu? Ger Jesus oss fred eller splittring?
Passagen är verkligen svår att tolka. Men den finns med i Evangeliet, till och med som ord från Jesu mun, och vi får inte ignorera det. Så vad kan Jesus ha menat här?
Omedelbart efter den nämnda versen förkunnar Jesus att det kommer att uppstå splittring i familjer som uppenbarligen kommer att orsakas av honom. Detta är något som många katoliker känner igen sig i, kanske särskilt här i Sverige. När någon från en icke-katolsk familj bestämmer sig för att låta döpa sig eller konvertera till den katolska kyrkan uppstår det tyvärr ofta svårigheter. Inte alltid accepterar alla detta steg. Splittringen i familjen är ett smärtsamt sår för många konvertiter. Och ändå säger de: Tron på Jesus Kristus och den eviga frälsningen, förmedlad genom den katolska kyrkans sakrament, är viktigare för mig än fred i min familj. Ett starkt vittnesbörd om tro! På så sätt bringar Jesus verkligen splittring till jorden.
Vill Jesus då att våra familjer ska vara splittrade? Nej, det vill han naturligtvis inte. Respekt för föräldrarna är till och med det fjärde av de tio budorden. Men lydnad mot Gud är ännu viktigare.
Den helige kyrkofadern Ambrosius skriver i en kommentar till vårt bibelställe: ”Ska vi tro att Jesus befallde splittring i familjen? Han säger inte att en far skall förkastas av sina barn. Men han säger att Gud är att föredra framför allt annat. Det är inte förbjudet att älska sina föräldrar. Men det är förbjudet att föredra dem framför Gud. Att få egna barn är verkligen en välsignelse från Gud. Men ingen får älska den mottagna välsignelsen mer än Gud, genom vilken välsignelsen, efter att ha mottagits, också kommer att bevaras.”
Jesus är en realist. Han vet att hans mission kommer att leda till splittring på jorden, till och med i familjer. Han vill inte ha splittring, men ibland är det oundvikligt. Om en lärjunge måste välja mellan fred i familjen och kärlek till Gud, bör han välja Gud. I Matteusevangeliet säger Jesus, efter de ord vi har hört, också detta: ”Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig.” Kärleken till Herren går före kärleken till allt annat.
Vi kan, ja vi bör, älska våra föräldrar, våra syskon och våra barn. Men vi får aldrig glömma att det är Gud som har skapat våra nära och kära, som håller dem vid liv och som har gett dem till oss som vår familj. Vi får bara älska dem på ett sådant sätt att vi också älskar Gud med dem och i dem. Och älskar Gud mer än dem.
Det är mycket smärtsamt när vi blir avvisade eller förföljda, kanske till och med av vår egen familj, för att vi tror på Kristus. Men vi kan vara säkra på att vi då tar del i Kristi mission. Jesus var provocerande med sitt budskap om det kommande Gudsriket. Han visste att hans jordiska väg skulle sluta på korset. Det var hans ”dop”, som han talade om i dagens evangelium.
Om vi deltar i Jesu mission kommer vi också att hamna i svårigheter. Både utifrån och inifrån. Mer än fientligheten utifrån hotas vi av vår egen otro och vår tendens till ondska. Även detta är en splittring som Jesus skapar. En splittring inom oss. Vår inre frid kan gå förlorad just därför att vi tar vår tro på Jesus och hans budskap på allvar. För då kan vi tydligt se hur långt vi är från det ideala kristna livet. Vi står i en kamp mot synden. Hebreerbrevets författare skriver att vi måste ”sätta livet på spel” i denna kamp. Så Jesus bringar oss en dödligt allvarlig kamp mot synden, inte frid i falsk självbelåtenhet.
Även i kampen mot synden är det viktigt att älska Gud mer än något annat. Detta gör vi genom att vända blicken mot Jesus. Låt oss fortsätta att lyssna till Hebreerbrevet:
”Låt oss befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.”
Oavsett om det gäller den yttre eller inre kampen är det värt att kämpa. För Jesus ger oss ändå fred och frid i slutändan. Men det är hans fred och hans frid, som världen inte kan ge oss. Som en dag kommer att uppfylla oss när vår jordiska kamp är vunnen och Fredsfursten upprättar sitt rike.
Låt oss älska Gud över allt annat redan idag!
Och låt oss nu än en gång be till honom med orden i dagens kollektbön:
”Gud, för dem som älskar dig håller du osynliga gåvor i beredskap. Tänd din kärleks eld i våra hjärtan, så att vi älskar dig i allt och mer än allt och en gång ser de löften infrias som övergår allt vi kan önska eller tänka.”
Amen.
