HERRENS DOP C-2016, S:TA EUGENIA, 10 JAN
Avtackning av Mariasystrarna
Tit 2:11-14, 3:4-7, Luk 3:15-16, 21-22
Som en duva
En grupp människor fyllda av förväntan. Så var det då vid Jordan när folket hade kommit till Johannes. De ställde sig frågan vem den efterlängtade Messias var. En grupp människor fyllda av förväntan. Jag föreställer mig att också de Mariasystrar som lämnade Tyskland år 1951 för att arbeta i Sverige frågade sig hur Messias, den Smorde, Kristus, skulle visa sig i ett främmande land.
Kom ihåg att det var först med 1951 års religionsfrihetslag som den svenska regeringen officiellt upphävde klosterförbudet. Hur skulle man arbeta i ett land där katolikerna utgjorde en pytteliten minoritet? Vad händer om katolska kyrkan blir så synlig i systrarna med sin ordensdräkt? Hur kommer majoritetssamhället att reagera?
Lukasevangeliet är inte bara de fattigas utan också bönens evangelium. Jesus ber alltid inför avgörande livssituationer och beslut. Han döps medan han ber. Anden kommer ner över honom när han ber. I bönen visar sig hans djupa förbindelse med Fadern. Där blir det tydligt för alla att han är den utvalde, Guds älskade son.
Alla döpta är döttrar och söner i Kristus. Och i bönen blir vi förvissade om den villkorslösa kärlek han skänker oss. Mariasystrarnas bön har visat oss alla på bönens stora betydelse. I torsdags – och inte bara då – tänkte jag att jag kommer att sakna systrarnas närvaro i morgonmässan, en närvaro av människor som ber. De har gett oss kraft genom sin bön och många i församlingen har under årtionden känt sig burna av den.
Bön och urskiljning var nödvändiga när systrarna kom hit i början av 1950-talet för att få veta hur och var de skulle arbeta. Snabbt visade sig några huvuduppgifter: trosundervisning för barn och ungdomar, sjuk- och äldrevård, fattiga och pastorsexpedition. Systrarna gjorde Kristus synlig för världen i Södra Ängby och vid Eugeniakyrkan. Det var med sin omsorg om sjuka, äldre och fattiga som de kanske som allra tydligast visat Kristi ansikte utåt. Guds ord till människorna. ”Du är min älskade dotter/son” var inte något teoretiskt budskap utan har blivit konkret.
Inåt, i själva kyrkan, har kanske systrarna verkat som starkast genom trosundervisningen för barn och ungdomar. Generationer har gått igenom deras skola. När vi präster träffar unga par som vill gifta sig eller låta döpa sina barn händer det ofta att de berättar om systrarnas trosundervisning. De har sått frön som har grott och burit frukt.
Systrarna, ni båda sr. Margret och sr. Elisabeth, har visat oss Kristus och hans glada budskap för alla människor. Det fyller oss alla med djup tacksamhet.
Systrarnas gemenskap heter egentligen Missionssystrar av Marie heliga namn. Det är missionen som är gemenskapens karisma. Många systrar lät sig utsändas till Sverige för att var och en på sitt sätt vittna om Kristus. De lät sig ledas av den helige Ande.
Kanske har ni någon gång frågat er varför Lukas lät Anden visa sig i en duvas gestalt? Jo, kanske därför att duvan gäller som omsorgsfull. Den står för blidhet och trohet. Den återvänder gärna hem och betros därför med brev. Efter syndaflodens slut kom den åter till Noa med en olivkvist i näbben och blev på så vis tecknet på att en ny värld hade fötts (jfr 1 Mos 8:11). Jesus är en ny skapelse, en ny början för mänskligheten. Hans bön öppnar himlen (Luk 3:21).
Genom dopet och konfirmationen har vi alla fått del av den helige Ande, vi tilltalas av Fadern med samma ord som Jesus: Du är min älskade dotter/son. Vi har alltså fått alla nödvändiga gåvor för att liksom duvan flyga ut. Vi alla är sända att vittna om Guds blidhet och trohet, om hans omsorg och det nya som kom in i världen genom Kristus.
Om vi lever upp till denna kallelse, om vi var och en på vårt sätt visar Kristi ansikte för världen, om vi blir synliga som troende där vi lever och arbetar, om vi blir missionärer som Mariasystrarna, då är vi ett med dem. Och det är kanske den största gåvan vi kan ge dem: att tillsammans med dem förkunna Guds ”godhet och människovänlighet” (humanitas, φιλανθροπία; Tit 3:4).
Dominik Terstriep s.j.