Pater THOMAS IDERGARD SJ
Predikan för högtiden för S:ta Birgitta av Vadstena, Sveriges och Europas skyddspatron
2022-10-07
Vish 7:7-14; Ps 25; 1 Kor 2:6-10; Luk 10:21-24
S:ta Eugenia katolska kyrka, Stockholm
Det är ingen överdrift att påstå att den Heliga Birgitta nog har påverkat fler människor i världen än alla andra berömda svenskar tillsammans. Visst har hon haft 700 år på sig. Men i varje tid har människor, med helt olika bakgrund och förutsättningar, runt om i världen, med rätta fascinerats av henne.
Idag firar vi hennes helgonförklaring, och det förstås inte för att hon var svensk utan för att hon är just helgon, genom vars förebild Jesus Kristus talar till världen, som vi vördar henne; Birgitta Birgersdotter, adelskvinnan från Uppland som gifte sig tidigt och fick åtta barn och sedan som ganska ung blev änka och bestämde sig för att viga sitt liv åt Kristus. Hon kom att grunda en egen klosterorden, ”Vår Frälsares orden”, som vi idag kallar Birgittasystrarna, och som med några olika grenar fortfarande finns i Vadstena, Falun och Djursholm här i Sverige, och på flera ställen runt om i världen.
Birgittasystrarna känns igen på att deras slöja hålls ihop med en vit krona som har fem röda prickar. Dessa symboliserar Jesus fem sårmärken och påminner om de många uppenbarelser, inte minst av den lidande Kristus, som Gud gav den Heliga Birgitta. Uppenbarelser som hon samlade i åtta volymer böcker och som har översatts till många språk och än idag läses runt om i den katolska världen. De har hjälpt många människor att fördjupa sin tillit till Gud i svåra tider. Och de har haft betydelse för utvecklingen av Kyrkans teologi.
Idag, 700 år senare är vi inte annorlunda, för vårt behov av frälsning är förstås lika stort som människors behov på 1300-talet. Genom sitt exempel, är det framförallt tre saker som Heliga Birgitta säger oss, om tron som frälser och vägen till helighet, allas vår kallelse.
För det första: Genom visionerna om Jesus lidande ger hon oss en motbild till tanken på att lidande och ondska i världen skulle vara något slags ”bevis” mot Guds existens. Istället påminner hon oss om att Gud har blivit människa i Jesus Kristus för att dela lidandet med oss och därigenom öppna en väg ut ur det.
Tilliten till att Guds godhet och rättvisa är vad som kommer att bestå, och ta över allt, även om vi nu inte kan se hur och när, är det som Jesus talar om i dagens evangelium när han säger att vi i relation till Gud måste ha det som barn normalt har i relation till mamma och pappa. Dvs helhjärtad tillit. Men även lydnad, dvs beredskap att lyssna på den Katolska kyrkan som lika mycket för oss idag som för den Heliga Birgitta på 1300-talet, genom sin oföränderliga lära och tro, talar för den Kristus som aldrig förändras och som världen alltid, hur mycket vi än tycker att den förändras, behöver. På basis av lydnaden till Kristus och hans röst, Kyrkan, kan vi sedan agera, göra vårt och samarbeta för vår frälsning.
Gud besegrar alltså lidandet och vill bara ha vår tillit, konkretiserad i tillit till vad den Katolska kyrkan alltid har trott och lärt om Gud, Kristus, frälsningen och människan.
För det andra: Den Heliga Birgittas orden fick snabbt stor andlig och kulturell betydelse i Europa under högmedeltiden. Tillsammans med en annan kvinna, den Heliga Katarina av Siena, drev hon vad vi idag skulle kalla en ihärdig lobbykampanj för att påven skulle flytta tillbaka till Rom från Avignon i Frankrike.
Och den flytten blev till slut av, efter nära 70 års osund knytning till den franske kungen. Den bidrog politiskt till en period av mer av fred i Europa. Av detta skäl är Heliga Birgitta en av de särskilda skyddspatronerna för hela Europa. Men flytten kom också att vara avgörande för Katolska kyrkans fortsatta utveckling som världskyrka, och frihet från politiska bindningar. Det som vi ser som självklart idag; det som Kristus avsåg.
Den Heliga Birgittas visioner blev också betydelsefulla för den teologiska förståelsen av Jungfru Marias roll i frälsningshistorien genom hennes obefläckade avlelse, dvs att Gud befriade Jungfru Maria från arvsynd vid hennes tillblivelse.
Kristus leder alltså sin Kyrka till en förnyad och djupare förståelse för det hon alltid har tänkt att vara och lära ut, och helgonens tro och fromhet är viktigare än något annat här.
Det leder över till det tredje som Heliga Birgitta påminner oss om idag: Hon är själv ett talande exempel på att avgörande inflytande i Katolska kyrkan, eller som katolik i världen, eller som kristen överhuvudtaget, i betydelsen att påverka andras relation till Gud, och det är det allt i Kyrkan går ut på inget annat – att avgörande inflytande över det, inte handlar om att vara präst och ”stå där framme”, utan om att leva evangeliet, dvs ett heligt liv där allt ordnas efter Kristus värdeskala.
Det här ska förhoppningsvis Kyrkans vigda tjänare göra, förstås, och vår besvikelse blir berättigat stor om vi märker att det inte görs. Men ett heligt liv ska alla döpta kristna sträva efter och försöka leva. Och helighet i handling, i sättet att leva och vara, är slutligen det som står ut, som förblir, som förändrar. Inte det präster säger.
Som många andra heliga kvinnor i historien har den Heliga Birgitta därför påverkat Kyrkan, samhället och historien långt mycket mer än de flesta diakoner, präster, biskopar och påvar tillsammans. Hon visar att kallelsen och vägen till helighet alltid står öppen för alla, kvinnor och män helt lika, och kommer att ha helt revolutionerande effekt för andra, överallt där någon säger ja till den. Med hjälp av Heliga Birgittas bön om att Herren må visa vägen, och göra oss redo att vandra den.
Helighet är alltså det som verkligen gör skillnad. Här i tiden, och i evighet.
Den Heliga Birgitta skådar nu, som alla andra helgon, Gud som han är, och lever, precis som Jesus Kristus har lovat, genom honom. I och av tron, som ger liv även om man dör från den här världen. Därför kan vi säga: Heliga Birgitta, bed för oss; i synnerhet här i Sverige och Europa. Amen.
