LÅNGFREDAGEN – S:TA EUGENIA
”Det är fullbordat” (Joh 19:30)
Ett samtal med den döde Jesus på korset
Du, Herre, säger inte: jag har misslyckats totalt, mitt liv, det jag önskat och längtat efter har inte förverkligats, den lilla början, den lilla växten som spirat har trampats ner redan innan den hunnit utvecklas. Resultatet tycks ödesdigert för de utomstående: du dör – efter en förnedrande procedur – den skändligaste död man kan tänka sig, ingen förde din talan inför de judiska och romerska myndigheterna, ditt budskap tystades ner, din gemenskap splittrades, ingen försökte rädda eller hjälpa dig utom en, han som tvingades bära ditt kors en bit på vägen. Till och med Gud tycktes ha övergivit dig.
Och ändå är du inte bitter. Du kastar inte skulden på någon, ger inte utlopp åt din förståeliga besvikelse eller vrede, vare sig mot dem som du hade gjort gott eller mot dina vänner, vare sig över dina anklagare eller dina domare, bödlar eller smädare. Resultatet tycks förödande och ändå säger du: ”Det är fullbordat!” Du har gett allt och till sist gav du din Ande som du anförtror åt oss, som från denna stund är ditt sätt att vara närvarande mitt ibland oss. Du gav oss det yttersta beviset på din kärlek (jfr Joh 13:1).
Du besvarade inte våld med motvåld utan uthärdade människornas brutalitet ända till slutet. Och därigenom bryter du våldets onda cirkel. Du tar på dig allt som tynger oss, även det som vi själva bär skulden till. Du lyfter våra synders ok från våra axlar och lägger det på dina egna, för att vi ska kunna vara fria. Som om du sade: ”Det är jag som har gjort det, det är jag som ska straffas.” Inte ett straff som en vredgad Gud har utdömt utan det straff som är den nödvändiga konsekvensen av all synd; också syndaren drabbas av syndens onda. Och du sa: ”Nej, de mina ska inte förintas av syndens följder, de ska leva. Låt mig bära de tunga konsekvenserna, så att ni kan vara fria! Så att ni kan gå rakryggade igen.”
Ditt kors tar inte bara på sig vår självförvållade skuld utan bär också alla dem som blivit våldets och orättvisans, kort sagt syndens offer. Du lider också för alla oskyldigt lidande. Du bär deras börda och i dig har de en kamrat som är med dem. Du lider solidariskt och säger till dem: ”Ge mig ditt kors! Eller se åtminstone på mitt kors, så blir ditt eget lättare.” Det finns inget lidande som du inte är förtrogen med.
Det har du själv lidit. Det har du själv gjort under hela ditt liv och inte bara under de sista timmarna. Ditt liv i sin helhet har gett oss frälsning. Korset är ”bara” ditt livs och därmed frälsningens yttersta konsekvens. Och därför har ditt liv inte varit förfelat. Därför kan du säga: ”Det är fullbordat!” – Ditt liv har nått sitt mål.
Dominik Terstriep SJ
