7 PåSö A i S:ta Eugenia
»Detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus« (Joh 17).
Vilken kunskap behöver vi?
Kunskap är makt, låter ett talesätt: Och visst är det så. Den som har kunskap har ett försprång före den som inte har. Med kunskap kan jag förskaffa mig en fördelaktig position i politiken (kunskap om förhållanden, människor, motståndaren) eller ekonomin (fackkunskap) eller universitetet … Jag kan utöva makt över andra, har gestaltningsmakt.
Kunskap är en börda, det är en erfarenhet: Ju mer jag kan och vet desto mer ansvar får jag ofta. Du kan det! Kan du då inte göra det? Den stora kunskap vi i dag har om biologi, fysik, kemi och ämnen leder oss ofta till etiska dilemman. Får man använda sig av allt man vet och kan? Är vår moraliska kompass tillräckligt tydlig för att tillämpa kunskap på ansvarsfullt sätt? I stället för att fråga ”Vad kan vi göra?” borde vi minst lika ofta fråga ”Vad får vi göra?”.
Kunskap är för mycket: Kanske suckar vi ofta över den ofantliga mängden kunskap. Sen nästan 300 000 år tillbaka har vi hopat kunskap på kunskap. Ett sökord på Google och man drunknar i de många träffarna. För mycket att hantera.
Kriterier: Och just det ställer frågan om vilka kriterier vi tillämpa när vi välja vilken kunskap vi vill uppnå. Lämnar vi det åt slumpen? Styrs vi av sökmaskinens algoritmer? Eller vore det inte värt att fundera på vettiga kriterier.
Jesus: ”Detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.” Det handlar tydligen om en annan sorts kunskap än den vi är vana vid. Lite förbryllande med tanke på det som idag anses vara nödvändigt. Utifrån det bibelstycket formulerar cisterciensermunken Bernhard av Clairvaux på 1100-talet ett intressant kriterium: Fråga alltid om en kunskap du har eller vill vinna hjälper dig att uppnå ditt livs mål, d.v.s. gemenskap med Gud och allt skapat? Eller som en gammal ordenssyster formulerade det: Hur gynnar det det eviga livet? Kanske lite allmänt kriterium, men inte obetydligt. Ty här handlar det om allt.
Tänk på hur kort ditt liv är! Det är ytterligare ett råd och ett kriterium Bernhard ger. Vår livstid är begränsad. Vad lönar sig att satsa på under den utmätta tiden? Jag har inte hur mycket tid som helst för att bestämma mig.
Det viktigaste är att lära känna den ende och sanna Guden, och honom som han har sänt. Allt ska mätas med det här kriteriet. Vad främjar den kunskapen? Vad står emot den? Förmodligen kan vi välja bort mycket av det som »världen« anser vara nyttigt att veta.
Låt oss be om den helige Ande som ger oss förmågan att skilja mellan det som är rätt och fel, som är gynnsamt och ogynnsamt, mellan det som står emot vårt eviga väl och det som främjar vårt eviga liv.
Dominik Terstriep S.J.
