20:e söndagen under året B
Ords 9:1-6
Psalm 34,2-3.10-15
Ef 5:15-20
Joh 6:51-58
”Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda.” Så hörde vi i läsningen ur Efesierbrevet. ”Dagarna är onda” – detta hänvisar till tiden då de första kristna led av svåra förföljelser och trodde att världens ände och Kristi återkomst var nära förestående. Har situationen förbättrats under tiden? Är dagarna inte längre onda? Trots alla tekniska och kulturella framsteg är det dock svårt att hålla med. Krig och konflikter över hela världen, kriminalitet och otrygghet i samhället, personliga ödesslag, sjukdomar och olyckor talar sitt tydliga språk. Och, ja, än idag förföljs kristna på grund av sin tro. Dagarna är onda.
Har det någonsin varit goda dagar? En titt på historien lär oss snabbt att läget inte var bättre förr i tiden. För att sammanfatta kort kan vi säga att dagarna sedan Adam och Eva, sedan Kain och Abel, har varit onda. ”Genom Adam kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden till alla människor”, förklarar Paulus i Romarbrevet.
Men är verkligen allt i världen ont? Regerar döden oinskränkt? Om man tittar på Gamla testamentet är bilden inte helt dyster. Det finns ju trots allt Mose lag och profeterna. De som håller lagen och följer profeternas ord blir åtminstone lovade ett gott liv. ”Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg”, hörde vi i den första läsningen ur Ordspråksboken. Och i psalmen som vi bad står det: ”Är du en man som älskar livet och vill se goda dagar? Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från svekfulla ord. Vänd dig bort från det som är ont, sök friden och gör det goda.” Så den som lever ett liv enligt förnuftiga regler, kämpar mot synden och gör det som är gott är lovad ett gott liv. Guds lag är som bröd som ger näring åt människor och håller dem vid liv.
Men är det verkligen tillräckligt för att undkomma döden? Den mänskliga erfarenhet som beskrivs i Gamla Testamentet är annorlunda: Även visa och rättfärdiga människor måste dö.
Såret från Adams synd är djupt. Den mänskliga naturen är skadad, benägenheten att synda finns kvar hos alla och döden är syndens lön, även för den som inte personligen har begått någon stor synd. Lagens ”bröd” ger uppenbarligen bara näring under en viss tid. Det räddar inte från döden. Israels fäder åt detta bröd, men de dog ändå. Så på lång sikt verkar det inte finnas någon anledning till optimism.
Låt oss återvända till brevet till Efesierna. ”Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda.” Hur, enligt Paulus, ska vi ta vara på den tid som vi har kvar i våra liv? Hålla lagen, leva moraliskt, vara förnuftiga, inte bli berusade av vin. Så långt stämmer allt överens med vad som hittills har sagts. Men sedan kommer något överraskande: ”Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta, och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.” Varför denna glädje, varför denna tacksägelse till Gud, när det inte verkar finnas någon anledning till optimism?
Det skedde en händelse i världshistorien som i grunden förändrade mänsklighetens dystra tillstånd. En händelse som innebar att de onda dagarna inte längre kan skada oss. En händelse som gjorde döden maktlös: Gud sände sin Son till världen. För oss människor och för vår frälsnings skull steg han ned från himlen och blev kött genom den Helige Ande av Jungfru Maria och blev människa. Jesus Kristus förenade i sig gudomlighet och mänsklighet. Han tog på sig vår mänskliga dödlighet för att ge oss gudomlig odödlighet. Han är den nye Adam som upphäver följderna av den gamle Adams synd. Han för inte med sig döden, utan evigt liv.
Hur kan vi få del av det eviga livet? Genom att helt och hållet förena oss med Jesus Kristus. Genom att livnära oss på hans kött och blod. ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen”, säger Jesus. ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig.” Jesus Kristus blir brödet som har kommit ner från himlen för oss, ”ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.”
”Ta väl vara på tiden, ty dagarna är onda.” Hur ska vi ta vara på tiden? Genom att tacka Gud för hans stora nåd i vår Herre Jesu Kristi namn. Tacksägelse heter på grekiska: eukaristi. Låt oss nu tacka Gud och äta det bröd som har kommit ner från himlen. Brödet genom vilket vi lever. Inte bara i dessa onda dagar, utan i evighet.
Amen.
