S:ta Eugenia katolska församling, Stockholm
19 september 2021 kl 8.00
pater Klaus Dietz
Luk 10:38-42
S:ta Eugenias högtid
Vår församling har ett namn som inte går så lätt att uttala: (”Eugenia” på fr, sp, e, ty, it och sv). Som ni vill! Är det inte typiskt för vår gemenskap? Så många språk, så många kulturer, så mänga sätt att tänka och känna! Vår stora, mångfasetterade församling bildar en enda gemenskap: vi är levande stenar uppbyggda till Guds tempel. Stenarnas mångfald utgör templets skönhet.
Vad är då vår kallelse och vårt uppdrag som församling? Vi får ett svar när vi blickar på den heliga Eugenia. Verkligen? En nunna från 700-talet? En abbedissa i ett avlägset kloster nära Strasbourg? Vad kan hon säga till oss i det sekulariserade Stockholm år 2021? Svaret är: Mycket!
Eugenia levde i en brytningstid, när antikens Romarrike och dess stora civilisation krossades under barbarernas anstormning. Islam hade erövrat hela den iberiska halvön och hotade att erövra hela Europa. De kristna bråkade med varandra – å ena sidan västkyrkan med påven och å andra sidan östkyrkan med kejsaren av Bysans. De antika värdena hade förlorat sin betydelse och medeltidens kultur började just prägla Centraleuropa. En brytningstid, ett paradigmskifte. En svår och osäker tid. Inte olik vår tid.
I denna situation fanns klostret på Odilienberg, lett av en stark och from personlighet, den heliga abbedissan Eugenia. Klostret bildade en kulturell och andlig oas, en orienteringspunkt för omgivningen. Klassiska böcker skrevs av, ungdomar utbildades, handarbete och lantbruk utvecklades; gäster togs emot och mötte bön och stillhet. Klostret var en motpol mot omgivningens otrygghet och brist på kultur.
Dagens evangelium om Marta och Maria förkroppsligades i klostret: visserligen utfördes det mycket arbete och det pågick en livlig verksamhet. Men allt hade sin mittpunkt i kyrkan. Där stod man inför Gud den Allsmäktiges ansikte. Där sjöng systrarna Guds lov i tidegärden och i mässan. ”En enda sak är nödvändig, bara en sak behövs” säger Herren till Marta. ”Maria har valt det som är bäst.”
Och därmed kan vi förstå hur viktig den heliga Eugenias förebild är för oss. Vi alla har många uppgifter i världen. Vi måste bry oss om så mycket. Det är ofta svårt att få vardagens pusselbitar gå ihop. Ändå är det viktigaste att vi är förankrade i Gud. Att vi öppnar vårt hjärta för Kristi tilltal, både privat och här i kyrkan.
Om vi är andliga människor, engagerade för Gud och hans rike, styrkta av Guds nåd i bön och sakrament – då kan vi likna ett kloster mitt i en sekulariserad omvärld. Då blir Eugeniakyrkan en oas för sökande. Då utstrålar församlingen det glada budskapet till många som behöver en orientering i religionernas och ideologiernas förvirrande mångfald.
En enda sak behövs: vår kontakt med Gud: ”Dios solo basta”.
Klaus Dietz S.J.
