Påskdagen – Kristi uppståndelse
Kol 3:1-4
Joh 20:1-9
Vad betyder det att se en grav? En grav markerar ett slut. Slutet på ett liv, slutet på många förhoppningar. Detta var också vad Jesu lärjungar upplevde när Jesus lades i graven. Efter Jesu död på korset, efter allt det hemska som hade hänt, efter förräderi, förnekelse, feghet och rädsla, skräck och sorg, kunde lärjungarna inte tro på Jesu uppståndelse. Trots att de kunde ha vetat bättre. Jesus själv hade flera gånger talat till dem om sin uppståndelse. De kunde också ha vetat det från Skrifterna. Men allt detta tycktes inte betyda något inför den kalla klippgraven i vilken de lade Jesu misshandlade kropp. Den brutala verkligheten hade krossat alla drömmar och förhoppningar.
Men sedan var graven plötsligt tom. Vad betyder då en tom grav?
Några kvinnor runt Maria Magdalena var de första som upptäckte att graven var tom. Deras reaktion var skräck och flykt. Maria sprang till Petrus och Johannes. ”De har flyttat bort Herren ur graven!” Hennes misshandlade själ kunde bara tolka den tomma graven som ännu ett brutalt slag av ödet. Det sista hon kunde göra för sin älskade Herre och Mästare hade tagits ifrån henne: Att besöka platsen där hans kropp vilar. Den tomma graven framstod för henne som ett ännu starkare tecken på att allt verkligen var över nu.
Johannes var den andre att se den tomma graven. Men av respekt för den mest värdige av apostlarna väntade han tills Petrus hade anlänt och lät honom vara den förste att gå in i graven. Vi vet inte vad Petrus tänkte i det här ögonblicket. Kanske var han helt enkelt förvirrad.
Slutligen går också Johannes, den lärjunge som Jesus älskade, in i graven. Evangeliet säger helt enkelt om honom: ”Han såg och trodde.” I det ögonblicket hade han uppenbarligen inga som helst problem med att tro. Han trodde helt enkelt, utan långa överväganden, utan tvivel.
Tre mycket olika reaktioner på upptäckten av den tomma graven. Den tomma graven är uppenbarligen öppen för olika tolkningar. Tron på Jesu uppståndelse följer inte enkelt och direkt av åsynen av den tomma graven.
Jesu ursprungliga grav förstördes år 1009 efter ett dekret av den muslimske kalifen Al-Hakim, så att endast ett fåtal fragment återstår. Gravkammaren i Heliga gravens kyrka i Jerusalem är en rekonstruktion. Så idag har vi inte längre ens den ursprungliga graven att titta på. Det är därför bättre att inte knyta sin tro till den materiella graven.
Men å andra sidan står det om Johannes i evangeliet: ”Han såg och trodde.” Varför kom Johannes till tro när han såg den tomma graven?
Det var Herren själv som i det ögonblicket öppnade ögonen på den lärjunge som han älskade. Det var först senare som Johannes insåg att allt detta redan stod i skrifterna, hos profeterna i det gamla Israel. Det var först senare som han kom ihåg att Jesus själv ofta hade talat om sin uppståndelse. Men hans tro började redan i detta nådens ögonblick, vid åsynen av den tomma graven.
Kristus själv är orsaken till tron på hans uppståndelse. Detta blir ännu tydligare när vi inser hur Maria Magdalena och Petrus slutligen kommer till tro: Den uppståndne Kristus framträder inför deras ögon. Det är han själv som är orsaken till att de tror på hans uppståndelse. Och det är också han själv som har gett dem i uppdrag att vittna om denna tro och föra den vidare till alla människor.
Vår tro grundar sig på apostlarnas vittnesbörd, som har förts vidare till oss genom kyrkan under många århundraden. Men för att verkligen personligen kunna anta tron behöver också vi hjälp av vår Herre Jesus Kristus själv, som genom sin nåd öppnar våra ögon så att vi kan inse att allt är sant och passar ihop på ett underbart sätt.
Aposteln Paulus uppmanar oss att sträva efter det som finns i himlen, där Kristus sitter på Guds högra sida. Vi ska rikta våra sinnen mot himmelska ting och inte mot jordiska ting. Det var just detta som fick Johannes att tro på Kristi uppståndelse när han såg den tomma graven: han tänkte på det himmelska och inte på det jordiska. Att rikta sinnet mot det himmelska och inte mot det jordiska innebär att man ser på världen med nådens ögon. För dem som gör detta är världen full av hänvisningar till uppståndelsen. De är fulla av hopp även när de står framför en grav. För genom att dö har Kristus besegrat vår död och har skapat vårt liv på nytt genom sin uppståndelse.
Kristus är uppstånden, halleluja! Han är sannerligen uppstånden, halleluja!
